Smarrigt recept...

Det är helt underbart! Mina två barn tycker om samma maträtt som deras mamma har tillagat. Tror det är första gången faktiskt. Därför ska jag bjuda er på mitt alldeles egna recept på Soppa a la Mama. Det ska tilläggas att Noah inte tycker om soppa i vanliga fall, och hellre äter skolmat än sin mammas gourmet-mat.

Recept:

* Ta 9 dl vatten och koka upp

* Blanda i Venezia-pulver från "Knorr"(s färdiga soppor)

* Rör

* Lägg i lite mer pasta (eftersom Knorr snålar)

* Medan det kokar lite plockar du bort allt i soppan som gör den misstänkt lik köpesoppa- Till exempel små majsbitar som smakar papper och eventuellt den gröna kryddan i storlek xl...detta kan göras med en sil
(Är man smart så gör man detta innan man häller i pastan)

* Servera och ät

* När soppan äts och er lilla grabb börjar gråta för att köttbitarna (dvs majsen) saknas, då smyger du bort till papperskogen och fiskar upp Knorrpåsen och häller tillbaka de i lillkillens soppskål. Om de slängda majsbitarna är för hårda att tugga eftersom de inte är kokta- gör ingen grej av det utan låt lillkillen slippa äta. Han kan ju alltid äta en annan dag!

Så jävla bra va!?

Lycka till mina vänner.

Upps.

Sambo var ute på nöjen igår. Vet inte om han gillade min lapp som låg innanför dörren...



(Lapp och lapp. Ett gammalt kuvert...)

Leos.

I morgon är båda barnen lediga på grund av studiedag på skolan. Har nästan lovat att åka till Leos lekland. Problemet är ju att om man har nämnt något roligt så har man också lovat. På heder och samvete. Bara att pallra sig dit egentligen. No mercy. Ska bli kul!

Annars har det inte hänt så mycket i mitt frivilliga arbetslösa liv. Fika på stan. Lite shopping. Och så det verkliga livet efter klockan 13.30. Kan nog inte ha det så mycket bättre.

Kudden ropar så högt att grannarna vaknar. Bäst jag går. Vill ju inte vara med i "Grannfejden" på tv. Hellre då "Miljonären" eller "Hollywoodfruar"...fast det sistnämnda kan bli svårt när man bor i Växjö kanske...och det första kanske kräver liite mer pengar än vad frivilliga arbetslösa jag har på kontot.

Får bli "Nannyakuten" i stället. Det blir perfa.

Sov gott mina vänner.




Män rockar inte i rock (hänger ni med?)

Jag har så svårt att se killar/män bära rock! Har problem med detta tror jag. Vad jag vet så finns det bara en man som kan bära upp en ful rock, och det är min vän Mikael Persbrandt. Han passar i rock. Men alla andra...jag vet inte. Jag får liksom utslag av att behöva titta på män i rockar (inte för att jag måste titta på dem, men ibland går de ju bara förbi liksom...helt fräckt utan att tänka på mig).

Min vän passar till och med i apful rock. (Vän och vän. Vi känner kanske inte varandra så värst bra. Eller känner och känner. Det är nog mer så att det är jag som känner. Eller åtminstonde vet vem han är. Supertajta är vi väl inte. Men jag har sett honom. Fast på tv. Och man vet ju aldrig, han kanske har sett mig också någon gång. Jag har ju faktiskt varit i Estockholmo några gånger...)

I alla fall så var jag på stan i dag (igen) och det var då det slog mig hur faktiskt fult det kan vara. Bara så ni vet!


Sötsugen...

som fasen i kväll. Har ju klarat mig ganska bra faktiskt. Med tanke på att jag trots allt är sockerberoende. Men just nu är det jobbigt. Är så trött på nötter. Vill ha choklad, choklad, choklad.

En annan sak som är lite småirriterande (läs; så-in-i helvetesirriterande)är att min bebis (jag veeet att han är fem år) har gått och kaxat till sig. Så här lät det i bilen i dag:

Sura mamman: "Men Theo, kan du lyssna på mig lite?"

Bebis: "NEJ! Det tänker jag vääääärkligen inte göra!"

Sura mamman: "JO!!! Det SKA du!!!"

Bebis: "NEJ! Jag t ä n k e r  i n t e  lyssna på dig"

Sura mamman: "Så här är det Theo...bla bla bla bla" ( i all jävla evighet)...

Bebis: "???VA???SA du något???"

Sura mamman: "Jo...lyssna nu...bla bla bla... "(fast bla bla bla var förståss riktigt prat, viktigt prat)

Bebis: "VA!?"


Jovisst. Så där höll han på. Min bebis. Vad jag än sa så svarade han bara "VA". Så jäkla fräck!!!

Vi blev vänner senare. Efter tre-fyra timmar ungefär. Mogen mamma har svårt att förlåta.

Nu när han sover, älskar jag honom flera varv runt jorden igen. Tack gode gud för att jorden snurrar så att vi får våra nätter. Amen.


Mina hjärtan.



Tre av de finaste i mitt liv...

I morgon är det mysdag för mig och lillprinsen. Vad han än väljer att hitta på så älskar jag det. Längtar.

Älskade babianunge.


Vi fick en underbar förmiddag, babianungen och jag...









Lycka är när man hittar ett yttepytteblåbär långt under ett träd som någon annan har missat...




Vad jag älskar att vara med ett barn i taget. Snacka om kvalitét :)

Min första (på länge) lediga kvalitetsdag med Theotian!!!

Japp. I dag är det bara Theotian och jag. Hela förmiddagen! Theo bestämmer aktivitet och morsan hänger på, vare sig hon tycker det är roligt eller inte. Bara att hålla masken i värsta fall.

Så i dag ska vi:

* Facebooka
* Nätshoppa
* Läsa bloggar

...om JAG hade fått bestämma....

Theo har bestämt att vi ska till lekparken (Zzzz). Kul.

Där ska han visa mig alla konster han har lärt sig på förskolan. Han ska hänga, klättra, gunga, hoppa, åka rutchkana och vad man nu mer kan göra där.

Sist jag offrade mig och gick till en lekpark var ungefär vid den tiden då han fortfarande åt sand. Det slipper jag idag om jag har tur! Så jobbigt att peta ut sanden mellan tänderna på en unge som vägrar spotta ut frivilligt.

Det blir en bra dag i dag....När jag har lämnat datorn, ja DÅ ska vi umgås!!!

Lekparken: Here we come!!!

Glupska mamman & jag (eller...det är ju samma person)

Jag och barnen var och åt på en resturang för några dagar sen. Noah hade ätit i skolan och ville inte ha och Theo valde mat från resturangen bredvid. När jag ska betala min mat så tittar lilla fröken i kassan på mig och säger:

 "Ehh...ska du betala för TVÅ eller???".

Jag tittar på henne och sedan på min(a) tallrik(ar) och svarar:

"Onej! Jag vill bara inte blanda pizzabitarna med den andra maten, men det är bara EN portion som jag ska betala för!".

Fröken säger då:

"Jahaaaa??? Jag tyckte det såg ut som om två skulle äta...eller...ja, jag såg kanske fel"


Så himla pinsamt. Jag hade alltså tre pizzabitar, en kycklingfilé, massor med stekt potatis och fyra mackor på samma bricka. Inte konstigt att hon blev misstänksam.


Tjurig.

Är för tjurig för att blogga, men jag skriver några rader för er skull! Snällt av mig faktiskt... så...nu får ni göra något för mig. Har lite förslag:

1) Fixa färdigt allt som är ofärdigt i huset (skit-Finndomo)

2) Ordna ett nytt jobb, då jag sa upp mig i dag (grattis till mig)

3) Hjälpa min son med läxorna nu när det börjar bli för avancerat för mig (hallå!!! Han går lixom i tvåan-skitsvårt)

Har ni andra ideér så kan ni framföra dem i kommentarsfältet!

Puss & kram.

Sur.

Än så länge den värsta sockerfria dagen...men det går ganska bra ändå. Ska fortsätta kämpa.

Är för sur för att skriva något i dag...Berättar mer i morgon när jag har lugnat mig. En ledtråd bara: Helvetes jävla Finndomo!!!!

Har inte ens en överskrift i dag.


Jag "Jag älskar dig Noah!"

Noah "Men guuud. Finns det någon dag du inte har sagt det???"

Nope. Inte en enda. Snacka om tjatig morsa.

Sju dagar har det i alla fall gått nu med mitt sockerfria liv. Länge som fan. I dag beställde jag en äpplejos på Max och precis när jag skulle ta en klunk, kom jag på mig själv. Grabbarna blev såå glada över lite extra dricka. Själv var jag mest törstig...

Så kan det vara.

Ses i morgon. Kudden ropar!

Kram.


Sjätte dagen...

...och fortfarande sockerfri. Grattis till mig. Tack snälla!!!

Ska sova nu, men återkommer i morgon. Ville liksom bara gratulera.

Pöss!

Ufot har frustration

Fjärde sockerfria dagen. Det går ganska bra om jag får säga det själv. Vet inte om det är tack vare att jag är så arg och besviken så att jag inte ens känner mig sugen på sött.

I kväll gick jag en promenad. Ni vet sån där träningsgrej. Inte någon titta-på-månen-promenad utan mer en nu-jävlar-ska-jag-gå-och-bli-svettig-promenad. Jag ville få bort min frustration för det som har hänt men även faktiskt börja träna lite smått. Men bara smått. Promenader räcker.

Men va fan, jag kan ju inte kalla det promenad!!! Så jäkla kärring-aktigt. Vad heter det när man går snabbt och blir svettig???

I alla fall. När jag och min frustration gick där så tänkte jag att det lika gärna skulle kunna börja regna också. Det skulle passa mitt humör och kanske dränka frustrationen en bit. Jag lovar er. Jag hann knappt tänka klart innan himlen öppnade sig. Sån störtskur. Hade jag kört bil så hade jag nog fått stanna eftersom man inte hade kunnat se ut.

Det bästa med det hela är nog att jag inte hade bytt om till typ träningskläder (eller vad ni kallar det), utan jag gick i mina mysbyxor i velour, klänning i velour och gympaskor med hål...och jacka.

Ja, ni ser själva vilket ufo!!!



...men jag gick i alla fall...Inte dåligt alls...

Frustration!!!

I dag har livet vänts upp och ner. Jag är ledsen, frustrerad och så besviken. Och mitt i allt helvete ska jag alltså vara sockerfri. Vet inte om det är bra eller dåligt. Förmodligen bra, så att jag inte tröstäter.

Mitt sockerfria liv går än så länge ganska bra. Allt är under kontroll och jag har inte mördat någon än. Inte ens skadat. Faktiskt. Det måste ju vara ett gott tecken...Kanske kommer jag att klara det här ändå.

Jag skriver mer en annan dag och håller tummarna på att någon kan vända mig åt rätt håll igen.

Puss & kram.

Balder

Min femåring är arg på mig. Varje dag :(. Vet inte riktigt vad det är, men jag är så ledsen för det. Stackars lilla älskling vad det måste vara svårt med livet.

I dag har han varit som Balder på Liseberg. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka honom. Han är som en bomb och kan explodera när som helst.

I kväll när jag nattade honom var han glad och vi skrattade. Helt plötsligt säger han "Mamma, du får inte pussa eller krama mig mer. Aldrig mer. Du får inte ens klappa mig!" Skumt men sant.

I nästa stund skrattar han igen och vi pratar som innan...När jag tror att han har somnat reser jag mig och ger honom en lätt puss på kinden. Herrejävlar! Det skulle jag inte ha gjort. Halvt sovandes slänger han upp handen och drar till mig och jag frågar viskande varför han slog mig. "Kommer du i håg??? INGA pussar!!!"

Gulp. Ska nog akta mig ett tag. Får hålla mig undan.

(Så min fråga till er är alltså följande: Vem av er kan tänka sig att låna min femåring ett tag? Typ ett år eller så?)

Dag 1 i ekorrevärlden.

Knaprar nötter som om jag inte har gjort annat i mitt liv. Gott, torrt och nyttigt. Första dagen utan socker alltså. Gick ganska bra om jag får säga det själv. Lite irriterad har jag väl varit, men det är jag värd på nåt vis.

Kaffestunderna är väl inte så angenäma precis. Det fattas liksom något.

I morgon kommer det att kännas värre. Det har jag redan bestämt. Bäst att vara beredd på det värsta. Måste nog köpa hem något annat än nötter. Fan, käften är ju torr som sandpapper nu. Undrar om det är bra med vispgrädde på nötterna? För att blöta ner dem liksom. Vispgrädde är ju gott. Det ska jag nog köpa hem!

Berättar mer i morgon. Om jag fortfarande kan skriva då. Om jag inte har förvandlats till en jävla ekorre.

Det jag saknar mest just nu i mitt sockerförbuds och olyckliga liv: LINGONDRICKA!

Måste gå och skölja ner sandpappret med lite vatten.

Förjävlig

I morgon gäller det...suck och stön så jobbigt det kommer att bli. Nu vräker jag i mig glass så att jag kan klara mig utan ett tag. Noah och Theo har påmint mig hela dagen om min sockerfria framtid. De njuter verkligen av att jag ska lida (och anar inte att det kommer att gå ut över dem).

När jag nattade Noah i kväll frågade han vad jag inte kommer att få äta och dricka. Jag svarade att jag inte ens skulle få dricka lingondricka, och då sa han: "VA?! Inte ens lingondricka?! Stackars MIG!!!" Ehh...stackars Noah??? Jag undrade varför det var synd om honom och inte om mig. Svaret jag fick blev följande (och jag citerar): "Ja, för du kommer att bli FÖRJÄVLIG!!!".

Japp. Det kommer jag att bli. Förjävlig!!!

Nagelbitare

Mamman: "THEO!!! Nu har du ju bitit på naglarna IGEN!!! Du lovade att sluta med det!"

Lägger-sig-i-ALLT-Noah: "Och vad är det för kul att bita på naglarna Theo!?"

Hatar-när-brorsan-lägger-sig-i-Theo: "JAG ÄR VÄL HUNGRIG DÅ!!"  säger han spydigt och ger brorsan en väääldigt trött blick.

Ska kanske laga lite mat då...


Konversation med femåring (och klok åttaåring).

Jag har pratat så mycket med Theo om mina blivande sockerfria veckor. Han längtar. Tror han tycker om när jag lider.

I dag ville jag påminna barnen om att det snart är dags...Mamma kommer snart att förvandlas till en tjurig chokladfri pms- morsa.

Jag "Kommer ni i håg vad som händer på måndag killar?!"

Barn "???VAD???" (onödigt ointresserade)

Jag "Men hallå!!! Vad är det på måndag???"

Noah (suck) "Det är SKOLA mamma"

Jag "Men!!!Kommer ni inte ihåg??? Vad ska jag bliiiii på måndag?" (Kom igen nu...ert stöd tack)

Theo (Heeelt allvarligt) "Aha. Du blir pensionär!!!"



(Har för övrigt väldigt svårt för just femåringar)

Konversation med femåring.

Jag "Theo, den nya tjejen på din förskola...kommer hon från Sverige?"

Theo "Näe...ehh, jag vet inte. Eller JO, hon kommer från islam"

Jag "Fast islam är inget land Theo, det är en religion"

Theo "Jaha...Men hon har varit i Danmark!"

Jag "Jahaaa (?) okej..."

Theo "Ja JUST DET, hon är från Tyskland!!!"


På måndag gäller det.

Måndag är dagen H. H som i helvete. Jag ska börja ett sockerfritt liv...i ett par veckor.

Tänkte att om jag skriver det här och ni kanske kan PEPPA mig lite, så kanske det kan gå (så nu hänger min hälsa på er- så himla smart gjort av mig). Håll på mig nu!!!

Så här kommer alltså veckan att se ut:

Måndag: Jag vaknar glad och förväntansfull. Känner att det kommer att gå sååå himla bra att bli sockerfri...fram till kaffet på jobbet klockan 7.35. Exakt där kommer jag att börja tvivla.

Tisdag: Jag vaknar och känner mig trött för att jag har haft mardrömmar. Jag drömde att jag blev krymt och instängd i en Noblessask...Asken var full av choklad och någon hade tejpat för min mun- med silvertejp.

(...kanske ska ta och sluta blogga nu innan jag ballar ur helt...)

Onsdag: Skakningar. Abstinens. Jag tjurar och är allmänt otrevlig.

Torsdag: Är helt övertygad om att jag kommer att dö. Eller att någon annan kommer att göra det. Skulle kunna döda för en ruta choklad.

Fredag: Fasar inför morgondagen. Funderar på att lura mina barn och säga att lördagen redan har varit och att vi tyvärr har missat den...Alternativt säga till dem att lördagar är borttagna ur almanackan. För alltid!

Lördag:
Vill inte stiga ur sängen. Sitter sedan och dreglar i soffan när mina barn (trots allt) äter sitt godis. Känner på mig att jag kommer att HATA lördagar (vem i helvete uppfann dem???)

Söndag: Inbillar mig att det redan har gått två veckor, vilket var mitt mål. Eller nej förresten, två månader. Har med andra ord slagit mitt rekord och funderar på att fira med ett kilo choklad (lika bra att börja försiktigt så att man inte kräks ut godsakerna).

Den som lever får se...Hejja på mig nu. Please!!!!!


Sockerfri.

Vid matbordet idag (och sambo var inte hemma)

Jag "Vet ni vad killar vad JAG ska göra???"

Killarna "Näe..."

Jag
"Jo, jag ska bli sockerfri igen...ett tag"

Theo
"Va?SKAAA du???"  (känns som han beundrar mig)

Jag
"Japp. Inte i dag eller i morgon, men på måndag! Tror jag.

Theo
"Wow...haha"

Noah
"Haha, då kan du ju se på när vi kommer att äta glass" (ni kommer inte ens att få glass min älskling. Det är ju inte bara jag som ska lida...tänker jag)

Jag
"Ja, det får jag ju göra då. Men vad tror ni att jag kommer att sakna mest?"

Noah
"CHOKLAD" (han har fattat grejen)

Jag
"Njaa, det också. Men jag kommer att sakna lingondricka. Hjäälp, jag kommer att dööööööööööööööö.

Noah "Ja men det gör ju ingenting mamma, vi kommer alla att dö någon gång"

Ja, tack så jävla mycket för det stödet!! Tack, tack.

INGEN ska få äta något med socker i! Ingen.

Det gööör inget älskling! Ingenting alls.

Älskling i går: "Jag skulle verkligen behöva ha mina byxor tvättade tills i morgon"
Jag: "Okej...jag har nog redan tvätt i maskinen, men om du hänger upp det så hinner du tvätta byxorna!"

I dag när jag skulle fortsätta tvätta så hittade jag "min" tvätt från gårdagen, nerlagd i smutskorgen (????). Jag ringer min älskling och undrar lite hur han tänkte där! Inte för att jag egentligen vill ifrågasätta min sambos beslut, men lite fundersam blev jag allt.

Så klart hade han bara lagt undan min tvätt. Så länge. Fast när han tänkte efter så trodde han kanske att jag hade lovat att hänga den??? Eller typ fast du kom ju IN i tvättstugan så jag TRODDE nog att DU skulle hänga tvätten då...eller...SA du inte till och med ATT du skulle hänga den???...Nähee...ok...förlåt *skratt*

Fast det gööör ingenting min älskling. Jag hade ändå tänkt att tvätta om den. Jag gör det så gärna...vi har ju knappt någon tvätt.
 

Jag vill inte verka petig...

...men om jag betalar för att få en svart kaklad vägg på toaletten, så förväntar jag mig att det sätts upp mer än EN svart platta!!!






Kakelsättarna kunde inte förståååååå att de satte upp gråa (eller bruna) plattor och endast EN svart, längst ner. Näe. Lite svårt att förklara om man inte är färgblind.

Måtte det här huset bli klart innan jag dör.


Foxtrot...kan man äta det???

Far: "Har inte du lust att börja med någon dans???"

Dotter: "DANS??? Haha. Skojar du?"

Far: "Nej, jag skojar inte. Varför inte?"

Dotter: "Men pappa, jag är ungefär lika smidig som ditt kylskåp!" (fan, han måste skoja med mig)

Far: "Äh...Men foxtrot vore väl kul!?"

Dotter: "Men nu måste du väl skämta!!! Foxtrot!!!" (vet ju knappt vad det är...går det att äta tänker jag?)

Far: "Nej, jag skämtar inte. Det vore väl kul. Jag har fått ett bra erbjudande..."

Dotter: "Men lägg av!!! Du kan ju för fan inte gå och dansa foxtrot med DIN DOTTER!?" (undrar om han har slagit i huvudet)

Far: "Klart man kan. Det är ju roligare om man är två!"

Dotter: "DU MÅSTE FAN SKAFFA DIG ETT UMGÄNGE NU PAPPA!!!"


(Jag tror att han tog det som ett NEJ)

...och ja, jag skriver FAR för att det kändes så jävla trettiotal...


Ps, fick till och med googla (älskar googling) för att kunna stava till foxtrot.

Suck!




Gud min skapare

så jäkla sjuk jag har varit idag. Tror han där uppe straffade mig för att jag la mina barn för tidigt igår. Ville ha lite egentid men det blev sängen för mig strax efter 20.

Spela roll. Egentid är överskattat.

I dag var jag ganska säker på att dö i migrän. Låg och tänkte på att jag aldrig mer skulle få pussa mina barn eller se dem växa upp. Hade så djävla ont i huvudet. Sen kräktes jag oxå...(för er som vill veta). Ont i kroppen, magen (kanske tillhör kroppen???) och ja...ni fattar. En nära-döden-upplevelse med andra ord.

Nu sitter jag här. Livs levande, om än omskakad (eller hur man säger).

Tror att jag borde lägga mig igen. Verkar som om jag fortfarande yrar....



Zzzzz

Testade en sak i kväll. Eftersom barnen inte har lärt sig klockan (tack Gode Gud för det) så brukar jag kunna lägga dem lite tidigare än vanligt ibland. I kväll när klockan var sju orkade jag inte agera mamma mer utan sa till Theo att det var läggdags (ja, kanske liiite tidigt för att vara en lördag).

När jag gjorde i ordning honom sa jag lite så där lagom myndigt "Theo, jag hoppas du FÖRSTÅR att jag inte kommer att läsa bok nu när klockan är så mycket!". Min söta lille kille som inte har en aning om vad tid är för något svarar glatt  (kanske inte glatt direkt fast jag tolkade så...)"Jaa mamma, jag veet!". Å så slapp jag det :)

Nu ligger båda barnen och här är så tyst så tyst. Like a lot!!!

Var förresten och tittade på Smurfarna i dag. I 3d. Riktigt kul faktiskt.

Resten av kvällen, det vill säga den lilla tid jag orkar vara vaken, ska jag äta lite godis trots att det gör ont som fan i halsen. Sen ska jag nog googla lite. Det är kul! Jag vet inte på vad, fast det är ju inte det som är det viktiga. Ska nog komma på något.

Hörs i morgon mina få bloggvänner. Puss!

Smurf känner sig mobbad!

Skrattade så jag tjöt när Theo fastnade med tröjan över huvudet igår kväll.Theo tjöt med, men bara föra att mamma skrattade åt honom...Sa att han såg ut som ett blåbär. Då tjöt han ännu mer. Jag prövade med SMURF, de är ju söta. Men det var för sent. Så jävla tjurig. Ganska dålig stämning efter det.

Fast nu är det ny dag och allt är glömt och förlåtet. Eller jag förlät mig själv så att Theo slapp. Snäll mamma han har. Faktiskt.

Funderar på att ta med barnen på bio i kväll. Smurfarna. (Och det är INTE för fortsatt mobbning. Jag har velat se den sen jag var liten och då fanns den ju inte. Fick vänta tills idag....Fatta vilket tålamod jag måste ha!)

Ska kolla om det finns platser kvar. Har jag tur behöver jag inte ens betala för Theo. Han borde tillhöra rekvisitan.

(Undrar om jag ska klistra upp honom på en stor skylt innan...)


Jodå.Jag funderar allt...

...på att börja blogga lite igen. Liite kanske. Ibland eller så. Om jag har något att skriva (annars verkar det för svårt).

Jag sitter och tjurar. Dels för att min son får vara uppe och kolla på fotboll med sin pappa. Det gör att jag inte kan äta godis (om jag inte sätter mig i tvättsugan och smygäter. Dit hittar ingen...) Men jag surar också för att jag måste sitta här i totalt mörker eftersom fotbollsnördarna verka tro att fotbollen blir bättre utan ljus. Som om det skulle ha betydelse. Fan! Jävla skit-Zlatan (hade det inte varit för dig hade jag fått både ljus och godis nu). Fuck you!

Annars leker livet. Det är trögt på jobbet och en byggarbetsplats hemma. Skitkul. Tur att vi byggde ett NYTT hus så att vi slapp renovera. AP-Finndomo som inte kunde göra ett enda rätt! Annars är allt bra.

Zzzz. Känner att bokstäverna blir svårare och svårare att se. Måste nog sluta skriva (Tack så jävla mycket Zlatan) innan jag skriver något dumt och ofrivilligt. Kan lika gärna lägga mig. INNAN min åttaåring! Helt normalt säkert. Kanske kan smuggla med lite godis upp och lägga mig under täcket. Om någon kommer på mig kan jag alltid skylla på att jag gick i sömnen.

Annars kan jag alltid skylla på Zlatan.

Sov gott alla ni lyckossar (eller heter det lyckOSTAR!?)som sitter med lampor tända. Ni anar inte vad bra ni har det!



RSS 2.0