vickepicke

Som ni vet har jag skolat in min 2-åring på dagis (ja, jag vet att det heter förskola). Personalen där har alltid sagt att Theo verkar så lugn...men nu har de nog ändrat uppfattning.

Han har gått där i tre veckor och verkar redan vara ökänd. Jag fick veta vilken vilde han är (som om jag inte visste det!). Han är högljudd (har röstkapacitet som de lite fint kallar det) och tar för sig.

En fröken uttryckte sig så här: "Men i en timme klarar vi nog av honom" (och då ska ni veta att hon har hand om den stora gruppen 99% av tiden)...Oj oj oj...hur ska detta sluta???

Jag fick också veta att han bowlar med de små barnen, dvs de som är mindre än honom! Han kör på de små med en briovagn så att de ramlar och när de har gjort det så sträcker han upp armarna i luften och skriker "Grr" eller nåt sånt....Mmm, känns ju så där om jag ska vara ärlig. Inte så jättekul precis!

Men annars går det jättebra...(suck).

Råkade förresten säga "satan" i närheten av Noah innan. Han sa så här: "Mamma får man säga så? Tänk på att det är ett barn här!"

Stackars mina barn som måste stå ut med mig under PMS- perioden. Det borde finnas någon lag av något slag, typ:

§ 1) Barn med PMS- monstermammor får endast vistas tillsammans med mamman under övervakning (helst av pappan)och under korta stunder.

§ 2) Klarar inte monstermamman att vistas tillsammans med barnen i minst 3 minuter utan att höja sin monster- röst, bör pappan avbryta umgänget.

§ 3) Om monstermamman gastar och skriker olämpliga ord i barnens närvaro bör pappan ta barnen därifrån och
komma tillbaka när perioden är slut.

Det tråkiga är bara att min monsterperiod varar i ungefär två veckor, vilket skulle innebära att jag bara fick träffa mina barn två veckor i månaden (skönt för dem i och för sig).

Noah och Theo bråkade hela morgonen i fredags och jag var bara såå trött. När de hade lugnat sig och vi skulle
åka till dagis fick jag fullständigt spelet på stackars Noah.

Helt plötsligt kunde han inte vika upp sin mössa själv, (som måste vikas helt jävla perfekt i exakta millimetrar) vilket gjorde att han inte kunde ta på den heller. Jag tog tag i mössan och vek den säkert en decimeter och drog på den på Noahs huvud och ner över ögonen. Onödigt hårt.  Och så skrek jag något (som jag inte kommer i håg eftersom jag måste fått nån jävla block- out), men jag skrek säkert något om att han snart skulle fylla fem år och att han kan lika lite som en bebis osv. 

Ja, så jäkla elak var jag! Och det är inget jag är stolt över.

Noah börjar storgråta (så klart) och tittar på mig genom tårarna. Han såg så olycklig ut och tårarna skulle ha räckt till att släcka törsten på hundratals människor (om man nu kunde dricka tårar). Och så säger han med sin olyckligaste röst: "Men mamma, varför skriker du åt mig när jag inte ens har gjort något?".

Ja, vad skulle jag svara? Jag kunde ju inte gärna säga: "Jo du förstår Noah, din mamma lider av något som kallas för premenstruell spänning och det är psykiska och fysiska förändringar som..."

Ja, ni förstår säkert hur jag menar. Eftersom jag kände att det kunde bli lite svårt och invecklat för en (nästan) fyraåring så fick jag ju komma på något annat. Något jättepedagogiskt och bra. Jag sa: "Noah det var dumt av mig att skrika- förlåt men eftersom jag lovade att vi skulle dricka varm choklad i kväll så ska du få extra mycket eftersom jag var så dum!!!(???) Eeh???

Ja, det var ju ett bra svar av någon som faktiskt är en pedagog!!! Men Noah blev glad och var nöjd (och jag kände mig som något ruttet resten av dagen).

Ja fy satan vilken bitch jag är i bland. (Förlåt Noah, men nu dröjer det två veckor tills nästa gång, det är väl skönt?).

Ps, ni kan ju tänka er vad mycket choklad det går åt hemma hos oss.

Hur man irriterar sin sambo till bristningsgränsen:

1. Man tar på sin 2- åring den nyaste, dyraste tröjan med vita muddar.

2. Man ställer fram en portion gröt med massor (onödigt mycket) blåbärssylt i.

3. Sedan låter man 2- åringen glafsa i sig gröten utan att vika upp (de vita) ärmarna.

4. Och så lämnar man honom på dagis och låter sambon tro att de har ätit blåbär där...(och det är ju ok om det har
hänt på dagis, eftersom man vet att barn kladdar och spiller där...)

Ja, så kan man göra...Vem som har gjort detta låter jag vara osagt (för husfridens skull)...

Ps, måste ner i källaren och tvätta lite...

Jag har mått så dåligt i dag, men gick ändå till jobbet eftersom jag inte jobbar så många timmar. När jag kom hem kl 17 blev pojkarna jätteglada och ville leka kurragömma! Kurragömma av alla lekar...Jag var såå trött.

Men jag ställde givetvis upp (man får passa på så länge barnen VILL ha med en i lekarna) och vi hade såå roligt, skrattade och sprang omkring. Det skönaste är när man ska leta upp barnen efter att man själv har blivit hittad...man kan vara ganska säker på att de sitter och trycker på samma plats där man själv hade gömt sig...

Nu ligger barnen (och låtsassover) och det är lugnt och stilla, men jag mår fortfarande lika dåligt...suck! Noah kom precis ner och jag sa åt honom att lägga sig igen, då säger han (4, 5 år gammal) "Men jag ska ha ett samtal med pappa"...Ehh!? Lite lillgammal...

Nu måste jag lägga mig...Ha det gott alla människor!!!

Magsjukan har hägrat i vårt hus i helgen, lovely!!! Noah började kräkas mitt i bollibompa och höll på till 2.30 och då passade hans pappa på att börja...skitkul! Som om det inte räcker med EN som spyr...(Att han alltid ska jävlas)

Själv tänkte jag att om någon av oss vuxna skulle få det så hoppades jag att det skulle bli jag. Magsjuka är det värsta jag vet men hellre det än en dödssjuk sambo som garanterat kommer att vara mycket sjukare än alla andra tillsammans!

Och så kanske jag skulle kunna gå ner ett par kilo i vikt också...om jag skulle kräkas extra mycket (och det hade jag ju tänkt i så fall)!

Men nu verkar det inte bli så. Jag sitter här med en påse godis (ja, från Noah...men han ville ha det nu när han är sjuk) och känner mig oförskämt pigg...Får se hur det är i morgon...

Noah har legat på soffan i 12 timmar i dag så vi får väl se hur natten blir...Hoppas bara att Theo slipper detta, han kan ju liksom inte ens tala om när han ska kräkas...Noah hann i alla fall tala om det så att jag kunde räcka fram mina kupade händer...(jo, jag fick göra det ena gången och ja...det var skitäckligt).

Jag har lovat att inte skriva något om godis (appropå spyor???), men jag gör det längst ner här nu, så att de som inte orkar med det kan sluta läsa här...

Jag har mått lite illa under dagen så jag har bara ätit typ 20 bitar eller nåt (de gick att få ner, men jag fick hoppa över frukost, lunch och middag eftersom jag tänkte att det kunde bli lite för mycket annars). Bra gjort va???Eller inte...

Ha det bra alla!!!

Ps...i morgon blir det INGET godis...

Nu sitter jag här igen...barnen sover och jag har två kinderägg i magen. Allt är precis som vanligt. Barnen somnar, jag vräker i mig värsta middagen och avslutar med stulet godis (som på något konstigt sätt känns godare än mitt eget). Sedan sitter jag här med uppblåst mage, ångerst för att jag har stulit och sorg över att jag har gett kroppen ytterligare några tusen kalorier...

Jag kan skylla mig själv, absolut. Och jag har aldrig klandrat någon annan för mitt beroende, men jag önskar nog att jag kunde.

I morgon är det andra bullar som gäller (eftersom godiset är slut) och jag ska börja mitt nya liv...ehh!?

Ja ja, det blir nog bra någon gång. Jag kan ju börja med att sluta tjata om dessa förbannade (gudomliga) ägg. Jag lovar att skriva om något annat än godis nästa gång...

Ha det gott alla människor!!!

Hade tänkt att skriva något roligt i dag men jag drabbades av sorg. Jag är så hemskt ledsen för det som hände i dag, jag gråter med dig (er). Hoppas du ringer om du behöver prata, när som helst på dygnet. Jag vet hur ledsen du (ni) är och att allt säkert känns så orättvist just nu (vilket det oxå är). Jag kan inte göra något för att hjälpa er, det finns inget jag kan säga för att lindra smärtan, men jag hoppas att ni vet hur mycket ni betyder för mig. Och även om ni inte vill höra detta så måste jag ändå säga att det kommer fler chanser... Jag håller tummarna och önskar er all lycka som finns!!!
Jag älskar er!!!

Är ledsen för att behöva erkänna detta, men just nu vräker jag i mig NEVER-STOP!!! Aj aj aj, så dumt. Min sambo var "snäll" och köpte det i dag utan att jag hade bett om det. Satan i gatan!

Och nu vill jag inte göra honom besviken genom att strunta i påsen. En påse på 250 gram som bara ska förstöras eller ätas upp av någon annan...skulle inte tro det!!!

I dag började jag jobba och där kan jag i alla fall inte vräka i mig!!!Borde kanske skaffa mig ett 24- timmarsjobb...

Jag blir snart gaalen på mig själv! En liten jävla påse Never- stop (som verkligen gör skäl för sitt förbannade namn) gled ner i min mage som INGENTING!!!

Liten och liten, det är 100 gram ren choklad som förvandlar sig till ett kilo rent fett runt magen...Fasen vilken dålig karaktär!!!

Sockerberoende är vad jag är...Kan man vara annat när man tar sina barns lördagsgodis (förrutom tjuv då) !?

MÅSTE måste måste, ändra mig. Sluta stjäla från mina barn (och tro att jag bara gör det för att de ska följa sina viktkurvor, behålla sina fina tänder och inte bli sockerberoende), och inse att jag kommer att se ut som Muminmamman innan vintern är slut!

I morgon ska jag inte äta en smula godis (inte ens de där tre goda kinderäggen som hånar mig varje gång jag

öppnar skåpet) och jag ska inte småäta, skåpsäta eller vräka i mig som om varje måltid vore den sista...

Lycka till säger jag till mig själv och den lille elake djävulen som verkar bo inom mig, hånskrattar!!!

Ps, en sak som kanske är bra är att även om inte barnen skulle följa sina viktkurvor som de ska, så verkar jag ju följa min...rakt upp i finfin takt!!!Fan inte dåligt...

Jag tänkte att jag inte skulle ha något nyårslöfte i år...precis som alla andra år. Jag ger aldrig några löften som jag vet att jag ändå inte kan hålla.

Men när klockan började närma sig 24 på nyårsafton så ångrade jag mig. Jag har gått upp flera kilo av all skit jag vräker i mig och tänkte att det e ju lättare att sluta äta sånt den 1:a januari (ehh???). Alltså lättare att ha koll på när  man slutade så att man kan (eventuellt) berömma sig själv när (OM, i mitt fall) har varit duktig...

Så jag bestämde mig.
 
År 2008 skulle bli ett sunt och bra år för mig. Godis på helgerna och inget småätande mellan varje tangenttryck!

På nyårsdagen börjar jag med att VRÄKA i mig godis och glass, för att jag har GLÖMT mitt löfte!!!

Och nu är det helt kört! Den 1:a januari har redan varit och jag har gjort bort mig. Man kan inte avge något löfte den 3:dje januari så nu måste jag vänta tills nästa år...Suck!

Har förresten precis vräkt i mig en påse bilar och glass med grädde och choklad (fan så gott det var).

Hoppas det gick bättre för alla er andra!!! Nästa år är det JAG som kommer att äta sallader, groddar och annan nyttig skit och gå ner typ 5 kilo på en månad. Jag kommer att vara finast på stranden i en bikini- "small" och ha fin hy och raka tänder, glansigt hår och en mindre näsa...Så det så!!!

Ps, kan bli i mitt nästa liv...men ändå!(Mumma, vad gott!!!)