Lite empati tack.
Känner väl inget direkt stöd från min man nu i min arbetslöshet. Inte ens ett litet samtal kan man få när man är så gullig och ringer till jobbet.
Min man: Olof
Jag: Hej Olof, det är Victoria
Min man: Hej
Jag:Vad gör du?! Eller just det du jobbar va, en av oss har ju jobb...
Min man: Jaaa just det
Jag: Jaha...
Min man: Ville du något?(Och exakt NÄR blev man tvungen att vilja något bara för att man ringer!? Jag bara undrar!)
Jag: Nja...tänkte bara att du hade lite långtråkigt och ville prata
Min man: Du! Jag kan ringa dig om jag får långtråkigt!
Jag: Jamen gör det
Och så var liksom samtalet slut. Snacka om att sparka på en som redan ligger!
Måste skaffa mig ett liv jobb!!!
Kommentarer
Trackback