vickepicke

Mannen i mitt liv ska få två julklappar i år för att han är så snäll. Han ska få ett strykjärn med extra ånga och allt (det där "allt" vet jag inte vad det är. Men med sladd och knappar och sånt.) Och så ska han få en kartong med borr för att han ska kunna känna sig något manlig i alla fall. Man ska ju bejaka båda sina sidor. Som jag gör när jag lagar mat till exempel.

Barnen ska få allt de pekar på. Som vanligt. Varsin dator (eftersom alla andra har det) som man kan ha i sitt eget rum.

Noah ska få en mobiltelefon eftersom han inte vill lära sig klockan och han glömmer att säga till kompisarnas föräldrar om vilken tid han ska komma hem så att de kan påminna honom och då måste hans mamma ringa till hans mobil eftersom hans mamma kanske inte vet vilken kompis han är hos (!).

En massa spel ska de få också. Theo har önskat sig ett Nintendo Ds och elva spel till det. Fast om det är för dyrt med elva spel kan han ta åtta. Så omtänksamt.

Bayblade står också högt på listan och eftersom de inte kan välja av alla modeller som finns, är det bäst jag tar en av varje. Då kan jag ju inte misslyckas!

Noah vill ha kläder, böcker och en ukulele (?) och Theo kan tänka sig en trumma också.

Jahopp. Klart de ska få det de vill ha. Ska bara ta ett lån först.

(Får nog skippa borren till sambo. Blir för dyrt annars).

* Mailade sambo på jobbet igår för att kolla om han fortfarande älskar mig. Det gör han- jag fick svar! Prisad vare Jesus för att hotmail finns!!!

* Vi har nästan bokat en resa...Eller ska. Snart. Så snart vi har tid. Så snart han har tid menar jag- jag lallar ju bara omkring hela dagarna!

* Jag har hunnit packa upp 5 flyttkartonger på en enda dag! Det ni! Det är inte illa. Har ju faktiskt bara bott här i ett år.

* Mina älskade barn tjatar om min kommande födelsedag hela tiden. De längtar och pratar om den hela tiden. Åh, vad de måste älska mig. Och jag tror inte alls att de längtar för att julkalendern får öppnas på den dagen. Har nog inget att göra med att de har längtat efter första luckan i två månader. Näe, jag tror de har något stort på gång. En jättefest för mamma.

Så livet är inte så illa trots allt.

Det gör inget att jag aldrig får sova en hel natt, att barnen bara kan ropa mamma och inte pappa (fan, jag var helt säker på att de lärde sig det ordet när de var ett...), att huset aldrig blir klart eller att barnen mest tjaffsar med varandra. Det gör inget, för vi har nästan bokat en resa!!!

När sambo jobbar är han nästan omöjlig att få tag i. Jag kan ringa en hel dag (ja, inte hela tiden förstås utan jag lägger ju på lite i bland) utan att han svarar. Men i går testade jag en ny sak. Eftersom han sitter på kontor tänkte jag att ett mail kunde vara bättre. Och herreminskapare!!! Jag fick ett svar inom en minut. En minut!!!

Inte ens när vi är i samma rum får jag ett svar så snabbt. Jag säger något och det är tyst i flera minuter. Jag säger hallå, hör du inte??? Och han svarar att han måste väl ändå få tänka innan han svarar. Tänka! Jag frågar ju inte direkt om han kan förklara hur glödtråden i glödlampan kan omges av skyddande gas eller vilket som är världens längsta ord. Men visst måste man få tänka! Absolut.

Funderar på om jag ska maila honom nu. Han sitter två meter ifrån mig och jobbar på datorn. Undrar om han svarar. Han ser lite stressad ut...Måste prova...

Nu provar jag...

Jag skrev: Du är söt när håret står rakt upp.

NU hör jag mailpipet på hans dator...Undrar om jag åker på spö...Näe, han ler. Jag väntar...JAG FICK SVAR!!! Han skrev "tack". Åh, vad han måste älska mig.

Eftersom vi har ett modernt förhållande min sambo och jag, känns hotmail helt rätt för oss.

Det är mycket diskussioner om eventuell resa just nu. Eventuell och eventuell. Jag har redan bestämt oss. Vi ska resa. Någonstans.

Bara vi kommer överrens. I går lät det så här:

Jag: "Fast jag tycker fortfarande att vi ska åka till Egypten!"

Sambo: (Som fortfarande tror att han kommer få vara med och bestämma) "Ja, fast jag tycker inte det är så lämpligt nu när det är så oroligt där. Inte med två små barn i alla fall!"

Jag: "Ok. Vad tycker du är bättre då?"

Sambo: "Jaa, jag vet inte. Thailand kanske???"

Jag: "Thailand känns tråkigt. ALLA åker ju dit...Och sen tycker jag det är otäckt med tsunamin och såna grejer!"

Sambo: "Men du vill åka till kravallerna i Egypten där man peppras med gummikulor i ryggen! DIT vill du åka med barnen!!!"

Jag: "Ja, fast när man peppras med kulor så har man ju i alla fall en CHANS att hoppa undan!!!"

Sambo tittar på mig som om jag är helt dum i huvet. Och så säger han det. Rätt ut och utan att linda in eller försköna på något sätt...


Sambo: "DU ÄR JU HELT JÄVLA DUM I HUVET!!!" 

(Japp. Där kom det. Ärligt och brutalt. Helt. Jävla. Dum. I. Huvet.)

Jag berättade för sambo att storkillen var ledsen för att alla kompisar åker till Turkiet och Thailand utan han. Pinsamt jue. Därför kräver jag nu en resa med familjen. Vill ju inte att min kille ska känna sig utanför eller annorlunda.

Hur kul kan det vara när hela klassen pratar om deras resor. Om sol, bad, pyramider, kameler och deras skit (kamelens alltså).  Vad ska min kille skryta om? "Jaja, men jag har varit i Ljungby och jagat. En gång var jag i Danmark också. Det ni!!!" Näe. Det räcker inte.


Sambo tycker att vi ska resa till något ställe där man kan åka skidor (helst vill han inte att vi åker utanför Växjö i och för sig. Och max i 50 minuter i så fall, sen längtar han hem...men jag insisterar). Jag vill åka. Och jag vill ha soligt och varmt. Inte tänker jag betala för att frysa... Hoppas jag får bestämma...(eller, det får jag ju).


Så nu är det jag som kollar in lite olika resmål. Jag tänker mig Egypten eller Thailand (MYCKET troligt lilla Vickan). Sambo tänker mer en resa till Schweiz (!). Skidsemester. Kul. Om man kan åka skidor. (Jag fattar inte ens varför han vill skada mig, trodde vi var kära i varandra. Han önskar mig köldskador och brutna ben...Hm...ska nog kolla upp eventuella testamente- det luktar skumt det här).

Nåväl. Har jag tur blir det en resa innan jag får barnbarn. Har jag otur blir det med rollator. Den som lever få se. Som min syster brukar säga (fast hon vet inte om att hon brukar det. Lite virrig. Söstra min).

Näe...Man ska aldrig skriva när man är trött och längtar efter Zlatan (boken)...I morgon när jag läser detta kommer jag att ångra mig och tycka jag var dum i huvet som skrev...Men jag kan bara skylla på dig PETER Mr Ballerina, som hetsar mig!!! Det blir DITT fel i morgon.

Sov gott mina vänner...Vi tar ångesten i morgon. Nu ska jag lägga mig med Zlatan.

Har haft en mysig helg hos farmor & farfar.  Att få jaga älg och fiska är livet tycker pojkarna.

Måste snart köpa en större soffa. Så att kuddarna får plats...



Måste snart köpa en längre hylla. Så att ljusen får plats...

(skulle också kunna sluta handla så mycket. Kanske gå med i ASH (anonyma shopoholics)!?.)



Ps, jag tänkte vara lite rolig där på slutet. Med oss "anonyma shopoholicsfolk"...fast när jag googlade på "shopoholics" för stavningens skull, såg jag att det faktiskt finns. Shopaholics Anonymous. Shit! Och jag som bara skulle skoja! Nu är det ju inte ens kul. Tack för det. Jävla skit-shopaholics anonymous. Tack! Väldigt mycket tack.

Det bästa lovet på riktigt länge!

Satt med barnen och åt middag innan.  Båda pratar med mig samtidigt, visar, berättar och vill att jag ska svara på allt. Samtidigt. Och så det här: mamma kan du skära maten åt mig-mamma kan du hälla åt mig- mamma kan du skicka åt mig- mamma kan du LYSSNA på mig- men mamma kan du SVARA då...

Och så vidare. I all jävla evighet. Till sist orkar jag liksom inte. Jag blänger på lillfisen och säger: "Ser jag ut som en bläckfisk eller???!!!"

Lillfisen svarar inte. Men det gör däremot storprutten. Snabb som en vessla lägger han sig i och säger: "Ja, men bara i ANSIKTET!!!"



Ja. Ni vet hur jäkla fula de är!!! Tack för den. Snorunge.

(Inte konstigt att den ungen bara får tio små godisbitar i veckan, ingen veckopeng och måste lägga sig innan klockan åtta. Inte konstigt alls.)