Länge sen sist...
Mina godingar...som kan vara sams ibland (och nej, ingen puttade i någon i vattnet efter bilden)
Hej...och oj!
Nu var det verkligen länge sedan jag satt här, jag var knappt med på listan längre. Bäst att skriva några rader så att jag inte blir helt bortglömd!!!
Jag har semester i knappt en vecka till och sommaren har gått otroligt snabbt, vart tar tiden vägen!?
Barnen växer lika snabbt som kilorna runt min midja och de börjar bli lite mer självständiga (barnen alltså...eller ja, kilorna oxå). All den goda maten sätter sina spår och om jag inte hejdar mig snart så kommer det att gå snabbare att hoppa över mig än att gå runt mig...
Här är det är syskonkärlek till 110 % och jag är förvånad över att vi inte ha behövt att åka in och sy någon av pojkarna ännu, men det kanske kommer. Theo pratar bara om hur dum man är när man inte håller med honom, och leker att han är elak hela tiden ("Jag är en elak...").
Noah som alltid har varit så lugn har förvandlats till en argsint bålgeting och bråkar och trotsar 95 % av den vakna tiden (tur att jag älskar honom så mycket som jag gör, annars hade jag sagt upp mig som mamma...kan man göra det förresten?).
Annars är allt bra här och jag njuter av att vara ledig...helst nu på kvällen när alla sover (skojar,,,lite).
Måste upp och mysa med Theo nu som jag har lagt i min säng.
Ha det bra alla bloggare, vi hörs snart!
Så var det det här med genus igen...
Jag var på Kalmar slott med barnen i helgen. Där hade de ett aktivitetsrum för barn. Man fick måla, göra halsband, pyssla osv. Jag och grabbarna gick in, ställde oss precis vid dörren och tittade oss förvirrat omkring.
Våra ansiktsuttryck sa "okej, vad gör man här, hur gör man och kan man få lite hjälp...?" Ungefär.
Tjejerna som jobbade tittade upp lite ointresserat och fortsatte med vad de nu höll på med. Inte ett ljud. Vi gick lite längre in och tittade på dem...Inte ett ljud, inte en hälsning. Jag funderade på om de verkligen jobbade där eller om de var besökare som vi.
Så kommer två små flickor in med sina föräldrar. Tjejerna som jobbade där tittar upp och säger "Men hej flickor...vill ni pyssla!?".
Öhh???VA?! WHAT THE FUCK!!! Ska man vara tjej nu också för att få pyssla, eller ens få någon uppmärksamhet!? Jag bara bävar...
En sarkastisk jävel...
Alla ni som känner mig vet hur jag är som person. Jag älskar humor, ironi och sarkasm- jag tror ni har fattat det och antingen gillar det eller beklagar det. Jag gillar det och det är endel av min personlighet. I min blogg måste man lära sig att läsa mellan raderna, förstå när jag är ironisk eller sarkastisk (om man nu känner att man vill förstå vad jag menar- man kan ju också strunta i att förstå den eller helt enkelt strunta i att läsa den).
Jag skriver helt för min egen skull och inte för att locka läsare (som om jag skulle ha så många!). Jag skriver för att jag ska kunna komma i håg hur mitt liv har varit, hur tokiga mina barn var och hur galen min sambo gjorde mig ibland (obs: ordet "ibland" är ironi).
Jag är redan halvt senil och vill kunna titta tillbaka på livet och skriver alltså en dagbok. För min skull! MEN...jag är medveten om att den blir läst av andra, och det gör mig ingenting- det är t.om roligt att det finns tokiga människor som är intresserad av att läsa om en annan tokig människa!
Tänkte bara förtydliga några begrepp:
Ironi är en stilfigur som innebär att det finns en skillnad mellan vad som sägs och vad som egentligen menas. Detta använder jag mig av lite då och då.
Dubbelironi går ut på att man säger något som man faktiskt menar, men med ett ironiskt uttryck. Detta använder jag mig oftast av- Mi me gusta ironi double...
En bitsk och nedvärderande form av ironi är sarkasm. Sarkasm är något som flödar i mitt blod och jag har försökt att tvätta bort lite...men förgäves. Funderar på att försöka med transfusion...(okej, detta var ironi).
Så nu vet ni lite mer (som om ni har undrat!? Öhh?!).
Hur galen jag än verkar vara på mina barn ibland (verkar??jo, jag blir galen...på riktigt) så älskar jag dem över allt annat på jorden. Jag vill bara skriva av mig. Och min kära sambo...he´s the best! Även om det låter som om jag skulle vilja strypa honom ibland- tro mig, det har jag aldrig velat (vem fan vill sitta i fängelse!?).
Puss och kram och nyp i stjärten!
Appropå Genus...
Jag och min sambo skulle köpa leksaker till barnen när vi var i Göteborg i helgen. Sambo ville köpa någon slags "halvboll" som studsar upp högt i luften när man kastar den. Så här lät samtalet i affären:
Expedit: Vilka vill ni ha?
Jag: Ehh, finns det olika eller?
Expedit: Det finns i olika färger och med olika motiv.
Jag: Hmm...
Expediten: Vad har ni för barn?
Jag: Två pojkar.
Expediten börjar leta i lådan...
Jag: Har ni med prinsessor på?
Expediten: VA!!!???
Jag: Har ni med prinsessmotiv?
Expediten: VA???Vad sa ni att ni hade för barn?
Jag: Två pojkar...finns det med prinsessor?
Expediten står heelt tyst. Hon säger inte ett ljud och jag tar tillslut en röd och en grön boll med döskallar på (typ det enda som fanns alltså).
Jo så är det. Pojkar ska matas med läskiga döskallar och flickor ska ha söta prinsessor...jag tror jag spyr!!! Nu gillar tyvärr mina killar döskallar men de tycker lika mycket om prinsessor- thanks god! Låt barn får vara barn och dela inte in dem i genusfack när de är små. Jag brukar säga till min sambo att det är "bättre" att barnen har naglack på sig nu än när de är 20...(om man nu inte tycker att killar ska ha naglack).
Tål att tänkas på men man tycker naturligtvis olika.
By the way, Springsteen var helt fantastisk- vilken "gubbe"!
