Fruktansvärd sångröst, men ändå...

När jag nattade min stora kille igår läste vi en bok, som vanligt. Efter den låg jag kvar bredvid honom och blundade. Och sjöng. När jag tittade upp såg jag att han hade lagt båda armarna över öronen!

Allvarligt talat: jag vet att jag sjunger illa, men att täcka öronen med TVÅ armar var kanske lite onödigt!? Jag frågade honom varför han låg så. Han såg lite generad ut och började skruva på sig.

"....Mamma...men...sjung inte för mig...snälla!!!"

"Men varför inte?" Frågade jag.

"Men...(han skruvar på sig som bara den o är såå besvärad)...jag vill inte det"

"Men varför?" Frågar jag och känner hur jag pressar honom (inte snällt).

"Ååå, jag somnar mycket bättre när du inte sjunger".



Suck! Redan som liten talade han om för mig att jag inte sjöng fint så det var ju ingen nyhet precis...men ändå! Innan han kunde prata riktigt sa han: "nej mamma" när jag började sjunga.

"Idol" nästa kanske...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0