vickepicke

N: Mamma, jag såg vårat fadderbarn på TV!
M: Mmm
N: Och dom kunde laga mat, vad tur va!?
M: Mmm
N: Men jag tror att dom behöver pengar...
(Tystnad i flera minuter...)

N: Mamma, tror du att det var vårt fadderbarn?
M: Jag vet inte, vad tror du?
N: Det var i alla fall gammalt, inne såg det ut som en ladugård!
(Tystnad igen...)
N: Det var i alla fall ett fadderbarn. Kanske någon annans...


Min fina pojk är helt övertygad om att alla fattiga barn har en fadder som hjälper dem, och om alla hjälpte till så skulle det ju vara så!!! Just det "fadderbarnet" som han såg var en vanlig mörk flicka på Bollibompa...

Sambo skulle ut och äta i går kväll. För en gångs skull. Kul tyckte jag...tills jag skulle gå och lägga mig! Började kolla på en film som verkade vara ganska otäck och det gör jag aldrig när jag e ensam. Men sambo skulle nog vara hemma redan vid elva-tiden trodde vi. Så jag kollade.

Efter att jag satt mig fast i filmen riktigt ordentligt får jag veta att han skulle komma hem på natten i stället, upps!!Men modig som jag är, bestämde jag mig att se färdigt den ändå. Herregud så dumt!!!När jag gick och la mig skakade jag som ett asplöv. Jag låg med tummen tryckt mot mobiltelefonens etta ifall jag skulle behöva ringa 112. Under täcket gömde jag mobilen och så där låg jag till kl 2 ungefär när sambo trillade in.

Inte en enda gång stängde jag mina ögon eftersom jag inte skulle kunna märka psykopaten som skulle kunna komma och mörda mig i fall jag blundade. Trodde inte att man kunde vara så löjligt rädd i min ålder...Dags att flytta in till stan där folk åtminstonde kan höra mig när jag blir anfallen. Nästa gång jag är ensam ska jag titta på "Dum Dummare" i stället.

Å så har man tränat igen...Eller åtminstonde varit i en träningslokal! Det e ganska kul (fast det kan ju bero på sällskapet). Nu har jag smällt i mig två stooora mackor och två ägg, jäkla vad man kan bli hungrig av att vara på ett gym (eller vad det heter).

Ska träna snart igen och det känns riktigt bra. Faktiskt. Risken är väl bara att jag blir ensam eftersom sällskapet kanske tröttnar på mig och min stora käft. Det jobbigaste är nog att duscha efteråt men eftersom jag inte ens kan pressa fram den minsta lilla svettdroppe så kanske jag kan vänta till det årliga julbadet...

Jag tränade som sagt i går och som ni kan se så lever jag faktiskt fortfarande i dag. Det känns härligt. Och eftersom jag var så duktig så kan jag med gott samvete äta lite hälsokost i dag, i form av nyttiga blåbär och hallon. Och vit choklad som också är nyttigt, för själen! Råkade visst bli ungefär 150 gram av någon ingrediens (kommer inte riktigt i håg vilken bara). Ska för övrigt träna i morgon igen!!!

Ps.min lillebror Peter har sagt att det är trist och jobbigt att läsa min blogg eftersom jag skriver för mycket, så därför blir det bara detta i dag...Tack för tipset Peter! 

Var hos en kotknackare förra veckan. Har bara varit en gång innan och då hade jag med mig storasyster som stöd, denna gången fick jag åka all alone...Har grymma problem med rygg och nacke och tänkte att han skulle bota mig...Helst för alltid.

Han ser inte jätteglad ut och är ganska brysk. Har humor men man vet inte riktigt när han skojar. I alla fall så kom jag dit och var lite lagom nervös. Jag har ju sett på Tv hur man bryter nacken av någon och det är nog exakt på det sättet man gör!

Han ber mig gå bakom skärmen för att klä av mig och bara det skrämmer mig...läskigt! Medan jag står där gömd och halvnaken passar jag på att ställa lite frågor. Väldigt försiktigt.

V: tror du inte min rygg blir bra om jag börjar gå på massage?
Tystnad...
V: ett par gånger i månaden alltså...skulle inte det vara bra?
K: det vill jag inte ens svara på...
V: fast det borde vara bra med massage när man har mitt problem...
Tystnad...
V: Ja alltså...i samband med träning menar jag! (Eh, det menade jag inte alls)
K: ja, jo det är ju en annan sak. Men träningen är det viktiga, men visst, massage kan väl hjälpa lite...
V: (phu!) jag tänkte väl det
K: fast det är bättre med träning!
V: ja, men det är ju skönare med massage (upps;djupt vatten...)
K: men det var ju inte det vi pratade om...

Jag avslutar samtalet och går halvnaken ut och ställer mig framför britsen.
Han tittar på ryggen och börjar sedan gå loss på varenda kota som har hoppat i väg, det gör ont som satan men inte mer än att jag står ut. Han är såå hårdhänt ska ni veta!

När han har knäckt nacken av mig ska han avsluta med lite massage..."Gud så skönt" hann jag tänka innan det brann till i huden. Jag skrek "Aj, jävlar så ont!!!"

"Vaddå, du tyckte ju att det var skönt med massage..." Säger nackbrytaren och jag kunde riktigt känna ironin i orden. "Jo, men inte sån här massage" säger jag och håller tårarna tillbaka (tur att man får ligga på ett sånt där hårt och oskönt engångspapper, för jag tror att det var det som sög upp mina tårar så att han inte kunde se dem efteråt).

"Jag tror att du tar i onödigt hårt faktiskt", skriker jag. Han svarar " det är detta som är massage" och så tar han i lite extra (jag är helt säker på det...han ville säkert straffa mig).

Jag överlevde med nöd och näppe och han sa till mig att klä på mig. "Du är lite röd på skinnet nu", säger han, och jag kan lova att han håller på att skratta ihjäl sig inombords...

När jag betalar (jo, man betalar faktiskt för smärta nu för tiden) så talar han om för mig att han inte vill att jag kommer till honom igen i fall jag inte börjar träna! Han har mage att säga att han aldrig mer vill se mig! Efter den behandlingen borde det vara jag som inte vill träffa honom igen!!!

Han säger att jag får gå till någon annan annars...(Och frågan är om jag inte borde göra det). "Jag skriver med stoora bokstäver att du ska ha tränat till nästa gång", säger han med en slags magisterröst. "Ja gör det, skriv med riktigt stora bokstäver så får vi se om vi syns igen", svarar jag och säger tack och hej. Så smyger jag därifrån och hoppas att ingen ser mig eftersom jag säkert är röd igenom kläderna efter den behandlingen...



Det tar emot att säga det men jag är mycket bättre i nacke och rygg nu (men inte heelt bra...faktiskt).


Ps. Jag tror det räcker med massage i alla fall...

Bananhjärna kallas jag numera. Av Noah! Antingen tycker han att jag ser ut som en banan eller tycker han att jag e lika smart som en...Och att jag ser ut som en banan är knappast troligt, mer som en aubergine tycker jag. Eller som Barbamamma!

Vi har en tallrik med Muminfamiljen på och Theo hade den i dag. Han pekade på tjocka Mumin, tittade på mig och sa: "mamma". Eftersom han inte klarar av att säga tvåordsmeningar ännu kan jag ärligt tala om att det betydde: "detta är du mamma". Jag höll med. "Är det mamma? Ja det är det nog" (ungjäkel)...

Men jag älskar mina barn...

  

Var på BVC (barnavårdscentralen för er som inte vet) i dag med min lille kille Theo. Det var dags för vaccination, vägning och mätning bland annat. Man skulle även kolla om han kunde stapla klossar och måla med kritor. Det var inga problem. Theo var nyfiken och tyckte det var ganska roligt att vara där (fram tills sprutan). BVC-tanten undrade också om Theo kunde säga ett tiotal ord, och det vet vi ju att han kan. Han ville bara inte säga dem där! Vi tjatade på honom "säg öga, säg öga, säg öga....". Theo vägrade.

Efter en stund släppte vi det och gick över till vägning i stället. Jag klädde av Theo naken och vi kollade vikten. Den var bra! Och då provar BVC-tanten en gång till "Theo, kan du säga öga"? Theo tittar på "tanten" och viftar till på snoppen och säger "snopp". Aha! Öga var alltså underkurs!!!

Och så klarade han tentan. Äntligen!!! Jag är bara sååå stolt! Och glad!!! Ingen förtjänar en riktig brakfest mer än brorsan just nu ( och den ser vi fram emot).  Det var bara det jag ville skriva i dag. Du är bäst Peter!!!

Och en sak till: i dag fick jag pussa på Theo- äntligen!!! Efter tio dagar!!! Det var såå gosigt...

Har varit så jäkla dålig i helgen. Halsfluss med feber! Nu är det bättre och jag överlevde denna gången också. Det trodde jag knappast i fredags! Det värsta är att jag hade längtat så mycket efter Theo och blev sjuk samma dag som han kom hem...jag har inte ens fått pussa på honom och det är fyra dagar sedan!

Och en ännu värre sak: nu har de tagit Noah också. Och det kan ju tyckas vara snällt! Eller det är ju snällt. Egentligen. För jag vill ju inte att han ska bli sjuk, men nu längtar jag så mycket efter honom i stället för Theo. Jag fick hem ett barn och blev av med det andra. Saken är den att när Olof frågade i fall Noah fick åka med farmor hem, var jag så jäkla dålig att jag bara orkade nicka. Men inom mig skrek jag :neej det vill jag inte!!!(Vem sjutton har sagt att telepatiska tankar förekommer?).

Så igår låg jag i Noahs säng med världens ångest och grät som bara den. Och det var så jäkla synd om mig. Theo fick jag inte pussa eftersom jag kunde smitta honom och Noah åkte i väg för att slippa bli sjuk. Stackars mig! Jag försökte tänka possitivt. På att det finns de som har det värre. På de barn med Ipex som aldrig kan få några pussar från mamma utan att bli dödssjuka till exempel. Jag behövde bara vänta några dagar. Och så finns det ju de barn som blir kidnappade av papporna till ett annat land med andra regler, som inte får träffa sina mammor på flera år eller mer. Men det hjälpte liksom inte mig att tänka så...

Stackars mig. Det tycker jag faktiskt och det kommer jag att tycka ända tills i morgon. För i morgon kommer jag att vara frisk, pigg och glad i gen. Och så kommer jag att ringa och fråga Noah om han är sugen på att komma hem!!!


Ps. en bra sak med att vara så sjuk är alla fina blommor man får (och nej, ni som inte har skickat några behöver inte ha dåligt samvete!!!