vickepicke

Vi var i leklandet i dag. Såå kul! Jag och sambo betedde oss som barnungar och åkte allt som var tillåtet! Barnen hade jätteroligt och alla var nöjda och glada. Jag satt inte ens och låtsastittade som jag hade planerat. Ånej, jag drack min latte med världens  fart för att hinna med allt det roliga. Och kul var det! Noah, kusinen och Theo var hur tuffa som helst. De åkte allt utan att tveka (som fega mamma gjorde).

En rutchbana som var alldeldes livsfarlig och bara åktes av ett fåtal barn, råkade jag hamna i. Jäklar så rädd jag var. Theo satt i mitt knä och sambo ropade nerifrån att vi inte borde åka den eftersom det gick för snabbt. Jag tvekade länge innan jag bestämde mig för att inte åka den, men det blev liksom för sent. Theo kasade ner och hängde vid mina fötter och när jag skulle rädda honom så tappade jag taget och åkte ner. Shit! Snabbt som satan gick det. Rädd var jag. Roligt hade Theo och alla andra föräldrar som stod nedanför och tittade. Så roade! (Behöver jag tillägga att vi endast åkte den en gång!?) När vi kom ner väste sambo "det där var riktigt farligt, att ha Theo framför sig...du kunde väl åtminstonde haft honom i knät!!!"

När vi klättrade upp för en brant upplåstbar rutchkana kände jag mig som Barbarmamma. Det var skitsvårt! Jag hade två småglin i hälarna i tioårs-åldern som verkade ha bråttom. Jag hör att ena killen säger till sin kompis "Vi har ialla fall kroppar som är gjorda för det här!". Vad i helvete!!!? Jag vände mig om, tittade på glinen och sa "som om inte min kropp skulle vara gjord för det här!!! Är det det ni menar?!". Förbannade ungar! Glinen blev jättegenerade och skruvade lite på sig där mitt i värsta uppförsbacken. Småglin!!! Jag borde ha puttat ner dem...

Men trots lite konstiga blickar och elaka gliringar hade vi skitkul i dag! Nästa gång ska jag vara vältränad så att jag slipper flåset och jag ska ta mig fan åka den farliga rutchkanan baklänges! Så det så! Vad jag ska Äga!!! Leos lekland: Here I come!!!