vickepicke

Jag vet snart inte vad jag ska sjunga med mina barn längre. De har blivit så kräsna när det gäller sånger. Det gick bra att sjunga Blinka lilla stjärna, Imse vimse spindel och Jonte myra när de var mindre. Tills de lärde sig prata. I två- treårsåldern krävde de Sjörövarfabbe och Kalle Theodor och nu när jag väl har lärt mig alla verserna så duger de inte längre. Inte ens för Theo.

Jag sjöng några sommarvisor för dem i bilen i dag och de lyssnade artigt ett tag. När jag var klar sa jag "Det var väl fina sånger Noah?". Jag ställde det egentligen inte ens som en fråga utan mer som ett påstående- en retorisk fråga. "Njaa...de var GANSKA fina i alla fall mamma", svarade han. Sedan blev det tyst. En ganska lång stund, och så sa han: "Mamma, kan jag få sjunga lite nu???". Och vad sjöng han??? En skittrist och knäpp sång enligt mig. Jag förstår inte ens texten och jag kommer aldrig att kunna lära mig den. "Möte i monsun".

Både Noah och Theo sjunger den hela tiden och de är verkligen duktiga...men vad fan är det för sång för en treåring eller sexåring???

För er som orkar; läs texten,17 verser och... sov så gott!!!

Vi mötte ett skepp i den svalkande monsun
där vi ångade mot Röda havet opp,
en fullriggare det var och dess namn var Taifún,
som nu segla från Ostindien till Good Hope.

Vår kapten gav då order att vi skulle hissa flagg
och vi hissade den gula och den blå,
och i samma stund så blåste där från skeppets gaffelnock
Finlands vita flagg med blåa korset på

Vi höll ganska nära och stoppade maskin
för att preja och ta budskap med oss hem,
och då lovade hon opp där hon gick med vinden in
ifrån babord, och viroode bort till dem.

Vi gick ända från backen och lejdare midskepps
och år fjärde styrman äntrar upp på den,
men i röstet står en svensk sjöman som jag nu återser
Fritiof Andersson, min gamla barndomsvän.

Ja, man möts ju ibland i monsuner och passad
när man seglar mest på värmaen som vi gjort,
jag blev likväl rätt förvånad fastän ändå mera glad,
när jag återsåg min vän på denna ort.

- Jag blev hard up i Kina, jag blev rånad i Shanghai,
jag har suttit hos pirater uti pant,
men jag gifte mig med dotteren till mördaren Tu Wai,
sade Fritiof, det är hemskt, men det är sant.

- Med kinesiskans hjälp kom jag sen till Singapore,
utan pass och pengar står jag på ett torg
när en man i guldgaloner plötsligt fram emot mig går,
Sveriges konsul, kapten Fredrik Adelborg.

- Se goddag Fritiof Andersson, säger Adelborg,
vad i Herrans namn gör du i Singapore?
- Ifrån Gula floden kommer jag och vill till Göteborg,
det är bäst en hyra hem jag får.

- Jag blev klädd i vita kläder, jag fick låna tie pund,
jag fick pass med kungens vapen och porträtt,
konsulinnan bjöd på te och jam och pratade en stund,
ho var det sötaste jag dittills hade sett.

- Ja, så tog jag en steamer och mönstrade på däck
och i Siam fick vi last av vilda djur,
tigrar, lejon, elefanter, som de sålt till Hagenbeck,
som du varit hos i Hamburg, eller hur.

- Men den resan var värst utav alla, det är sant,
syd om Ceylon gick vi in i en cyklon,
ut ur buren smet ett lejon och rök på en elefant,
vrålet blandades med storm och böljors dån.

- Snart var luckorna bräckta och upp kom många djur,
vår kommandobrygga, den gick överbord,
elefanten knäckte masterna och kastade en tjur
ut i havet, gosse, sanna mina ord!

- Ja, Hagenbecks ombud åt lejonet ju opp
och en gorilla klättrade ner i vår maskin.
För att härma maskinisten slog hon fram och back och stopp,
tills jag sköt henne med skepparens karbin.

- Det var självaste Nemesis från djunglarna, min vän!
Snart var bara jag och elefanten kvar.
När cyklonen gått så fick vi en sydväst monsun igen,
och drev in till Camarin på Malabár.

- Men nu säger jag adjö för din styrman går från bord.
- Ja, men Fritiof, elefanten, vem fick den?
- När vi träffas nästa gång skall jag besvara din ord,
vi skall segla nu och sätta kurs igen!

Och de brassade för fyllning och började sin gång,
och tillbaka till vår skuta rodde vi
och där hon gick i monsunen och jag hörde deras sång:
- Rolling home, rolling home, across the sea!

Men jag räkna alla segel och räkna omigen
ifrån flying jib till röjlar och mesan.
Det var summa tjugotvå vita segel som där gick
på den glittrande blåa ocean.


ZZZZZZZZZZZZZZZZZzzzzzzzzzzzzzzzz