Höjden av fräckhet tycker ni kanske.Smarthet tycker jag.

Jag: "Älskling (jo, jag sa faktiskt det) kan du plocka bort hjulen som är i min bil?!"

Älskling: "Ja visst"

Jag: "Då kan du ju hämta ett paket som jag har beställt, på preem..."

Älskling: "Mmm, okej då"

Jag: "Och när du ändå är på preem kan du väl tanka min bil, för bensinen är nästan slut!"



Och nu undrar ni som inte känner min älskling om han gjorde det?!

Så klart han gjorde.


(Endel kallar honom toffel. Jag säger älskling.)




Tjänade nyss 3500 kronor!

Satt och kollade en av tandklinikernas hemsida. Usch och fy. Fick ju ont i munnen bara genom att läsa. Nu tänker jag verkligen inte beställa en tandläkartid, för hur ont gör det inte då att vara där?!

Jahopp! Där sparade jag de pengarna! Undrar vad jag ska handla nu....Ska se...

En undersökning kostar: 800. Minst!

Har säkert tandsten också, vilket skulle kosta: 500.

Kanske ett hål...lagning: 1200.

Det blir...2500 kronor.

Fast jag kom på att jag skulle köpa en sån där dyr eltandborste när jag ändå var där. En värsting för 1000 kronor. Herregud vad rik jag blev helt plötsligt. Bäst att nätshoppa lite. Kan ju inte gå omkring med hur mycket pengar som helst.


Ps, har alltid minst fyra hål...Bara så ni vet.

Ni tycker jag är elak va?!

Ni tycker säkert att jag är egoistisk, snål och elak mot mina barn. Men bara för att jag ger Theo en liten isglass och själv sitter och äter vaniljglass med chokladpluppar och hackade nötter, betyder det inte att jag är elak. Jag vill bara ha det goda ifred! Jag har dessutom placerat honom i soffan och mig själv en bit ifrån. Han märker inget.

Och när förra portionen intogs lite tidigare idag, var han inte ens på samma våning.

(Och när nästa portion kommer fram, sover han)

Det finns faktiskt de som skulle föredra isglass till och med.

Jag har inte dåligt samvete.

Och så är det bättre med isglass när man har feber.


Inte för att jag känner att jag måste försvara mig här...


Nåväl. Ska gå och slänga pinnen åt honom. Han är ju trots allt sjuk.

Ses ikväll. Med eller utan glass.




Weddingplanner.

Vet inte riktigt var jag var i berättelsen "frieriet"...tappade bort mig på något sätt. Men som ni förmodligen redan har förstått, så blev det ett JA från mig/min sambo...(kommer inte ens ihåg vem som friade till slut).

Jag började googla på gifta sig utomlands, vigsel på stranden i Phuket och så vidare. Fastnade då för 
[email protected] och började maila dem. Först på lite skoj, sedan på allvar :)

På den vägen är det. Det fanns ingenting vi behövde tänka på mer, vilket gjorde att eventuell vigsel förträngdes och helt plötsligt var vi gifta. Himla smidigt måste jag säga. Min sambo hann inte ens få kalla fötter...







"The planner" ordnade med allt. Mat, vigselförättare, blommor, frisör, fotograf, champange med mera. Smidigare än så kan man nog inte få!

Vi blev nöjda och nu är hela familjen gifta (som Noah har väntat på att få gifta oss).





Att nästan elda upp huset.

Det var inte meningen att båda mina barn skulle vara färdignattade innan klockan sju. Jag hade inte alls en tanke på egentid med glass, nötter och choklad. Det råkade bara bli så.

(Fast nu när de ändå sover kan jag ju lika gärna äta lite gott. Passa på liksom.)

Kom på att jag bara måste ge er lite tips på vad man INTE bör göra för middag när man är en disträ, sjuk, gammal kossa som jag. Man ska INTE göra egna pommes frites. Jag lyckades inte ens med recept, där det står klart och tydligt HA INTE FÖR HÖG VÄRME MED OLJA...DET KAN BÖRJA BRINNA!

Just den meningen tittade jag lite hånfullt på och tänkte det fattar ju vilken idiot som helst. Det var strax innan Theo tyckte det såg ut som eld i stekpannan.


Om man nu ändå vill göra som mig, ska man:

1. Hälla olja i stekpanna

2. Sätta plattan på högsta värmen

3. Gå iväg och prata lite med din stora son (har du ingen, går det lika bra med en liten son...Kan funka med en dotter också)

4. Komma på att du höll på att laga mat och gå tillbaka till köket

5. Hälla i några potatisklyftor i den överhettade oljan

6. Skrika till din minsta son som är med och lagar mat: GÅ BORT FRÅN SPISEN...DET KAN SKVÄTTA NU!!!

7.
Backa (snabbt som fan) undan så att du slipper få all olja på dig, eftersom överhettad olja gärna skvätter

8. Ta bort stekpannan från spisen, titta inte för länge på det som liknar lågor, öppna alla fönster och dörrar för att slippa brandlarmet...du vet ändå inte hur man stänger av det

9. Svära lite, diska ur pannan, göra någon annan mat och framför allt:

GLÖM VAD DU NYSS GJORDE, TALA INTE OM DET FÖR NÅGON OCH GÖR A L D R I G OM DET IGEN!!!


En sak till. Ignorera barnet som ligger på golvet tjuter av skratt, som dansar och skriker Hahaha mamma, SÅG du elden mamma?! SÅG du...gjorde du det...Det HÄR var häftigt. Visst mamma? Visst var det coolt!?



(han kommer få spö om han skvallrar)

Ynklig.

Jag sitter fortfarande och tycker synd om mig själv. Så sjuk och ynklig...kan man annat än att tycka synd om då?! Stora killen är friskförklarad och ska till skolan i morgon. Mannen ska på jobbresa i några dagar och den lille passade givetvis på att lägga till med en liten feber ikväll.

Att man inte ens kan få vara sjuk ifred!

VARFÖÖÖR KAN MAN INTE BARA FÅ VARA SJUK E N S A M !?

Min plan var att skicka bort den lille några dagar. Så att jag kunde få ligga här och vara sjuk de timmarna Noah är i skolan. Men icke! Nu kommer jag inte ens ha tid att vara sjuk. Nu ska jag ta hand om nästa unge :(.

Nu håller jag bara tummarna för att den lille inte kommer att vara lika sjuk som den store har varit. För det orkar vi inte. Icke. No no. No! 

Annars är allt kanon. Alla tusen saker som skulle ha gjorts i veckan, har jag nu möjlighet att skjuta upp lite till. Känns väldigt bra att lägga allt på hög. Eller inte. Men nu har jag ialla fall ingen ork.

Vi ses när vi ses.




Sjuk snart.

Känner att jag håller på att bli sjuk. Fasen också!!! Tycker inte att jag har tid med det riktigt just nu. Kanske senare, i juni eller nåt. Nästa år. Men inte nu :(.

Så nu måste jag bädda ner mig och bli uppassad. Någon som hämtar allt jag behöver, håller i boken jag läser och bläddrar när jag blinkar med ena ögat. Någon som sköter ungarna, lagar mat och tvättar all tvätt.

Känns lite skönt faktiskt. Nu ska jag bara hitta denna "någon" och om någon är riktigt bra, kan jag vara sjuk länge. Fast bara lite lagom sjuk. Måste ju orka blinka vid sidbytet också...

Men shit!

Nattade min sexåring som vanligt. Han talade om för mig att han inte skulle kunna somna idag. Jag sa god natt och lämnade honom och gick ner. Han kom efter och jag gick upp med honom igen.

Helt plötsligt ska han inte somna ensam utan vänta tills jag lägger mig!!!

Blir inget med det säger jag.

Jag sa till honom att jag skulle komma upp igen efter fem minuter, och så gick jag ner igen.

Fem minuter senare tassar han ner, tittar på mig med stora ögon (ja, de var större än vanligt) och säger:

"Du mamma, det har gått FEM MINUTER nu!"

"Ånä, det har det inte!"
svarar jag.

"När du gick ner var klockan på T R E!!! Nu är den på fyra- fem- sex- sju och ÅTTA!!! Fem minuter mamma!"

Fan också!!! Inte bra. Inte bra alls.


Ni som undrar varför jag äter så mycket...

godis, glass, kakor, nötter, kaksmet och så vidare. Jag kan tala om det för er. Jag äter när jag är ledsen. Då tröstäter jag. Jag äter när jag är glad, när jag har gjort något bra, när jag vill unna mig något. Jag äter också när jag är rastlös, för att ha något att göra. På kvällarna äter jag gärna något för att "fira" lugnet som lagt sig. Jag äter lite när jag är stressad. Jag äter....

Ni förstår va?!

Jag äter gärna!

Fast mellan dessa tillstånd försöker jag att inte äta. Man måste ju tänka på figuren :)


När jag är ledsen...

När jag är glad...

Stressad...

Trött...

Rastlös...






OBS!!!Denna äter jag inte. Detta är bara tillståndet efter jag har ätit!!!

Läs:LIVSVIKTIGT!

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj



Träning....

Äntligen har Theo fått ett par inlines. Nu gäller det bara att träna, träna, träna.





Tur han inte har samma balans som sin mamma. Då skulle han ha fått hänga kvar där i armen för evigt...


Skiträdd.





Elefantridning var ett måste på resan.

Om jag var road? Inte ett dugg.

Rädd? Så in i helvete.

Göra om det? Skulle inte tro det.

Äckligt.

"Ibland kräks jag och sväljer det igen...fast bara när jag är HUNGRIG mamma!"

"Men FY! Gud så äckligt. Det är väl bättre att säga till att man är hungrig...och du blir ju inte MÄTT av kräks!"

"Men det är bara i BILEN mamma. När jag är riktigt hungrig!"


Diskussionen tog slut där. Kom av sig helt enkelt. Vad fanns där mer att säga?!


(och jag kommer absolut inte att tala om vems sexåringa, blonda lilla kille det är som äcklar sig)

Jag drar nu...

Är så trött. Trött så in i bomben. Funderar på att smygpacka en väska och sticka tillbaka till Phuket. Med lite planering borde jag hinna till Köpenhamn innan jag saknas av någon. Och med tanke på takten vi har i vår familj, hinner jag förmodligen ända till Phuket innan någon har ringt och efterlyst mig...

Måste fundera på det där ett tag.

Mellanprinsen är sjuk och irriterar mig med sin hosta. Jag blir trött bara av att höra honom. Synd om Noah kan man tycka. Synd om mig tycker jag.



När jag ändå sitter här och tycker synd om, kan jag lika gärna göra det ordentligt. Det är synd om mig för att:

* Noahs hosta irriterar mig

* Och gör så att jag inte kan sova

* Vilket medför en enorm trötthet

* Och jag har sagt ja till en 80-procentig tjänst

* Vilket är skitmycket (hur tänkte jag där???)

* Mer än jag orkar med

* Och så sitter jag här i fel land

* När jag egentligen tillhör en annan världsdel, ett annat slags folk i en annan tid

* Skulle kanske inte ens blivid född här. Måste vara ett misstag.


Känner att min problem är något större än jag kan hantera just nu. Lika bra att packa med en gång...



Men visst kan man se att jag inte borde tillhöra ett land som detta!? Jag ser ju ut som en infödd Thailändare. Ja, förrutom färgen då. Och dragen i ansiktet. Och kroppsbyggnaden. Men annars så, en kopia!

Drömma...

Ska lägga mig och drömma tillbaka...



Jag återkommer i morgon när jag har något vettigt att skriva. Om jag har något vettigt att skriva.

Häxan Surtant.



Är fortfarande sur över att behöva bo i Sverige när det finns ställen som Phuket i Thailand.

(Mina pojkar på väg till Freedom Beach)



Är sur över att behöva vara så trött. Sur över att behöva jobba nästan heltid. Sur över att Noahs födelsedag gick så snabbt. Sur. Sur. Sur.

Så sur att jag går och lägger mig nu. Fredag kväll, klockan 20.24. Det gör mig också sur.

Ses i morgon!

/Häxan Surtant


Stressigt.

Har ni märkt hur stressande det är att snabbt öppna ett chokladägg för att sedan hinna stoppa det i munnen och svälja det innan barnen kommer in i rummet du sitter i???

Nähe. Inte det?!

Men det är väldigt stressigt kan jag tala om.


Bara bilder...






Orkar knappt skriva något. Bjuder på några bilder istället, för er som vill se (ni andra kan blunda).

Hade glömt hur jobbigt det är att jobba. Bäst att sova lite. Vi ses i morgon mina vänner. Kram!

Hinner knappt blogga...

Bjuder på en bild så länge...eller tre.







Trött.

Är för trött för att skriva ikväll.

Undrar varför min man tittar så hatiskt på mig efter att jag tvingade honom att gå med barnen på konsert. Eric Saade är väl inte dålig?!


Segt som bulldeg.

Ja, och sen blev det alldeles tyst i inkorgen (man kanske säger TOMT och inte tyst?!). Kalla fötter på någon tror jag. Det fanns inget annat att göra än att försöka igen. Nytt mail alltså:

"Men hej främling...
har en liten undran bara och eftersom vi knappt ses bara du och jag, tänker jag ta till vår moderna kommunikation.

1) Ska vi (jag) börja kolla på vigselring?
2) Ska vi (jag) skicka in alla vigselpapper?
3) Ska vi fortfarande gifta oss? (Ja men visst, den frågan borde ha varit först...)

Vi ses i kväll!

Puss & kram"


Segt som bulldeg kan man säga. Men skam den som ger sig.

Ger er några bilder så länge. Tills nästa mail ska blotta sig.



Strax innan resan till Surin Beach!


Och mitt svar på det mailet blev...

"VILKEN ÖVERRASKNING...
att det går snabbare med svar via MAIL än öga mot öga...Helt fantastiskt med de tekniska prylarna.
Absolut att du kan få vara med och prata lite om vissa saker (bara du låter mig bestämma)...
Vad tror du om ett möte klockan 20.30 i kväll? Skulle det passa???

Älskar dig också :)

/Victoria"



Fortsättning följer....(Jodå, det är en bit kvar. Galltvål is da shit!)


Svar på frieriet.

Jodå. Jag fick ett svar på frieriet.

"Det var mycket på en gång. På sista frågan svarar jag tveklöst ja. Övriga funderingar kan vi kanske dryfta öga mot öga. Verkar det ok för dig?

Älskar dig".


Självklart tog jag detta svar som ett JA!

Tänk. Jag har väntat på ett giftemål i flera år utan att få något riktigt svar. Men så mailar jag och får respons direkt. Hade inte en aning om att han var så supermodern!

Men efter detta fick jag tjata och gnata lite till. Det finns fler mail. Mer väntan.

Det var lite som med galltvål ni vet. Man måste gno och gno innan man blir riktigt nöjd. Innan fläcken på kläderna är borta.

Så jag fortsatte att tjata. Fast bara lite....

Ni kan få en liten bild nu. Men bara för att ni tjatar. Jag är lite som galltvål ni vet...






Frieri och romantik på hög nivå.

Jo, jag har alltså gått och gift mig. Bara så där. Lite förhastat tycker ni kanske och det kan man ju tycka (det tycker nog min man också). Själv tycker jag inte att det är viktigt att man känner varandra väl. Man måste ju inte ha varit tillsammans i hundra år innan. Nej, det tycker jag inte! Tycker absolut att sexton år räcker. Helt klart!

Ni som nu väntar på smarriga detaljer lär bli besvikna. Jag kommer varken skriva om romantik eller sex. Jag kommer att skriva om verkligheten. Från början till slut.

Början kommer här. Själva frieriet. I form av ett mail till min sambo (jag har märkt att just den kommunikationen fungerar bättre och snabbare hos oss).

"Tänker så här. Eftersom du älskar mig så mycket och hemskt gärna vill gifta dig med mig...så tänker jag gå med på det. Mest för att jag tycker du är så gullig. Inte för att man ska brådska på något vis, men det känns helt rätt med dig!

Så din plan är ju naturligtvis att äkta mig när vi åker utomlands. Dels för att vi inte har gott om ledig tid längre, men även för att du rent ekonomiskt kommer att slippa gå under. Så himla bra!

Eftersom jag älskar dig så mycket kan jag tänka mig att hjälpa till lite med det praktiska. Beställa vigselbevis, intyg om hindersprövning och såna där tråkiga grejer. Så att DU slipper! Jag kan till och med tänka mig att bestämma vart vi ska åka...så slipper du att tänka på det!

Det du kommer att behöva göra är egentligen bara lite smådetaljer som:

* Skriva under några papper
* Köpa en vigselring (som jag väljer ut åt dig)
* Betala resan och våra söta, fina, vita strandkläder som vi ska ha på oss på stranden där vi gifter oss

Sen tror jag inte att det krävs så mycket mer av dig...Eller, du kan ju i och för sig svara JA på frågan om du vill ha mig till din hustru, om nu vigselförättaren frågar det. Men annars verkar det inte vara mer.

Så vad säger du???

Vill du att jag svarar JA nu när du friar till mig!?"




Kanske inte mycket till romantik här, men det räckte!!!

I morgon kommer jag kanske att visa er jag svaret jag fick (lika bra att blotta sig ordentligt när man ändå håller på att vika ut sig så här).

Kram så länge.



Snorunge.

Noah var så glad över att vi skulle sova länge idag eftersom vi har förlorat så många timmars sömn. Han var så glad att han passade på att gå upp klockan fem!!! 05.00! Förstår ni?! Så tidigt var han inte uppe ens som nyfödd. Skitunge!

Nu är det i alla fall dags att komma tillbaka till verkligheten igen. Har redan glömt bort mig två gånger genom att gå ut barfota. Kallt som satan. Inte alls som i Thailand (nähe!?). Kommer åka på en grym depression, det känner jag på mig.

Ni är många (säkert flera tusen) som vill höra om bröllopet och se bilder. Det vill inte jag (skojar bara). Ska ordna det lite senare idag. Ni ska få höra sanningen snart. Hela sanningen minsann. Från början till slutet. Från frieri till skilsmässa (fast det sistnämnda verkar inte särskilt aktuellt. Om jag skriver om den redan är risken stor att det är lögn. Ni behöver inte tro på mig då).

Nu ska jag röja lite. Bland väskor, i huset och i skallen. Ses sen.

Kram till er som också blev väckta klockan 05.00. Ni andra kan dra täcket över er igen!

En dag kvar.

En dag kvar i paradiset. HUR ska jag kunna klara av att lämna en plats som denna!? Jag har bönat och bett om att få stanna med min familj, men det är blankt NEJ från min man! Fattar ni hur man kan vara så egoistisk?! inte jag.
Funderar på om jag ska missa planet med flit. Bränna våra pass. Säga upp oss från våra jobb. Sätta barnen i skolan här. I smyg. Så att inte mannen får veta förren strax innan. Undrar om det funkar.
Jag hör av mig senare...måste leta lägenhet nu.
Puss.

Sorg.

I dag är det inte den vanliga clownvickan som skriver. Fick ett tungt besked i går som gör mig deprimerad. Jag sov med smärta i bröstet. Samma smärta som när min mamma gick bort. Mitt hjärta blöder och jag lider med de drabbade. Önskar det fanns något jag kunde göra. Spola tillbaka tiden,stoppa den för ett tag. Det gör så ont.
Helvete.
Ni vet var jag finns om ni behöver mig. Vad som helst. När som helst.

Thailand.

Den första dagen som gift har gått finfint. Har bara hotat med skilsmässa en enda gång...Det finns alltså hopp för oss! Bröllopet var magiskt så klart, men det återkommer jag om när vi är i Sverige igen. Tänkte visa lite bilder för er som är intresserade (ni andra kan dra en påse över huvudet...Inte i plast förstås för då kan ni kvävas. Men i papper går bra).
I dag har vi varit på stranden, i poolen, ätit glass och turistat som man brukar. Livet leker och jag tänker fortfarande inte åka hem!
Så. Vi ses kanske inte på ett tag, men jag håller er uppdaterade mina vänner.
Kram från Thailand.
Ps, ni som inte trodde att jag hade gift mig...ni hade fel.

RSS 2.0