vickepicke

Har varit så jäkla dålig i helgen. Halsfluss med feber! Nu är det bättre och jag överlevde denna gången också. Det trodde jag knappast i fredags! Det värsta är att jag hade längtat så mycket efter Theo och blev sjuk samma dag som han kom hem...jag har inte ens fått pussa på honom och det är fyra dagar sedan!

Och en ännu värre sak: nu har de tagit Noah också. Och det kan ju tyckas vara snällt! Eller det är ju snällt. Egentligen. För jag vill ju inte att han ska bli sjuk, men nu längtar jag så mycket efter honom i stället för Theo. Jag fick hem ett barn och blev av med det andra. Saken är den att när Olof frågade i fall Noah fick åka med farmor hem, var jag så jäkla dålig att jag bara orkade nicka. Men inom mig skrek jag :neej det vill jag inte!!!(Vem sjutton har sagt att telepatiska tankar förekommer?).

Så igår låg jag i Noahs säng med världens ångest och grät som bara den. Och det var så jäkla synd om mig. Theo fick jag inte pussa eftersom jag kunde smitta honom och Noah åkte i väg för att slippa bli sjuk. Stackars mig! Jag försökte tänka possitivt. På att det finns de som har det värre. På de barn med Ipex som aldrig kan få några pussar från mamma utan att bli dödssjuka till exempel. Jag behövde bara vänta några dagar. Och så finns det ju de barn som blir kidnappade av papporna till ett annat land med andra regler, som inte får träffa sina mammor på flera år eller mer. Men det hjälpte liksom inte mig att tänka så...

Stackars mig. Det tycker jag faktiskt och det kommer jag att tycka ända tills i morgon. För i morgon kommer jag att vara frisk, pigg och glad i gen. Och så kommer jag att ringa och fråga Noah om han är sugen på att komma hem!!!


Ps. en bra sak med att vara så sjuk är alla fina blommor man får (och nej, ni som inte har skickat några behöver inte ha dåligt samvete!!!