Planera med en som är dum i huvet...
Jag: Hjälp mig att planera lite. Jag vill ha något att se fram mot!
Han: Planera du....
Jag: Hmm, London kanske
Han: Du behöver väl inte planera så dyra saker
Jag: Nähe, vad får det kosta då? Hur mycket är jag värd i pengar?
Han: Suck
Jag: Vi kan planera min födelsedagsfest!!!
Han: Ska du ha fest när du fyller år?
Jag: Ehh, ja. Det brukar man väl ha när man fyller jämt!?
Han: Men du fyller ju inte ens jämt!
Jag: Fast det gör jag ju!
Han: 37 är INTE jämt, det är INTE delbart med två
Jag: Fast det är det
Han: Men snälla du (säger mitt matematiska geni med flera års ekonomistudier). Du kan varken dela trean eller sjuan på två!
Jag: Nä. Fast vad blir tre PLUS sju? Jo TIO. Och tio är definitivt delbart! Jag fyller RIKTIGT jämt i år med andra ord. Mer jämt än tio kan det knappast bli!
Han: Fy fan vad du är dum i huvet. Riktigt jävla dum!
Man kan ju undra vem som är dum egentligen!? Visst hade jag en svag tvåa i matte, men att tio är ett jämt tal det lärde jag mig allt!!!
Lite ångest till er. Varsågoda!!!!
Tänkte bara skryta en stund och samtidigt ge er andra lite ångest. I går köpte jag alla (nästan) julklappar till barnen. Bara så ni vet ;)
Handlade så mycket att jag inte hade pengar kvar till maten jag åkte dit för att köpa. Lite klumpigt kanske, men det var det värt.
Såå. När ni går där i december med ångest och stress, ska jag tänka lite på er. (Fast det gäller ju bara såklart ni som skrattar och hånar mig för att jag nästan är klar).
Puss på er.
Mord!???
Som ni vet höll det på att gå riktigt illa med mitt äktenskap i går. Jag bad mannen köpa EN sak till mig när han skulle handla. En enda sak! Han kom hem utan...
Först trodde jag att han skämtade. Tror aldrig han har glömt att köpa något så viktigt som medicin (ja, eller choklad om vi ska vara petiga) innan. Jag frågade om han skojade där han satt i bastun...och jag lovar att jag har ALDRIG I VÅRT LIV sett min man FLYGA ut ur bastun och ropa "Fan förlåt, jag glömde. Jag klär på mig kör ner direkt. Förlåt!!!"
Jamenvisst. Så var det. Och jag sa bara: "Nej tack min kära älskling- det går bra ändå!" Eller nåt i den stilen sa jag...Hrm.
I dag när han kom från jobbet sa jag: "Och DU...ska vara jäkligt glad att du fortfarande lever!". Han förstod först ingenting (och HUR kan man glömma en sån sak?!). Sen frågade han om han skulle behöva ligga vaken på nätterna, ifall jag har tänkt döda honom!
Det ska jag så klart inte. Jag sitter här med TVÅ chokladrullar nu. Tack älskling!
Näst bästa dagen i mitt liv!
Theo låg i sängen och tittade på detta fotot i sängen idag och sa:"Mamma, det här är från bröllopet. Var det den näst bästa dagen i ditt liv?"
Jag frågade vad han menade med näst bästa dagen och då svarade han:
"Näst efter dagarna då vi föddes!"
Naw, så söt!!! Klart det var den näst bästa (eller tredje bästa om vi ska vara petiga).
Gravid.
Fördelen med mitt arbete är att jag få arbeta med barn. Nackdelen är att barn alltid är så ärliga. Igår tittade en flicka på min mage och sa: "Victoria, har du en bebis i din mage!?"
Jag skrattade så där lagom. Eller, jag skrattade inte alls. Tror inte ens att jag log. Faktiskt!
Ps, Det är inte flickan på bilden som är med i texten, det är en uppsvullen val. I för liten pyamas.
Torkat gräs och pinnar.
Jag har bett sexåringen att inte ta hem alla stenar och pinnar han stöter på när han är ute. Det blir skräpigt och han gör ingenting av dem. Förra veckan fanns det inga stenar eller pinnar i skolväskan. Det fanns inte plats för det eftersom väskan var fylld med:
Just det. Torkat gräs!Kan vara bra att ha. Sexåringen ska sälja det till en bonde och tjäna lite pengar säger han. Så snälla, snälla bonde som läser detta, tala om för ungen att ni fixar ert gräs själva!!!
Vet i och för sig inte om nioåringens väska har ett trevligare innehåll:
Träpinnar!!!Han tar ett gäng pinnar och småplankor från träslöjdens sopor varje vecka. Nu ligger allt slängt i hans rum. Vet ni varför han tar hem skräpet? Jo, för att man får!!!
Så snälla, snälla träslöjdslärare: Lås soporna för f*n!
Tjuv.
I kväll råder det lite kris här hemma. Mannen är borta och chokladen slut. Förstår ni? Jag kan inte sticka ifrån barnen så här sent för att köpa choklad. Så nu får barnen skylla sig själva. Jag fick ju moffa i mig det som fanns i deras godislåda:
Inte det godaste jag vet precis, men det är i alla fall socker i.
Det värsta är att jag fortfarande är sugen. Trots att jag mår lite illa.
Som vanligt.
Som vanligt 1:
Kände att det var något som inte stämde när jag vaknade idag. Men jag behövde bara vänta en timme för att se att allt var som vanligt igen. Regn ja. Tänkte väl det. Kan ju inte ha en regnfri dag.
Som vanligt 2:
Undrade vem som öppnade ytterdörren innan, eftersom barnen redan var hemma och mannen jobbar längre. Nioåringen kom hem från skolan (och ja, jag hade glömt bort honom). Barnen som redan var hemma var sexåringen och hans kompis.
Så allt är som vanligt kan man säga. Himla tur!
