Lite empati tack.

 
Känner väl inget direkt stöd från min man nu i min arbetslöshet. Inte ens ett litet samtal kan man få när man är så gullig och ringer till jobbet.
 
Min man: Olof
 
Jag: Hej Olof, det är Victoria
 
Min man: Hej
 
Jag:Vad gör du?! Eller just det du jobbar va, en av oss har ju jobb...
 
Min man: Jaaa just det
 
Jag: Jaha...
 
Min man: Ville du något?(Och exakt NÄR blev man tvungen att vilja något bara för att man ringer!? Jag bara undrar!)
 
Jag: Nja...tänkte bara att du hade lite långtråkigt och ville prata
 
Min man: Du! Jag kan ringa dig om jag får långtråkigt!
 
Jag: Jamen gör det
 
Och så var liksom samtalet slut. Snacka om att sparka på en som redan ligger!
Måste skaffa mig ett liv jobb!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0