Eric Saade- åk hem till dig i stället och förstör inte mitt liv...

SNACKA om maximal otur.

Skulle åka och handla lite snabbt nu i kväll. Noah (som nästan gråter när han måste följa med och handla) BAD om att få följa med i kväll. Han ville "umgås med mamma" (läs; köpa sig mer vakentid, eftersom det var nästan läggdags).

I alla fall. Vi kommer fram till shoppingcentret vars parkering är överfull. Går in och ser nästan inga människor (inga babianer heller för den delen). Jag säger till Noah att vi har en himla tur och att det här skulle gå snabbt.

När vi gått några meter ser vi värsta folksamlingen...

Här kommer det värsta....(jävla) Eric Saade är där och ska sjunga!!! Noahs stora idol råkar vara exakt där vi ska gå och jag inser att detta kommer INTE att gå snabbt.

Så där stod vi. Jag med Noah på axlarna. Fattar ni!? Lilla jag hade min nästan nioåriga son på axlarna!!! Allt för att han skulle få se sin idol...som barnen tror är där för deras skull, men vill i själva verket bara sälja skivor och fula tröjor!!! Lureri! Köper man ingen skiva- får man ingen autograf!

Nu är min rygg sönder, nacken har åkt fram några decimeter och jag ser ut som Ringaren i Notre dame. Men min son är lycklig som har fått se Eric, fått höra tre låtar och blivit ägare till fuletröjan.

Så visst. Det får väl vara värt det.


Bränt finger och pepparkakor.

Ont som fan gör det att sätta ihop ett pepparkakshus!

Men nu är det gjort. Tack gode gud för att det är över. Aj aj vilken blåsa jag har.



Fråga mig inte varför barnen valde att ha så några NonStop på...De kanske inte gillar dem helt enkelt!



Ett förvånat pepparkakshus. Å varför är du så förvånad, undrar jag?! Jag är förvånad över att du bara brände dig på ett finger kärring, svarar pepparkakshuset!






Vad sägs om dessa perfekt hjärtformade pepparkakorna då?! Är de inte duktiga så säg...Tack Nyåkers.


Å så klädde vi på granen lite...



Ps, filmen på bilden har inget med texten (eller julen) att göra. Detta är bara ett naturligt-icke-uppställt-kort på mina barn!

Så var det med det. Snart kan julen komma. Nästan allt är klart. Ska bara göra lite mer julgodis eftersom det andra har försvunnit på något mystiskt vis...

Hohoho (tomtehälsning)


Äcklig och barnslig.

Vill ge ett litet tips bara. Om du har en sambo som inte har samma humor som dig själv, gör inte följande:

Ta ett stycke plastfolie
Sätt fast på toalettstolen
Fäll ner ringen
Få därifrån

Det går inte hem.

Inte för att jag skulle få för mig att göra ett sånt barnsligt skämt. Men jag försäkrar er om att det kommer att uppfattas som oerhört barnsligt och äckligt.

Om ni nu ändå skulle få för er att vara barnsliga och äckliga, säg då inte följande: "Det var inte Noah som gjorde det, det var faktiskt jag!!!"

Ps, om ni nu mot förmodan skulle säga så...gör det inte med ett leende på läpparna och med stolthet i rösten. Det går garanterat inte hem...Om ni bor ihop med en torrboll!


Bla bla bla och en massa strunt.

Inte för att jag har någon aning om vart helgen tog vägen men den är snart slut. Trist. Jag älskar verkligen helger. Borde komma oftare.

Några dagar kvar till julafton. Som jag längtar. Här blir det fullt hus (överfullt om ni frågar sambo, men vem skulle fråga?!). Ska bli mysigt att vara med nära och kära. Kanske skulle ta och flytta ner mormors gamla gungstol så jag kan sitta på den och låtsas att allt är som förr?!

Dags för snuffsandet på lillprinsen nu. Han har för övrigt ändrat sig lite och ska inte sova i min säng tills han blir 16...Han kan tänka sig att maka på sig när han är 10...eller ialla fall inte innan han är 10 sa han visst...Jaja. För min del kan han sova där så länge han vill. Sambo jublar oxå! (Eller så betyder tårarna något annat. Jag vet inte så noga)

Sov gott, hur som haver. Ses!


Julklappar.

Funderar på att köpa en dator till min son i julklapp. En yttepytteliten. Mest för att jag ska få ha min i fred. Måste fundera lite till.

Min andra son ska få ett Nintendo ds. Mest för att hans brorsa ska få ha sitt i fred.

Till sambo har jag köpt ett strykjärn. Som han ska få ha heeelt i fred. Ska inte ta, låna eller röra det. Lovar.

Till mig själv har jag köpt en julklänning (eller nja...det råkade komma hem två). Sambo ska få fakturan i för tidig julklapp, för att han är så söt. Och så kommer han ju att få se mig i de fina klänningarna så klart. Han grät nästan när jag berättade att det var i velour. Tror det var den elfte eller tolfte i velour-ordningen. Han hade nog hoppats på något mer...kvinnligt material.

Så var det med detta.

I morgon är det dags för mysfredag igen. Råkade i ett svagt ögonblick lova lillprinsen att jag skulle komma på hans disco i morgon. Hatar när truten är snabbare än hjärnan...händer så ofta!




...jaa, så i morgon gäller det. Favorit i repris...Måste nog vila upp mig innan...SOV GOTT!!!




Hoho (lät mer som en uggla än en tomte när jag sa vad jag skrev...men tro nu för all del inte att jag sitter och pratar högt i min ensamhet. Jag hoar bara.)

Fördelen med att säga upp sitt arbete och välja arbetslösheten innan jul är att man hinner med allt för en gångs skull. Jag kan köpa alla julklappar utan att trängas med andra julhysteriska människor, jag kan pynta och städa innan det blir mörkt. Jag kan baka julgodis och vörtbröd (som ingen tycker om) och hinna med precis aaalllttt!

Om jag vill!

Fast det vill jag inte. Tydligen.

Nackdelen med att säga upp sitt arbete och välja arbetslösheten innan jul är att man (förrutom noll pengar då) skjuter upp precis allting. Jag hinner göra så mycket att jag kan göra det en A N N A N  D A G. Jag väntar fortfarande på den dagen!!!

Så... lika bra att jag tar tag i det hela. Stänga av datorn, och palla mig ner till stan.

Projekt julförberedelse börjar exakt NU!

(Ska bara kolla facebook innan)

Ku klux klan.

Jodå. Nu har vi klarat av Luciatågen för i år. Så fina de var mina små gossar. Stjärngossar. Inte kan de hjälpa att de ser ut som små ku klux klan-medlemmar.

För det är ju det de gör. Stjärngossarna. Tomtarna är fina och pepparkakorna ser goda ut. Lucian är vacker som en dag och tärnorna glittrar så fint. Men stjärngossarna! Jag kan inte hjälpa att jag ser ett gäng ur ku klux klan framför mig. Sorry. Det går bara inte att hjälpa.





(Fast de är söta. Kkk)


No comments.

Det står 20 småbarn ute på förskolegården. Barnen är 1-3 år gamla. Klockan är 6.30 och de har varit vakna tidigare än vanligt, kanske blivit väckta och stressade för att hinna. De står där i mörkret i 4 minusgrader.

Framför står förväntansfulla mammor, pappor, syskon, fan och hans moster. Alla tittar på dem. Och så ska de sjunga. De flesta kan inte sångerna och ingen vet varför de ens ska sjunga. Det är bara personalen som hörs.

De huttrar och väntar på att de ska få gå in igen. Men de står plikttroget kvar tills sångerna är slut. Kanske har de frusit fast och inte kan gå därifrån?!

Publiken klappar händerna när uppträdandet är slut. Men de klappar nog mest för att det är så kallt. Bra att hålla värmen lite. Och vilka apploderar de åt? Egentligen! Barnen som inte sjöng eller personalen som sjöng så tyst eftersom de inte alls vill höras då de inte har någon tillräckligt bra sångröst? 

Det vi vet är att vi gör detta för barnens skull. Inte för oss vuxna. Det är barnen som gillar att stå och frysa, utklädda till tjocka michelingubbar för att inte frysa ihjäl. Det är barnen som har bett om detta jippo. Vi tackar och bugar!


Snopplös= Lucia/ tärna

Lucia i morgon mina vänner. Då gäller det att alla genusögon sitter som de ska. Gud nåde den som kommer klädd som tärna eller lucia om man råkade födas med snopp och inte en snippa.

Jag frågade min åttaåring vem han ville vara i luciatåget- lucia, tomte, pepparkaksgubbe, stjärngosse eller tärna. Han tittade häpet på mig och sa: "Men mamma! Tärna får jag ju inte vara!". Naturligtvis frågade jag ju varför och vem som har rätt att bestämma en sån sak. Det vara bara så. Enbart flickor får vara tärnor!!!

Nu ville inte Noah vara tärna men om han hade velat då? Som när han var fem och lussade på miniorerna?! Om han hade velat vara tärna, skulle någon ha stoppat honom då? Skulle rektorn på skolan slänga ut honom eller vad skulle hända?

Varför har vi vuxna ensamrätt att bestämma vilka fack vi ska klämma in barnen? Varför sätter vi ens in dem i olika fack? Varför har vi rätt att bestämma att pojkar/flickor ska bära det ena eller andra? Varför bestämmer vi överhuvudtaget så mycket som vi gör?

Lucia är lite laddat för mig som ni märker. Jag tycker det är tråkigt när vi låtsas göra saker för barnens skull fast det ska behaga oss vuxna.

Båda mina pojkar valde att vara stjärngossar i år. Inte min favorit precis, men de bestämmer ju själva så klart. Hade Theo velat vara tärna eller lucia hade han fått det också. Inte Noah. Tydligen. För det har någon annan bestämt att han inte får.

Tänk att våra kön kan bestämma så mycket som de gör. Tänk att vi måste tala om för våra pojkbarn att de tyvärr inte kan vara lucia/tärna eftersom de råkade födas med snopp. "Otur grabben, men såna är reglerna".

Ja, jag säger då det.

Vad tycker ni om detta med genus?

Vem fan bryr sig om Nobel?

Samtal med en femåring. Jag kan kalla dem Ett och Två. (För att inte röja deras identitiet. Kan vara pinsamt för en av dem).

Ett: Var det roligt med Nobelfesten idag?

Två: Ja jätteroligt!

Ett: Vet du ens vem Nobel var?

Två: Jaa, NU vet jag det!!!

Ett: Hans hette han va? Hans Nobel???

Två: Näe...han hette ALFRED Nobel!!!

Ett: Ja just det. Alfred var det ju. Vad var det han uppfann nu igen?

Två: Dynamiten!

Ett: Just fasen, jag tänkte att det var glödlampan!!!

Två: Fast det var dynamiten mamma!!!

Ja vad fasen säger man!? Dagens småglin som sticker upp och är stöddiga för att de råkar vara lite mer allmänbildade än sin mamma. Bah!! Som om det ens är viktigt att veta. Ungen vet ju inte ens hur mycket kakao det finns i en Noblesse (det är minst 36 %). Lär snorisarna det viktiga i livet istället när de är på förskolan!!!



19 bakelser ner i tunnan.

Jag var och fikade med pappsen idag när jag såg konditorn SLÄNGA 19 bakelser. Ja, ni läste rätt. 19 stycken bakelser rätt ner i papperskorgen (och nej, jag fiskade inte upp dem eftersom det var folk runt omkring). När hon hade raffsat ner dem så säger jag till henne:

"Det där såg RIKTIGT illa ut!!!"

Konditorn vände sig om och tittade nervöst på mig och frågade vad jag sa.

"Det där såg RIKTIGT illa ut!!!"  sa jag igen. "Att det kastas menar jag...att man kastar sånt man kan äta!"

När hon förstod vad jag hade menat sken hon upp och höll med mig. Hennes nervositet försvann och hon log och sa att det faktiskt ÄR illa att det slängs. Hon log. Helt ovetande om att grädden runt munnen syntes och var lättad över att jag syftade på det som slängdes och att jag inte hade sett henne äta lite av bakelserna innan.

Tagen med fingrarna i kakburken, kan man säga!



RSS 2.0