vickepicke

Att prova baddräkt är bland det värsta jag vet. Jag känner mig grymt obekväm i omklädningsrum av alla dess slag. Ljussättningen gör att man (jag) ser grotesk ut till och med påklädd. I baddräkt är det alltså en ren jävla totyr. Snacka om att döda den gnutta självförtroende som eventuellt fanns innan (den fanns ändå inte!). 

Min vinterbleka päls kunde nog alla se genom springorna i dörrarna, det känns som om de är femton centimeter breda. Alla kan se! Look here...a monkey! Men i alla fall så var jag tvungen till detta i dag eftersom min elva-åriga baddräkt blottade min bakdel sist vi simmade.

Inte nog med att jag skulle tvingas till detta enormt jobbiga, jag skulle ha med mig min (högljuda) sexåriga son!! Hujeda mig, vilket självmord. I första affären lät det så här när jag var i omklädningsrummet och våndades och Noah utanför:

N: "MAMMA!!! Hur går det...går det bra!?"

(Alla ni som har träffat Noah vet att han inte kan prata som vanliga människor...decibellen är enorm)

M: "Jo då, det går väl ganska bra..."

N: "Men tänk nu på att den är till pappa!!!"

M: "Näe Noah, jag provar en baddräkt."

N: "Ja det vet jag...och den är till pappa...det är ju han som fyller år!!!"

(Övriga kunder skrattade, Noah fortsatte skrika och mamman lämnade tillbaka baddräkten och gick...)

Omklädningsrum i affär nummer två:

N: (som nu skulle klämma sig in i det lilla rummet) "Men vad SNYGG du är mamma, du blev jättefin i den baddräkten!"

M: "Tack vad snällt sagt" (viskar mamman lite för att inte väcka mer uppmärksamhet...i den lilla affären med många kunder och enbart saloondörrar till helvetesrummet)

N: "Du är VERKLIGEN fin i den, superfin...TA den!!!" (mamman börjar misstänka att Noah enbart ville skynda sig hem)

M: (mummel) "Tack, men jag ska prova en mindre storlek bara...min riktiga storlek" (som sa god bye för ett tag sedan)

N: "Men DEN ser liten ut...den andra var bättre...den här är alldeldes för liten mamma!"

(TACK min son, men vita lögner går bra att använda ibland)

I affär nummer tre:

Där lägger sig Noah på golvet och börjar låta som om han hade ont. "Åhhhh, ahhh, fyyyy". Han ligger mitt på golvet i den pyttelilla affären och jag svettas i omklädningsrummet. Skynda, skynda...Han bara ligger där. Som Jesus på korset. Med armar och ben utsträckta utan att ens bry sig om att andra får hoppa över honom. Till sist går jag och ska betala baddräkten medan jag väser lite diskret att han ska ställa sig upp. (Det gör han tyvär inte eftersom han hör lite dåligt). Då får jag syn på ett jättefint nattlinne och går bort och tittar på det. Jag frågar expediten om storlek och sånt. Hon tittar på Noah. Hon tittar på den andra kunden som väntar. Och så säger hon: "Du kanske ska komma tillbaka och titta på det en annan gång!!!".

Åh jäklar...vi blev mer eller mindre utslängda!!!En annan gång! Typ när då? När barnen är så stora att de kan sitta kvar hemma medan jag åker och handlar? Då är det ju för fan för sent. Då är jag så gammal att jag inte slänger ut pengar på ett nattlinne eftersom jag kan använda barnens avlagda gamla t-shirts. För sent!!!