vickepicke

I dag ska jag inte beklaga mig över hur jobbigt jag tycker det är att ha barn i bland. I dag var en ganska bra dag. (Kan bero på att jag inte har varit hemma, men ändå. ) Jag kom hem kl 17.30 och hade saknat barnen jättemycket (faktiskt). De var glada att se mig...i flera minuter. Sedan var allt som vanligt igen. Bråk, skrik och en Theo som får ens händer att se ut som om man har kattungar hemma. (Jag måste nog börja ljuga om det. Ja, jag har jättemånga kattungar men de rivs så förbannat.)

Jag tittade på min sambo och sa: "Hur kan det komma sig att familjen jag var hos har många fler barn än vad vi har, men vi har alltid mest liv? Vad gör vi för fel??? De har det så jäkla lugnt". Sambo hade inget bra svar, men blicken sa typ det är för att vi inte är så bra på att uppfostra våra barn!!!

I morgon ska Noah gå luciatåg på kyrkis och denna gången ska han inte vara tärna. Lite synd men han får ju bestämma själv. Tomte ska han vara. Tomte! Så himla tråkigt. Det kommer ju bara vara en massa pojktomtar och flicklucior. Jag sa till Noah att han också fick vara lucia om han ville och att jag kunde köpa en krona i så fall, men han ville inte. (Snyft)

Undrar om jag har någon slags komplex. Luciakomplex. Jag vill så gärna att Noah ska vara lucia för att jag själv var för ful för att väljas till det. Jag var verkligen en skitful flickunge! Stora ögon, stor näsa och sneda tänder. Och så hade jag en frisyr som inte var av denna värld. Min gudmor klippte mig alltid så att jag såg ut som en pojk.  Pinoccio. JA, så såg jag ut. Som Pinoccio. Fast fulare (och näsan växte inte, den var bara så där stor jämt).

Jag blev aldrig någon lucia. Om det skulle ha funnits häxor med i luciatåg så skulle jag garanterat blivit vald. Varje år. Men bättre det än inget kanske. Nåväl...tomte får väl duga...han kommer att vara söt ändå.