vickepicke

På lördag åker jag till Liseberg med Noah, en kompis till honom och dennes mamma. Det ska bli såå roligt! Tänk att få ägna sig åt bara ett barn, ge 100 % uppmärksamhet och bara göra det som han vill...Vi kommer att njuta för fullt!

Tyvärr verkar Theo ha hört att vi ska dit för han går och säger "Theo Liseberg åssgå" (också). Noah och jag får väl smuggla oss ut genom fönstret på morgonen eftersom Theo förmodligen kommer att vakta dörren. Han kommer väl att slå läger där redan på fredag kväll nu när han vet att vi ska åka utan honom...(får väl lägga fram en sovsäck i fall att...)

Noah sover fortfarande med sin gamla snuttefilt och jag har funderat på när den kommer att bli pinsam att ha för honom. Jag tänkte testa detta för att se om han ens har funderat i de banorna. Det lät så här:

jag: när vi åker till Liseberg behöver du väl inte ha med snutterfilten va?

Noah: jo...

jag: ok, jag tänkte att du inte behövde den när vi skulle vara med Liam!

Noah: menar du att jag ska sova på Liam eller???

Ha ha, det var klockrent! Han sover på snuttefilten och kan inte ersätta den med en kompis eftersom man inte kan sova på en vän...Han har alltså inte börjat tycka snutten är pinsam- tur!!!

Eftersom Noah redan har bestämt sig för att aldrig flytta hemifrån, ta körkort eller gifta sig med någon annan än mig så antar jag att snutten kommer att följa med ända till pensionen...(hans alltså...)

Noah började diskutera sovplatser i kväll (igen!). Han tycker att det är orättvist att han måste sova ensam medan vi andra tre delar sovrum (som om vi skulle vara glada över att det saknas ett sovrum...).

Han undrade varför vi inte bara kunde lägga in en madrass i vårt rum så att han kunde få ligga där. Jag förklarade att det blir så dammigt om man skulle ha en madrass på golvet hela tiden, och Noah svarade så här: Men jag vet mamma, vi kan lägga in en madrass hos er för där är redan så himla dammigt och stökigt!!!".

Okej....dags att städa igen alltså. Fasen, han är ju värre än städpatrullen i "Rent hus".

Det är fan inte konstigt om man skulle få problem med blåsan på äldre dar...Det finns inget som kan få mig att förstå varför mammans och pappans toalettbesök kan se så olika ut- det finns ingen logik alls!!!

Hur kommer det sig att pappan kan sitta på toan i lugn och ro halva dagen, när mamman knappt hinner sätta ner arselet? Det är så  orättvist. Jag börjar nästan tro att mina barn vill att jag ska behöva använda Tena innan jag fyller 40 (inget fel på Tena, men det är inte mitt mål att behöva använda dem). De kanske har typ komplex för att det bara är de som behöver blöjor och inte jag, men det är fasen inte mitt fel att Theo inte vill sitta på toaletten!

Pappa tar en bunt jakttidningar, smyger in lite diskret och så sitter han där!!!Hur jävla länge som helst (tills jag knackar på dörren och låtsas att det är barnen som stör).

Och så när jag går in: Jag hinner inte stänga dörren fören fem (minst) små fingrar klamrar sig fast vid dörrkarmen. Jag har ju ingen lust att klämma de små fingrarna (jo, ibland har jag faktiskt det) så jag får låta dörren stå öppen "Ho ho, här är det öppet hus för alla som vill titta när jag kissar- kom in, kom in!!!".

Om jag har tur så har jag två små barn som sitter och glor på mig och undrar när jag är klar. Har jag otur så får jag strypa strålen, springa iväg och sära på barn i slagsmål och kissa några timmar senare (det kanske inte vore så dumt med Tena ändå...)

Hur fan bär de sig åt, papporna???

Om jag får problem med förstoppning och urinläckage så tänker jag kräva skadestånd av mina barn (för det borde väl gå?).

I mitt nästa liv ska jag bli pappa. Och jag ska sitta på toaletten tre timmar om dagen vare sig jag behöver det eller ej!!!

Vi var på övervåningen, Theo och jag. Han fick för sig att han skulle gå ner, vilket han brukar göra själv. Ändå hann jag fundera på om jag skulle hålla honom i handen, men bestämde mig för att låta bli. Han kan ju själv, även att det går lite vingligt och sakta. Fan vad jag ångrar det nu...

Theo ramlar naturligtvis. Hela vägen ner. Jag har sett barn ramla i trappor förut och det kan ju se lite otäck ut, men oftast slår de i ryggen och rumpan. Och i värsta fall huvudet.

Theo missade både rygg och rumpa. Han landade på huvudet på alla trappsteg. Han slog i huvudet om och om igen och jag var säker på att han skulle slå ihjäl sig. Helt säker. Jag skrek rätt ut, ett ångerstladdande skrik och var helt hysterisk.

Väl nere satt jag med Theo i famnen och var inte säker på om han var okej. Jag tryckte honom tätt intill mig och vågade inte titta på honom. Han skrek till i 30 sekunder, och sedan inget mer. Han blev tyst och tittade rakt ut. Jag fick inte ta i honom, han slog bort mina händer och mitt hjärta brast!

Men han var hel och mådde efter omständigheterna bra, inga brutna ben och inga blåmärken (konstigt efter de smällarna).

Detta är baksidan med att ha barn. Jag anklagar mig själv. Tänker hela tiden på att jag borde ha hållit i hans hand (även om jag inte brukar göra det). Jag borde ha varit snabbare så att jag kunde fångat honom...osv osv.

Jag lät honom sova i min säng. Han somnade med sitt lilla ansikte tryckt mot mitt och jag hade svårt att gå där ifrån...

Jag kommer INTE att sova gott i natt!

Jag känner mig så sunkig. Hela jag, hela mitt liv. För att inte tala om huset vi bor i. Det är så sunkigt! Funderar på om det kan vara dags att städa. Det kanske e så. Städdags! Fy fan så jobbigt.

Men det är väl bäst. Innan jag får barnavårdsnämnden på mig. Anticimex kanske gör dem sällskap (inte för att mina barn är småkryp utan för att det säkert har flyttat in ett å annat äckeldjur).  

Tål å tänkas på...

Saken är den att jag hade tänkt att bädda sängen, men alla kvalster har tillsammans burit i väg med mitt täcke. Oschysst! Tänkte dammsugit också. Om det inte vore för alla dammråttor. Stora som fotbollar är de. De kommer garanterat inte in i dammsugaren, så det e liksom inte lönt...Kanske inte borde städa (kan ju blogga i stället).

(Är det någon som vet hur mycket en billig städerska kostar? En som städar, lagar mat, tvättar, putsar fönster och leker med barnen? Eller nej förresten, leka vill jag göra själv. Masserar kan hon få göra, fast bara mig om hon e snygg så att inte sambo...ja ni vet. Är hon ful kan hon massera båda! Kanske borde kolla tradera...)

Ja ja, så är det i bland...bara att städa...eller acceptera skiten (jag gör nog det sistnämnda).

Tack och hej!

Jag höjde min röst åt Noah i dag för att han inte lyssnade på mig. Eller höjde...jag vet inte, jag kanske skrek. Vad vet jag? Det var det här med pms som jag har skrivit om innan. Det kanske är så att jag inte vet vad jag gör. Jag skrek kanske. Kanske inte.

Noah tittade på mig med ledsen min, tog fram sin lena vuxenröst och sa: "Mamma jag tycker inte att man behöver bli SÅ arg. Inte på barn. Du behöver inte skrika. Det räcker att man säger till, fast inte vara så ARG! Och så kan man krama och säga förlåt efter. I alla fall till barn. Det tycker jag i alla fall!"

Oops. Där blev jag mäktigt tillplattad kan man säga! En klok femåring (som jag garanterat kommer att få problem med i framtiden...jag har lite svårt för sånt där "psykologsnack"...).

På ett sätt tycker jag att han hade rätt, jag behöver inte höja rösten så mycket (men det verkar ju för fan som om han är totalt stendöv ibland) men jag säger faktiskt alltid förlåt efteråt!

Det bästa med Noah är att han alltid förlåter sin galna pms- morsa!!!