vickepicke

Snacka om att en femåring medvetet kan påverka sin mamma. Så här lät ett samtal mellan mig och Noah i kväll:

N: Mamma MÅSTE du verkligen åka till Ikea i morgon?

J: Nej, jag MÅSTE inte men jag vill gärna det...

N: Det var ju inte länge sen du var iväg...                       (stämmer)

J: Jag vet Noah, jag får se hur jag gör. Det är ju inte HELA dagen!

N: Jag vill inte att du åker (snyft)

J: Då gör jag kanske inte det, men vi kan ju prata om det i morgon. Om du vill kan du följa med...

N: OM, jag säger OM du ska åka vill jag följa med. Jag VILL inte att du åker och jag vill INTE följa med, men om du MÅSTE åka så följer jag med...Jag VILL inte för det är långt och jag kommer att må illa och jag kommer kanske att spy, men jag gör det om du MÅSTE åka...(snyft)...fast jag vill verkligen inte...

Mmm, lätt val...eller inte! Får nog kolla med Noah innan jag åker, om jag nu åker.  Visserligen ska man kanske inte låta ett barn bestämma över en, men om han nu är beredd på att följa med så har han verkligen stora problem med att jag åker (han HATAR att åka bil).

Fortsättning följer...

Har föresten fått ett nytt smeknamn av min tvååring: POTTFISK! (Peter Pan borde barnförbjudas!!!). Theo har för övrigt retat gallfeber på mig hela dagen och varje gång jag har tillrättatvisat honom har han sagt dumbom-mamma...När jag bad honom sluta kalla mig för det så har jag hört ett slags mantra dumbom,dumbom,dumbom-mamma, lite tyst men alldeldes lagom för att jag skulle höra...Skitunge!

Vi