Freedom!

Freedom beach är så vackert att ögonen tåras och jag börjar undra om Gud verkligen inte finns! Kritvit sand och turkost vatten, inga byggnader utan bara berg...bättre än så blir det inte.
Ska muta sambo om att lägga in bilder sen, iPad och jag är inte riktiga vänner...om jag ska vara ärlig så gillar vi inte ens varandra.
Noah är på "klubben" för ouppfostrade barn vars föräldrar är så lata att de inte ens orkar ta hand om dem i värmen. Självklart finns det en klubb för Theo också där han är inskriven...Tyvärr finns ingen klubb för trötta och oengagerade mammor eller slappa pappor, så vi får allt klara oss själva. Det är så orättvist.
Nu ska jag vila lite, har ju trots allt semester och fingrarna måste också få vila lite.
Jag skriver i kväll. Om fingrarna har vilat färdigt.
Puss.

Thailand.

Tänkte faktiskt bara säga farväl till er mina vänner. Ska flytta till Thailand med min familj. De vet i och för sig inte om det än, men jag ska snart berätta för dem. Vilken överraskning det ska bli! Framför allt för sambo. Han kommer nog bli så glad att han börjar gråta!
Tyvärr har jag inga bilder att bjuda på från vårt nya hem, men jag ska försöka med det i morgon. Då ska vi åka båt till Freedom Beach, där mitt sommarhus ska byggas. Kritvit sand och klarblått vatten. Vem vill hälsa på!?
Nu ska vi sova lite...upp med tuppen i morgon!
Puss och kram

Samtal med barnet och en grön rumpa.

Theo: "Mamma ska jag sjunga den riktiga Bjällerklang!?"

Jag: "Ja, gör det!"

Theo: "Bjällerklang, bjällerklang cyklar bak å fram. I ett hörn där stod en björn och målar rumpan grön"

Jag: "Hmm, bra"

Theo: "Det hade inte varit rimligt med en katt!"

Jag: "VA?" (vafan kom katten ifrån???)

Theo: "Det hade inte varit så rimligt om det hade varit en katt. Men nu var det ju en björn!"


Ehh? Just det. Absolut. Helt klart mer rimligt med en björn som cyklar och målar rumpan grön.



En katt hade valt att åka skateboard och målat häcken rosa. Definitivt!

 

Konstigt.

Det är så konstigt. All röra jag lämnade igår kväll är fortfarande kvar...Skumt. Trodde verkligen att allt skulle vara borta när jag vaknade. Listan från igår återstår alltstå.

Först ska jag hälsa på mitt nya jobb. Ska bli spännande.

Sen ska jag packa. Kanske. Ska inte stressa, i morgon klockan 04.30 kan jag fortfarande packa.

Sen tar jag itu med resten. Om jag hinner.

Shit! Kom på att jag har ett barn som ska till skolan om exakt...två minuter. Kanske borde leka mamma en stund.

Hörs sen mina vänner.

Suck och stön.

Varför göra saker idag när man kan skjuta upp dem till i morgon? Varför inte istället äta upp barnens chokladägg som de skulle få till påsk, blogga lite och sen gå och lägga sig!?

I morgon blir det alltså följande:

* städa hela huset

* betala alla räkningar

* packa familjens alla resväskor (men näe, jag packar inte åt sambo...kallar mig gärna feministhora om ni vill, han får fan packa själv!)

* bli förbannad för att allt inte får plats i just mina resväskor

* packa upp det mindre viktiga igen, kanske två av de tjugotvå klänningarna

* vattna blommor

* köpa sånt som jag glömde idag

* ta bort vinterpälsen så att sambo slipper checka in mig som babian på planet och därmed riskera högre pris  för biljetten än vad vi har tänkt oss  PLUS att det säkert krävs något specialintyg för att införa djur i landet vi ska till

* gå på jobbintervju

Och massor med saker till. Men nu ska jag sno lite fler ägg. Det ska vara bra för potensen har jag hört.

Det tar 4 minuter...

Det tar fyra minuter att äta 57 stycken tefat. Bara så ni vet. (Och då menar jag smygminuter...dvs, när man äter dem i smyg för att ingen ska upptäcka det...till exempel några barn eller så...Det går ju så klart snabbare annars!)



Med andra ord tar det ca 14 sekunder per tefat. 14, 25 om vi ska vara exakta i detta fallet (och nej, jag har inte letat upp en miniräknare för att räkna...jag är ett mattesnille av naturen kan man säga), vilket man kanske borde vara när det gäller viktiga saker.

Men som jag skrev. Detta var "smygminuter", vilket medför en viss långsamhet som man kanske inte har tid eller lust med annars.

Fokus nu.

Jag fick med min son på shoppingrunda minsann. Utan muta. Eller jag kanske nämnde något om tuggummi. Det kan jag ha gjort.

Han skulle handla badbyxor och jag...inget typ (jag hatar verkligen ordet typ...varför missbrukar jag detta???). I alla fall så tyckte jag att vi kunde titta på lite av varje. När vi ändå var där. Men det tyckte inte min son. Icke!

"Mamma, kom igen nu..."

"Mamma. FOKUS på badbyxor nu!"

"Mamma, KONCENTRERA dig lite!"

Och så vidare, i all evighet. Inget köpt för mig med andra ord...Eller inget är kanske fel att säga, något kanske jag hann med. Fast bara tråkiga "måste-ha-grejor". Det får allt räknas som inget tycker jag.

Nästa gång ska jag handla ensam.


Lite olika saker.

Funderar på om jag ska kidnappa min egen son och åka och handla lite. Kan ju muta honom med tuggummi i värsta fall. Det brukar funka... (Annars kan han ju alltid få en ny mobiltelefon eller ipad.)

I dag skiner solen och alla är så glada och nöjda. Själv får jag lite ångest över att vädret är fint. Har liksom inte samma rättighet att vara inomhus då. Hade jag haft rullgardiner skulle de har varit nerdragna nu. Lätt!

Okej. Nu...operation kidnappning. (Ska kolla först hur det kommer att bli. Med muta eller utan.)

"Theo?"

"Mmmm"

"Vi ska åka nu"

"Inte än!"

"Jo, det är bättre att få det gjort" (som om vi skulle till tandläkaren och dra ut tänder eller nåt)

(ingen svarar)

"Theo?"

(inget svar)

"THEO!"


"Mmmm"

"Vi ska åka nu!!!"

"Jag ska bara se denna..."
(tittar fortfarande ner i spelet...inte en blick får jag...)


Känner på mig att det här blir en lätt match.

Le Grand Samarkand, here we come!!!


Fotbollsfru slår högre...

I dag ville jag vara en sån där bra mamma igen. Så jag åkte ner till fotbollsplanen för att titta när Noah spelade. Premiär och allt.

Jag stod där i mina röda gummistövlar och en lång regnrock och frös som f*n. Det blåste och regnade konstant och ju mer jag frös, desto bättre kände jag mig. En engagerad och glad mamma som inte alls ville sitta hemma och facebooka istället...

Jag är som ni vet ingen sportmorsa direkt. Inte indirekt heller. Jag får liksom låtsas att jag tycker det är roligt att titta på. I själva verket lider jag lite. Jag klappar i händerna när andra klappar. Ibland klappar jag åt fel lag. Då kan andra titta lite surt på mig.

I kväll stod jag ialla fall ute i regnet och tittade. Inte för att jag såg något i mörkret men ändå. Jag var ju där. Jag låtsades intresserad och road. Lite lagom så där. Man vill ju inte överdriva. Det var bara det att när jag hade kollat i 20 minuter och fortfarande inte kunde se Noah, började jag tröttna lite. Jag vände mig om till den andra fotbollsplanen för lite omväxling och ta mig tusan... där spelade min son. Inte konstigt att jag inte såg honom på andra planen.

Jag fick nu låtsas vara intresserad av båda matcherna för att inte verka lika bortkommen som jag kände mig!

Ja, herregud. I mitt nästa liv ska jag vara fotbollsfru och inte fotbollsmamma. Bara så ni vet.

Skitmorsa.

Jag var en snäll mamma idag och åkte till Leos lekland med barnen (inte för att man brukar åka dit utan dem). Efter det låg jag på plus minsann. PLUS!!! Det är inte så ofta längre, men idag gjorde jag det. Säkert i flera minuter efter att vi åkt hem.

När jag skulle samla ihop alla barnen för att åka kunde jag inte hitta Noah. Theo satt i bollhavet och sa att han minsann inte skulle följa med hem. I bollhavet stod också en mamma och hennes barn. Mamman tittade på mig och flinade. Ja, flina på du...nästa gång är det DU som inte hittar ditt ena barn och inte kan få med dig det andra hem...Flina du bara...

Jag letade igen efter Noah utan att hitta honom och när jag kom tillbaka till bollhavet igen så satt han där och skrattade. Den flinande mamman hade avlägsnat sig och Noah berättade att han hade varit där hela tiden och att en snäll mamma hade gömt honom under bollarna eftersom han inte ville följa med hem! Jaha, så det var därför hon flinade. Ja, tack så hemskt mycket flinmorsan. Det var verkligen ett roligt skämt. Jättekul!

Trodde att vi mammor höll ihop!


 




Namnsdagsbarn och fel skor.

Jag talade om för Theo att han har namnsdag i morgon. Han blev helt lyrisk och ropade: "VA!!! HAAAR jag?WOW!!!...(lång tystnad) ...Hur gör man då?!"

Ja, hur gör man då? Det kan man verkligen undra...
 
(Ska fundera på det)


I dag fick jag höra från Noahs kompis mamma att Noah har för små skor (?!). Han hade beklagat sig för henne flera gånger men inte sagt något till mig. Eftersom han skulle iväg på kalas, åkte jag och köpte nya skor direkt till honom. Han ska ju inte behöva gå till skolan en dag till i för små skor.

När jag kom hem och visade (de dyra men fina) skorna prövade han dem direkt. Han  tackade och var superglad. Verkligen superglad. Men så sa han: "Fast mamma, när du ändå köpte skor till mig...varför köpte du inte nya innebandyskor då?". Jag tyckte han borde vara lite tacksam och undrade om inte ett par skor kunde räcka. Då sa han: "Jo fast det är ju inneskorna som är för små...då kunde jag väl fått såna istället!"

SUCK och herregud och fan och allt vad man säger. Jag köpte helt fel sorts sko!!! Jag trodde att de var uteskorna som var för små, och tro det ska man göra i kyrkan och inte hemma i hallen som jag brukar säga till barnen.




Grannen ger mig ångest.

Jag får ångest bara jag tittar ut genom fönstret. Här gör man allt för att orka gå fem meter till bilen och köra barn till diverse skolor. Eller en av dem vill säga. Den ena får gå.Jag orkar inte hur mycket som helst. Men i alla fall. Ett stort projekt som kräver endel energi.

Då råkar man titta ut genom fönstret tidigt på morgonen. Medan jag fortfarande står i pyamas och gäspar. Och vad ser man då? Jo, grannen! Pappagrannen cyklar förbi med sin treåring och sina tvillingar på ett år! Jag bävar! Satan vilken energi. Hur i hela friden orkar man ??? Jag som inte ens orkar gäspa en hel gäsp utan att bli trött igen.

Från och med nu ska jag antingen,

1. Sluta titta ut genom fönstret, vilket kan vara svårt eftersom vi har så många och lättillgängliga. De är som gjorda för att titta ut. Fast å andra sidan är de så skitiga att det bara är en tidsfråga innan jag inte kan se ut.

2. Börja cykla till skolan med det lilla barnen, som börjar så sent att grannarna förmodligen redan har hunnit både leka med barnen och lämnat dem på cykel, kommit hem igen och satt igång diskmaskinen!!!

3. Sluta jämföra mig med andra föräldrar och låtsas att det finns annat jag är bättre på. Blogga typ.

Bara synen på cykeln och tre barn tog all min energi för idag. Tur att lillgrabben är ledig så jag slipper lämna.

Den stora vände sig om när han hade börjat gå till skolan idag och ropade: "Mamma, när ska du KÖRA mig till skolan!?"

Mamman bara: "Hahahahaha, ALDRIG!"

A-barn

Sa till pappa idag att jag funderar på att skriva en kokbok. Han höll på att garva ihjäl sig. "Hahah, ja du skulle verkligen vara rätt person att skriva en kokbok, haha!"

Jamen tack snälla för ditt stöd. (Inte för att jag har några planer på en kokbok, men OM jag hade haft då hade jag fan blivit sårad).



I dag var jag på utvecklingssamtal med Noah. Han gick igenom besiktningen utan anmärkning alls :) Stolt jag blir. Antar att han är ett a-barn som hans mamma var i skolan, host host. (OBS! Inte a-barn som i alkoholistbarn, utan mer som ett...a-barn...ni vet...äh, ni fattar). Duktig är han ialla fall.

Ps, det bästa var att han inte skvallrade om att han inte kan få någon hjälp av sin mamma i matematiken då hon tycker det är alldeles för svårt. Inte konstigt att jag älskar honom så det gör ont!

Nähe. Nu är mina berömda choklapluttar snart slut och det är lika bra att gå och lägga sig (det är ju en dag i morgon också, som vi gamlingar brukar säga).

Kram på er!


S som i Smart (S som i Snål.)

Näe, jag bara måste ge er ett jättebra spartips. Hade inte tänkt att erkänna det här men jag tar risken.

* När sambon fyller år köper ni en kaffemaskin eller något, som ni båda har suktat efter.

* Ni köper demoexet som de har haft som visning i affären. Alltså lite begagnat men ändå inte helt. 

* När ni har gett presenten, ångrar ni er och säger att det vore bättre med en ny eftersom det finns lite repor på denna och så vet man ju inte vad den maskinen har varit med om i affären.

* Du erbjuder dig att lämna tillbaka den så att han/hon slipper, samtidigt som du säger att han/hon kan få välja en ny i affären. Välja alldeles själv :).

* Han/hon väljer en ny och betalar den med sitt kort. Jag upprepar, med sitt kort.

Ni har nu:

1. Fått tillbaka pengarna från maskin nummer ett.
2: Fått en ny, bättre och dyrare (såklart) maskin utan att ha betalat en krona.

Jamen är jag inte smart så säg?!



Ja, så nu är det tio koppar kaffe som gäller per dag. Tack snälla sambo för din fina födelsedagspresent som du nästan fick av mig. Förresten är det tanken som räknas...resten kvittar.


Fuck you glassbil!

Jag är så sur. Så in i helvetes jävla sur!!! Jag är sur för att hela mitt inlägg försvann och innan dess var jag sur för att livet ska vara så svårt. Jag är sur för att ingen städar mitt hus och jag är sur för att jag vräker i mig godis trots att jag sväller som en jäkla höna (?).

Jag är sur över att glassbilen kommer så här sent. Vafan tror de? Att man ska väcka sina barn igen? Ta ut dem i sina små urtvättade pyamasar och handla!? Tror de att man ska ta en sån risk? Ja, upp och hoppa små barn. Glassbilen är här, dags att köpa glass.

Sen ska glassen smakas på eftersom man blir så suuuugen just då. Ska man då behöva borsta deras små tänder igen? Sen ska man sitta uppe och glo eftersom ingen kan somna om av allt socker som har hamnat i blodet. Ja, det låter ju vettigt. Fuck you glassbilskärring. Vi köper vår glass på ica!


Kan inte ens komma på en rubrik...hrm.

Nu ska jag ge mig iväg på stora äventyr. Ända ner till stan! Jag tog tag lite i mitt arbetslösa liv och ska nu på gruppintervju i vikariepoolen. Spännande! Eller inte. Den som lever får se som min syster brukar säga.

Vi hörs senare.


Trötter.

Seriöst nu. Tre gånger har jag raderat det jag har skrivit. Det är nog inte meningen att jag ska skriva ikväll. Så jag låter bli, ber er om förlåtelse och går och lägger mig.



2,5 kilo godis. Räcker verkligen det???Filmen är ju ganska så lång...


I dag var vi på bio. Barnen och jag. I stället för att köpa popcorn lovade jag dem lite godis. Med betoning på lite eftersom det inte är lördag. Eftersom jag själv ville ha en egen påse, utan snabba och smutsiga små barnfingrar i, så bad jag dem att plocka ett par bitar i egna påsar. E t t  p a r  b i t a r!!!

När vi skulle betala skrattade mannen bakom disken och sa "Oj, här ska det ätas godis!". Theo la upp sin påse på vågen, med sina få bitar. 495 gram! Noah la upp sin lilla påse på vågen. 890 gram!!! Och mamman la upp sin påse på vågen. (Och NEJ. Jag tänker INTE tala om vad vikten var där).

Herreminskapare! Två och ett halvt kilo godis till en biofilm. Kan fan tyckas överdrivet. Av vissa.

Ni som känner mig vet att mina barn får TIO bitar var varje lördag. Varken mer eller mindre.

Noah tittade ner i sin påse och sa: "Ja du mamma. Vi har nog godis till NÄSTA lördag också!!!"

Jag svarade: "Ja du Noah. Du har nog godis till sex VECKOR framöver!"





(ser inte så mycket ut...men det var tungt som 17, det var det)

...och sambo sa: "Men VAD FAAN!!! Här är ju godis  som räcker i ett halvår till barnen. Herregud!!!"

Nja, nu ska vi väl inte ta och överdriva här. Mamman i huset äter upp resterande två kilo på ett litet kick. Det tar inget halvår här inte.


Ps.Det ska erkännas att mamman först gömde godiset för att slippa se pappan få ett sjuhelvetes utbrott. Fast mamman ångrade sig med risk för att bli upptäckt och sa istället att har du HUMOR kommer du tycka att detta är ROLIGT, du ska INTE bli arg för det ÄR faktiskt lite kul...egentligen...

Om han blev arg? Nope. Det vågade han inte.

Hannahs bloggträff!


Utlovade bilder från bloggträffen!




Tillsammans med Malena & Hannah

Goodiebags:



Min fina vinst!!!






En mycket trevlig kväll må jag säga. Inte bara gratismat och gåvor, utan trevliga tjejer också (okej då, Hannahs man Peter är trevlig trots att han är man ;) )

Något jag lovade mig själv förra gången jag träffade (ursnygga) Hannah, var att aldrig visas på samma bild som henne! Nu hade jag Malena med mig som lika ettrigt som en iller, lyckades övertala mig att ställa upp på en bild. Kände jag mig inte ful innan, så gör jag det garanterat nu.

Nu vet ni detta!
Smarriga detaljer behåller jag för mig själv :)

Nu fan tar vi helg (och nej, jag vet inte varför jag svär...men det låter liksom bättre)

Kram!


Viktväktarmeny för er som behöver.

Frukost: Någon viktväktargrej med choklad på (skulle inte äta det annars).

Mellanmål: Godis (skulle inte äta mellanmål annars. Det gör bara barn och mycket gamla personer, eftersom de inte har något att säga till om).

Lunch: Sallad!!! Jodå. S A L L A D. (Med friterad kyckling, men ändå. Nyttigt jue!).

Mellanmål: Godis (är nästan säker på att de äter mellanmål två gånger. Barnen och gamlingarna).

Middag: Lasange.

Kvällsmat: Godis.

...för visst är det väl så att när kroppen får nyttig mat, måste man unna sig också...

(observera att meningen avslutas utan frågetecken och är därför en retorisk fråga...jag vill alltså inte ha svar på detta. Tack ändå alla ni som tänkte svara.)

Ps. För att inte bli allt för torr i halsen, tar man 6-8 koppar kaffe latte lite då och då. Funkar skitbra.


Paket till fel barn.

Theos kalas blev himla lyckat i lördags. En liten tråkdetalj dock. Bara en liten, liten detalj. Det var att tre familjer hade läst THEA istället för THEO på inbjudan och paketinnehållet blev liksom därefter.

Fast eftersom vi har lite sjuk humor i vår familj så tyckte vi så klart att det var sjukt roligt...när Theo öppnade sina paket. Det var lite mer spännande än vanligt. Är paketet till Theo eller Thea?!





Ja, det här var till Thea...



Som tur är har jag en underbar grabb som varken surade eller krävde nya paket. Han gapskrattade bara och gav det direkt till flickkusinen som var här! Tacksam är han i alla fall min son.



För alla er som vill gå ner i vikt men ändå äta choklad!!!

Hej,

jag är tillbaks! Förstår att ni har saknat mig. Lite taskigt att svika er så länge...alla mina 30 000 trogna läsare (jaja, om man tar bort en nolla. Eller två. Tre nollor kanske ska bort.) Sak samma. I´m back!

Jag har börjat med en ny smart grej i min diet. Det är så smart att man kan tro att jag inte har kommit på det själv. Men jag lovar.

Lyssna nu.

När man är som mest sugen på något sött. Ni vet när man inte har stoppat i sig socker på flera timmar (kan vara minuter med). Då tar man fram sin pyttelilla skål med sina små nyttiga chokladpluppar.
(observera att all choklad med mer än 50 % kakao är nyttig).



Som ni ser på bilden är pluppen inte större än leverfläcken i Cindy Crawfords fejja vilket i och för sig är ganska stort just där men när det är en chokladbit som inte ens sitter i ansiktet är den väldigt liten...ja, ni fattar!? 

Smart va?! Man lurar alltså kroppen genom att manipulera hjärnan. Ögonen ser att chokladen är yttepytteliten och ger signaler till hjärnan att det inte är en stor chokladbit. Hjärnan memorerar den yttepyttelilla och skickar ut signaler till kroppen att den kan vara lugn. Typ: var lugn nu lilla kropp, det här är en jätteliten chokladbit med inga kalorier alls...

Inga fler kalorier alltså. Och som ni vet så är det hjärnan som bestämmer och eftersom min är både senil och dålig i matte, kan jag lätt äta många pluppar utan att den fattar lureriet. 125 gram är det i en påse. Det är många chokladpluppar det! Riktigt många!

Så jävla smart!

Varsegoda mina vänner som snart är smala som stickor.

Ps, Ni kan tacka mej senare.

RSS 2.0