vickepicke

Jag har fått världens absolut största finne på näsan. Ever! Hade jag varit säker på att ni inte skulle kräkas av att se en bild på den, så hade jag fotat för att bevisa det. Sambo kom hem från jobbet. Tittade snabbt på mig...och sedan en gång till och sa kort och gott: "JÄVLAR"...Mmm. Så illa är det mina vänner. Noah tittade länge på mig i soffan nu i kväll. Tv;n var på men han tittade på mig. Så utbrast han: "Mamma...när den där exploderar...se till att INTE vara nära vårt hus eller vår trädgård!!!".    (snyft)

(Ja, jag känner mig ful. Som häxan i "Hans och Greta"...)

I morgon är det fredag, för er som inte vet det (och för er andra är det också fredag...rättvist ska det va!). Min lillebror ska komma och hälsa på, om han hittar hit...och Noah hoppas att han har sin "fantastiska tv" med sig...

Vi hörs en annan dag, så här kan jag ju inte hålla på och flumma. Kram.

här kan jag sitta och känna mig alldeldes kaxig för att jag bloggar idag igen. I morgon börjar förhoppningsvis verkligheten då jag kan pallra mig i väg till jobbet igen. Inte så svårt att blogga när jag sitter här i min ensamhet med endast herr yrsel som bråkar lite. Ingen annan som stör. Det är bara lilla jag. Ensam.

I dag känner jag mig bättre. Jag har inte snubblat och jag tror att nykterheten är på väg. Jag har alltså nyktrat till. Känner mig knappt berusad ens.

"Virus på balanssinnet". Jo, jag tackar. Hoppas det var sista gången det där viruset kom på besök. Jag som är nykterist och allt.

Nu ska jag borsta tänderna (och nej, jag har inte slutat med det bara för att jag sitter hemma), städa lite (i värsta fall får jag väl vingla runt med dammsugarslangen och hoppas att ingen kan se mig) och dricka en kopp kaffe. Så nu vet ni! Nu vet ni hur min dag kommer att se ut. Lugnet före stormen. Jag hämtar barnen klockan 15.

Ha en bra dag!

..att jag skulle blogga två dagar i sträck.

Inte för att jag har något vettigt att skriva, men det känns ju dumt att ni ska behöva hälsa på i onödan.

I dag har jag gjort i princip ingenting. Nada!

Men en bild har jag tagit.

På mig själv. Min tröja som jag just nu identifierar mig med mest...(Tyvärr kan ni nästan bara se öronen på mig).





Jag återkommer mina fina vänner. I morgon tror jag bestämt. Fast jag lovar inget. Aldrig.

Kärlek <3

jag är så dålig. Fruktansvärt dålig på att uppdatera min blogg. Och så ser jag i statistiken att ni är ett litet gäng som går in och kollar lite då och då. Förlåt. Jag skriver lite idag som kompensation :).

I dag är jag sjukskriven. Har visst ett virus på balanssinnet. Inte konstigt att jag går som en onykter liten pajas. Jag snavar och snubblar runt. Får hålla i mig i väggarna (om jag inte missar dem helt) för att kunna stå en sekund utan att svaja som en ensam femmeters-tall i storm. Nu ska jag äta åksjuketabletter. Så löjligt det känns. Jag ska ju inte ens åka någonstans. Skit!

(Det kunde har varit värre. Alltid. Jag får vara glad för det lilla.)

Livet flyter på. Som vanligt. Julen är över och allt är som förr. Barnen är tillbaka i skola och förskola, bråkar och tjaffsar som vanligt. Mycket skratt, skrik och tårar. Jag kan inte förstå varför Theo är så glad när inte storebror är med. När ska han växa upp. När ska han förstå att det är roligt med syskon.

Noah är som vanligt. Glad, mysig och lite tetig. Helt enkelt underbar...precis som lillebror. Jag och Noah har gett Theo ett nytt smeknamn. BOMBEN. Till och med Noah har förstått den skrämmande likheten mellan en bomb och sin lillebror. Vilka explositioner! Herre jävlar vad han kan. PANG! Helt utan förvarning. Inget litet tecken på att bomben kommer att explodera. Suprise liksom. Fränt på ett sätt. Ganska skickligt av honom att kunna vända humöret så snabbt. Jag kanske ska skicka honom till någon skola för blivande skådespelare...eller en fabrik för granattillverkning, de kan säkert lära sig ett och annat av min lilla prins.

I går natt kom Noah in till min säng och sa (och jag citerar ordagrant): "Mamma, kan du komma. Jag skulle behöva prata några ord med dig". Herrejösses. Vad får han alla fina meningar ifrån? Jag kan ju knappt vara artig när jag söker jobb. Jag har mycket kvar att lära.

En liten uppdatering mina vänner. Jag lovar inget, men jag ska försöka att bli lite bättre. Ärligt talat trodde jag inte att ni fortfarande tittade in. Tack snälla för att ni inte har glömt bort mig.

Kram