Negativt med negativt svar...
I dag ringde jag läkaren för att få mitt senaste provsvar. Det visade negativt, vilket kan tyckas positivit. För min del är det oerhört jobbigt med ett negativt svar. Det är verkligen negativt. "Vad synd!", svarade jag när hon gav mig det svaret. "Nej, jag menar att provet visade negativt...inget fel alltså!!!", sa läkaren och lät glad. Jag började nästan gråta och mumlade något om att jag likförbannat känner mig sjuk och hellre hade fått ett namn på min sjukdom...Jag ska på återbesök om två veckor, men för att göra vad vet jag inte.
Så här sitter jag nu och sörjer min sjukdom som jag inte ens fick ha. Jag hade redan förberett mig på att äta medicin resten av livet. Jag skulle offra min IBS- mage och trycka ner en massa gifter varje dag...in the rest of my life. Jag hade liksom redan vant mig vid tanken. Inte för att det är roligt att vara sjuk, det är ju inte så att jag vill samla på sjukdomar men det är ju smidigt att veta vad man kan göra för att må bättre.
Men så är det. Nya tag nu alltså...ska nog googla fram en ny sjukdom nu ;).
Vi hörs lite senare, puss.
Har du funderat på om det kan vara utbrändhet eller depression? Dina symptom skulle kunna passa in på något eller båda dessa.
Sköt om dig älskade vän ♥
Visst kan man vara stressad ändå. Det finns många saker som kan framkalla stress, och då behöver det inte vara att man stressar hit och dit, eller att man jobbar för mycket.
Jag hade som jag nämnde i julas magkatarr, troligen berodde det på stress. Och om jag ska vara ärlig så var det rätt stressande att vara sjuk också. Är man redan stressad och blir sjuk, då blir man ännu mer stressad, eftersom sjukdomstillståndet gör att man måste trappa ner.
Kram gumman, och lova att vila i helgen ♥
Ser att mitt namn fallit ut, men du förstod nog att det var jag som skrev de båda kommentarerna ändå.
Kram ☺
