vickepicke

Höll mig vaken på simskolan idag. Inte illa. Men det kan ju ha berott på att jag ville övervaka den nya simtränaren. Det var en vikarie idag...för vikarien (!). Inte konstigt att det går segt...

 Tror fasen att han lär sig mer här...

Hade jag vetat att det krävs TRE sprutor för att vistas här, hade jag aldrig bokat resan. Himmel och pannkaka så jobbigt. Vet inte hur jag ska ta mig genom detta. Litar på att sambo klarar av att hjälpa barnen, men VEM I HELA FRIDEN ska hålla i mig??? Livrädd.


Fyra dagar kvar till första sprutan...Gulp.

Så var det med det. Vuxenbio i all ära, men frågan är om inte "Alvin och gänget" är mer värt biopengarna.

Jag visar Theo att man kan krossa snö så att det låter som marängkross. Han tar upp en snöboll och trycker sönder den med händerna, samtidigt som ansiktet förvrids i en Freddy Krueger-liknande min och så säger han:

Theo: "Mamma när du är död så kan vi göra så här med din vallgrav!"  (menar gravsten)

Jag: "Skulle det där vara ROLIGT eller?!" (tar lite illa upp av att mina barn så ofta pratar och planerar min död)

Theo: "Näe. Det var bara ett förslag!!!"

Jamen jättebra förslag snoris. Verkligen jättebra.



 Typ så här...

Äntligen fredag. Som jag har längtat! Trots mitt arbetslösa tillstånd, älskar jag fortfarande fredagar mest.

I kväll är det bio som gäller. Och vet ni vad!? Det är en vuxenfilm. VUXENFILM. V U X E N F I L M. Det betyder att jag ska gå och se en film utan barn! Det har hänt en gång på 1,5 år och det ska bli så kul. Inte hålla kolla på tre olika popcornlådor, ingen utspilld dricka i knät, inga löjliga 3d-glasögon och inget tjat om toaletten mitt i filmen...slipper snubbla mig förbi en massa fötter (som jag alltid lyckas trampa på) och störa folk.

I N G A  barn med i kväll.  Bara jag och mitt VUXENSÄLLSKAP!


Och nu ska jag lägga mig i soffan och gosa med Theo. Vi ses mina vänner. Efter filmen...som jag ska se UTAN barn :)

Egentligen vill man inte att föräldrar ska sitta med när barnen simtränar. Theo vill gärna att jag är med så då är jag ju det. Självklart. Jag är ju glad att jag ens får dit honom.

I dag var Noah med också. Han satt på en bänk en bit från poolkanten och jag la mig ner i hans knä. Var så trött. Pinsamt nog så somnade jag. Mitt bland badade barn och (andra olydiga) föräldrar.

Noah lekte med min telefon och jag hade sagt att han INTE fick sätta på musiken. Ni som känner mig vet vilken ljudnivå jag har på telefonen. Halvdöv som jag är. Vad gör då Noah när hans mamma har lyckats somna i hans knä???

Jo. Han sätter på "Honey Honey" så att hans mamma vaknar. Hon rycker till och ramlar nästan av bänken. Sätter sig upp utan att kunna se, då håret har tovat sig i ansiktet. Efter att ha rätt ur tovorna lite snabbt väser hon till sonen att han ska stänga av musiken. Hon tittar sig omkring och ser att alla tittar på henne. Och hon skäms. Ja, det gör hon. Pinsamt tyckte hon att det var. Trötta dåliga mamman som ligger och sover medan sonen simmar omkring i vattnet. Dålig mamma.

Och ni som undrar varför jag skriver om mig själv i tredje person ibland. Jag undrar det också.

Tänkte skriva lite här men fick total hjärnsläpp. Helt tomt i huvet verkar det som. Konstigt. Och jag som trodde jag hade hur mycket som helst där inne. Frågan är var jag tappade innehållet?! På arbetsförmedlingen, hos min kompis eller i skurhinken...Hmmm. Skumt.

Verkar som om jag får återkomma när det är upphittat igen. Kan ju ta ett tag i och för sig...Inga stora grejer precis.

Måste förbereda mig inför morgondagen. Då ska jag till arbetsförmedlingen och tala om vad jag är bra på, hur jag ska kunna få jobb och om jag kan tänka mig att flytta. Ja, jo, jag är ju bra på att shoppa och äta choklad. Förslag på arbete någon? Kanske hos Kalle på chokladfabriken!

Fast om Kalles fabrik är längre bort än 10 kilometer måste jag tyvärr tacka nej. Jag är varken flyttbar eller något vidare på att pendla. Kan bli ett problem detta.

Kanske ska fortsätta vara arbetslös!?

I dag är det återbesök hos läkaren för Noah. Utslagen förökar sig och läkaren ska få en ny chans med sina gissningar. Undrar vad det kan vara denna gången? Sist var det eventuellt scharlakansfeber (utan feber), vattkoppor (igen) och ringorm. Inte illa! Jag skulle också kunna gissa sådär. Utan läkarlegitimation! (Ringormen var dessutom min gissning...han tyckte det lät bra och skrev ut salva...Det är inte ringorm och salvan ligger kvar i sin förpackning).

Han kanske har prickig korv. Helt enkelt. Ska fråga läkaren om det idag...finns säkert någon salva mot det.

Jag återkommer nog lite senare. Ni har väl somnat vi det här laget!

See you.

att fylla år. Sex år påstår han att han blir. Bah! Som om jag skulle gå på det. Han föddes ju nyss.

I alla fall så vill han ha ett kalas denna gången. Förra året hörde gudarna min bön och Theo hade inte lust med kalas. I år verkar jag inte ha samma tur.

Disco ska det vara.

Jag har svårt att tänka mig 24 ungar i vårt hus. Jag har ännu svårare att tänka mig 24 dansande ungar i vårt hus. Hjälp!

Visserligen är jag van vid många barn. Tycker till och med det är roligt med barn i alla dess åldrar. Men i h u s e t...Kan se det framför mig:

Theo skriker för att någon har förstört hans legobyggen

Någon gråter efter att ha trillat ner från trappan

En annan snyftar efter sin mamma

Någon kräks för att den tydligen var laktosintolerant och har ätit massor med glass...med extra laktos i

Ett barn river ner en blomma och blir hysterisk

Noah gråter för att någon gick in i hans rum

Sambo får nervsammanbrott och anklagar mig för att det är kaos

Theo vill att gästerna ska gå hem innan de tar sönder fler saker

Jag försöker få tag i alla föräldrar så att de kan hämta sina barn lite tidigare

Inga föräldrar går att få tag i

Alla föräldrar sitter hemma i lugn och ro och dricker kaffe latte

Jag låser in mig på mitt rum och gråter

Barnen bryter upp dörren

...eller, jag kanske ska sluta här...

Jahopp. Det blir kul med kalas som sagt. Spännande.

(Kanske ska hyra en lokal någonstans, lämna sambo hemma och skriva att de ska ha med egen mat. Utifall att)

Theo: "Mamma när du lägger dig sen, väck mig då!"

Jag: "Ska jag väcka dig? Varför???"

Theo: "För att jag vill ge dig en kram"

Jag: "Jaha, ja annars kan du ju göra det nu innan du somnar!"

Theo: "Näe. Du får en sen. Väck mig"

Jag: "Jaja. Jag ska försöka väcka dig...." (Haha, eller huuur!?)

Theo: "OM jag inte vaknar...SÄG TILL MIG DÅ!"


Absolut min älskling. Självklart ska jag väcka dig nu när jag lägger mig. Har vi tur så kan du inte somna om igen. Då kan vi sitta och spela Fia med knuff om du vill. Till klockan tre. Och kan vi inte somna efter det så kan vi alltid spela Monopol. Gud så roligt vi ska ha.

Sov gott alla ni andra :)

Låg och pussade på Theo innan han somnade. Han tittade på mig och sa: "Det här är livet!". Så söt tycker jag. Så sätter han sig plötsligt upp för att rätta till gosedjuren (som smidigt nog heter Ludde allihopa) och säger: "Får jag bara rätta till Luddarna först, eller ska du dö!?" Det där sista säger han lite tystare för att jag kanske inte ska höra det.

Jag frågade vad han sa eftersom jag tyckte det var en lite märklig kommentar, och han svarar bara (som om jag är helt dum i huvet och skulle tro honom): "Ja...jag sa ju INGET om att DÖ i alla fall!!!".

Han hotar mig inte bara, han är en lögnare också!!!




Har svårt att tro att han vill döda mig ibland...

Bäst att sova med ett öga öppet i natt. Utifall att bara...

Låg och mös (säger man mös eller myste?) med lillprinsen innan. Kostigt. När han ska sova känner jag mig alldeles kär i honom, medan jag vissa stunder på dagarna har lust att...typ, mula honom i snön, kasta iskallt vatten på honom. Eller nåt.

Men då. Precis när han ska sova, då är han så underbar att alla mina andra tankar är som bortblåsta.

I kväll sa jag till honom att jag älskar honom och att han är väldigt speciell. Då tittade han mig djupt in i ögonen och sa: "Det är du också mamma...du har väldigt små ögonbryn!"...Ehh?! Okej. Men tack.



Kan ju inte annat än att älska den här.



Dags att krypa ner och snuffsa lite. Sov gott mina vänner!

Äntligen fick vi lite snö igår. Theo och jag passade på att utnyttja varenda snöflinga som hade trillat ner hos oss. Vi kämpade med en fästning som vi skulle kunna ha i dag vid det planerade snöbollskriget.



Hur vi gör idag är en annan femma. Ingen snö kvar. Kasta sten? Eller smågrus kanske?! Vi får se när han kommer hem från förskolan. Kasta ska vi i alla fall.

Eller just det. Vi har ju ingen fästning kvar....

Kanske kan kasta en annan dag.


I dag bad jag Noah att han skulle köpa en arena till sina Bay Blade, eftersom de förstör golven annars. Han tittade på mig och sa: "Jaa mamma. Då måste jag börja spara min veckopeng så...jaa, jag kanske har råd att köpa en om fem veckor eller nåt!!!"

Sant! Det tar ett tag innan han har en alltså. Sju veckor om man ska vara noga.

Så frågan är hur jag gör nu:

1) Köper en direkt och räddar våra golv. Han får ingen veckopeng på sju veckor och kommer att tycka jag är en orättvis mamma.

2) Köper en som present till sambo eftersom det är han som är rädd om golven. Sambo spelar inte Bay Blade och kan därför låna ut arenan till Noah.

3) Köper en för mina egna pengar och låtsas att det regnar (???). Noah slipper betala och golven slipper märken och sambo slipper tjata om golven och jag slipper låtsas bry mig om alla märken...Phu!

Då har jag något att tänka på idag. Perfekt!

Samtal på arbetsförmedlingen.

Förmedlaren: Söker arbete i hela Sverige...

Jag: NEJ, det gör jag inte!!!

Förmedlaren: Va!? Gör du inte???

Jag: Absolut inte. Jag söker arbete i Växjö!!!

Förmedlaren: Ehh, jaha...ok...BARA i Växjö alltså!?

Jag: Ja. Och jag ska inte anmäla mig till a-kassan (förlåt att jag svär)

Förmedlaren: VA?! SKA du inte?! Varför inte då???

Jag: För att jag inte kan uppnå kraven som krävs!

Förmedlaren: Så jag ska inte anmäla dig till a-kassan menar du?

Jag: Just precis. Det ska du inte.

Förmedlaren: Men...nähe...okej...då gör jag inte det???

Jag: Bra!

Förmedlaren: Men du vet vilka krav som ställs då???

Jag: Ja. Jag är till exempel inte flyttbar  och kan därför inte ha rätt till ersättning.

Förmedlaren: Näe. Om de vill ha dig i Haparanda så måste du ju FLYTTA dit!

Jag: Ja men precis! Och jag kommer aldrig att flytta till Haparanda. Vi flyttade hit för ett år sedan för att min sambo fick arbete här, så då tänker vi ju inte FLYTTA här i från för att jag får ett arbete någon annanstans. Vi bor ju här nu...Alltså vill jag inte ha med a-kassan att göra!

Förmedlaren: Jag skickar med en lapp om a-kassan i fall du ångrar dig!

Jag: Det behövs inte. Jag kommer INTE att ångra mig. Vi kommer INTE att flytta igen.

Förmedlaren: Ja, fast det vet man ju aldrig!

Jag: Jo, jag VET! Vi flyttar inte igen...Vi har småbarn också.

Förmedlaren: Jag är ingen siare, men man vet aldrig!!!

Man behöver varken vara SIARE eller DUM I HUVET för att förstå att vi INTE kommer att flytta vår familj igen när en av oss har fått ett jobb HÄR. DUMHUVUD!!!

...sa jag inte...men hade god lust...

Jag tog mina papper och gick.

Så DU som har bestämt a-kassereglerna och förmodligen läser det här: TA DIG I ARSLET!!!!

Det där med shopping är inte riktigt min grej. Har lixom lite svårt att behärska mig när jag ser något fint.

Tänkte så här. År 2012 ska jag inte trycka på varenda "köp-knapp" som jag ser utan ta det lite lugnt. Så för att känna mig lite nöjd med detta, klickade jag hem denna sköning innan året var slut. Jag hade suktat efter denna länge och när den reades kunde jag inte låta bli.

Borde varit nöjd nu. Och det var jag. Tills första dagen på det nya året....  











...då jag såg "min" kappa som jag också hade spanat in länge. Men eftersom den var dyr och jag så ekonomisk (host, host) köpte jag den aldrig. Nu råkade den också vara på rea och det kan ju knappast vara mitt fel! Och ja...den klickades hem den också.

(Men det var det sista på länge, jag lovar)



NU är jag nöjd! Faktiskt.

År 2012 ska för min del levas med mindre godis och shopping alltså. Kommer inte att bli ett dugg svårt. Behöver bara sluta gå i mataffärer (för att slippa lockas av godis) och ta sönder datorn (för att inte kunna klicka hem något). Inte svårt alls.

Lycka till Victoria. Verkligen!