vickepicke

Jag har bestämt mig för att jag inte ska klaga så mycket över mina barn. Inte i dag och helst inte i morgon heller. Jag tänker bara berätta om hur min dag har varit i dag, och det måste man ju få göra.

Theo somnade efter klockan två i natt och jag en stund senare (fast det är hur mysigt som helst med tre pojkar i sängen, host host). Fyra timmar senare vaknar jag pigg och utvilad! Eftersom vi ska till Kosta väcker jag mina barn klockan åtta (nej just det, Theo var visst redan vaken).

Jag är borta i ca 15 sekunder för att göra iordning mig, när jag hör ett kras från Tv- rummet. Theo står i ett hav av glasskärvor och ler nöjt. I hans små knutna nävar ligger det glasbitar som han vägrar släppa, de är tydligen hans. Dagen börjar alltså ganska lugnt!

Sedan bär det av och efter en halvtimma i bilen kommer det en kaskadkräkning från baksätet. Jag börjar tycka att dagen ser ganska ljus ut, det här blir säkert en finfin dag! Noah vill åka hem men jag propsar på att vi ska åka vidare (att jag aldrig kan hålla min stora trut stängd!).

Väl i Kosta går det bra...en stund. Vi åker till faster. Där hittar Noah en gren ( 10 cm i diameter och 1,5 meter lång) och får i väg det med himla fart, rätt i Theos huvud. Theo slungas flera meter bakåt och jag är säker på att hans skalle är krossad. Det var den som tur var inte. Vi åker snabbt därifrån.

Vi åker till en presentbutik (smart Vickan) och där blir det liv i luckan. Theo blir förbannad på Noah för något och tar två porslinsälgar och kastar ut på gatan- krasch! (Men de var ändå inte särskilt fina). Noah passar på att tala om för ägarinnan av affären att hon har en himla tråkig affär...

Vi går till en porslinsaffär (man kan ju nästan börja tycka att jag får skylla mig själv, frågan är om jag njuter av elände). Där händer faktiskt inte så mycket. Theo kastar bara lite pappersmuggar, penslar och annat som kommer i hans väg och skriker lite vackert (fast högljutt). Vi går därifrån...

Vi går till en resturang för att äta lite. Maten hinner inte fram på bordet förren Theo är borta! Min kära pappa hittar honom ganska snart med en stulen dricka i handen (var nu den kom ifrån!?). Theo vill inte äta för han är måttligt förbannad. Han kastar köttbullar på folk och skriker så att alla (och då menar jag alla) på resturangen glor. Det är typ "vem-slår-sitt-barn-blickar". Han får en glass (eftersom han är så duktig) som han slänger i golvet. Vi åker snabbt där i från...

Väl hemma var allt sig likt (och hur vi har det då, orkar jag inte ens gå in på).

Detta var en helt vanlig dag med min familj och jag har absolut inget att klaga på...(men trött är jag).