vickepicke

Tack snälla "Segsliten" för utmärkelsen. Det är tur att jag har dig som läsare så att jag kan känna mig lite bra i bland! Helst eftersom självförtroendet är näst intill obefintligt här...Tack!

Torsdag igen. Finns det inga fler dagar än måndagar, torsdagar och fredagar? Jag har för mig att jag lärde mig sju dagar i skolan...Torsdagen kommer vääldigt ofta. Det betyder alltså simskola och bad i tre-fyra timmar.

I dag gick det ganska bra. Jag har lärt mig knepet med andningen och kan nu andas hela tiden nere i vattnet...där är det ingen som ser mig. Min nya baddräkt är okej.

Noah hoppade från treans trampolin flera gånger i dag, och jag tycker han är helt galen. Jag var tvungen att fråga badvakten om en knapp sexåring verkligen får hoppa från trean. Det fick de...om föräldrarna tyckte att det var okej. Ena föräldern tyckte det, men inte den andra. Men det gick bra, tack och lov och Noah hade jättekul.

I omklädningsrummet med Theo går det också ganska bra. Han skriker lite och gömmer sig i olåsta skåp och så, men det är okej. I dag stängde han in sig i ett grannskåp och hade hur roligt som helst. Det vara bara det att han var tyst inne i skåpet alldeldes för länge...han tittade inte ens ut någon gång som han brukar. Till slut var jag tvungen att öppna för att kolla läget.

Han stod helt tyst och såg lite skum ut. Jag tittar på Theo. Jag tittar på alla kläderna i skåpet. Och jag tittar på allt som är blött. Inte nog med att han hade ställt sig i någon annans skåp, han hade kissat ner allt i skåpet också!!! Såå pinsamt! Jag drog på honom kläderna, väste att det var onödigt gjort och halvsprang ut där ifrån...

Stackars sate som skulle dra på sig sina blöta kläder. Och stackars mig som är så dum att jag inte kollar om skåpet är tomt först. Och stackars, stackars Theo som aldrig mer får följa med till simskolan...

Ps, jag vet att det var dåligt av mig att inte ta något ansvar över det som hade hänt, men jag fick panik. Vad skulle jag göra? Be dem ropa upp i högtalaren att alla tjejer som inte hade låst sina skåp, borde gå in och titta i fall någon hade kissat på deras kläder? Och sen då? Skulle jag stå där med hårtorken och torka alla klädesplagg...det är väl ingen som skulle vilja ha på dem efter det. Näe...färskt kiss måste vara fräschare...

NU är våren här...Äntligen!

Jag öppnade kylskåpet alldeldes nyss och tittade på min goda chokladkaka från i lördags. Kanderade mandlar i...fatta så gott. Jag tittade på den, tog fram den och (svimma inte nu) la tillbaka den. Jag visade den för min sambo, att den fortfarande var oöppen. Jag förväntade mig beröm. "Jaha...", var allt han kläckte ur sig. Jaha!!!

Jaha säger man till något som är oviktigt. Ointressant. Till något som inte berör en alls....Men till detta!!! Näe, det går inte för sig. Jag är ju skitduktig. Åt godis i lördags, men inget annars. Jättebra. Jag ska dunka mig själv i ryggen (och hoppas att armen inte går ur led). 

Nu sitter jag och äter smoothie. I förebyggande. Vill ju inte vakna i natt och känna mig hungrig (stor risk...jag är fortfarande mätt efter middagen). Men något måste jag ju få äta. Alla ni duktiga människor får gärna tipsa mig om vad man kan äta för nyttigt i stället för godis. Är hasselnötter bra (säg ja, säg ja...). Råkade visst hämta en näve nyss när smoothien tog slut. Äta äta äta...Frossa frossa frossa.

Nog om detta!

Min treåring håller på att gå mig på nerverna. Jag blir skogstokig! Han slåss, bits, rivs och skriker. Han ska bestämma allt! Han ställer sig på vägen med armarna i kors och skriker "Du ska bära mig!". Bara så där. För att han vill. För att han inte har lust att gå. Vad gör man??? Jag vägrar att bära in honom. Vi väntar ut varandra tills jag vinner. Ändå lär han sig inte att det inte är lönt. Mamma vinner alltid. Ha!

I dag tog han på sig hörselkåpor när vi skulle åka till syrran. Jag förstår honom. Han orkar inte ens höra sig själv. (Jag ska också köpa mig ett par). Det värsta var att han inte vet hur de fungerar så han tog på sig dem och skrek: "NU KAN NI INTE HÖRA MIG...HA HA!!!". Å vad vi önskade att han hade rätt!!!

Nu ropar kudden, bäst att göra den sällskap. Ha det bra alla fina!

Så var denna helgen slut och den grymma verkligheten väcker mig till liv klockan sex i morgon. Bara att acceptera alltså! Har haft en mycket god vän på besök och kommer att leva på det ett tag...tills nästa gång hon behagar dyka upp (puss på dig).

Jag har alltid vetat att jag är en usel kock och att jag bara borde få beträda köket enbart vid diskning. Jag har lärt mig leva med det. Jag lagar mat till mina barn för att jag måste (då sambo inte är hemma och kan rädda dem från min mat). Jag har tänkt att barnen inte är så kräsna eftersom de ändå äter det jag lagar (eller just det, det gäller inte Noah).

Nu är det pyttelilla (verkligen pyttelilla) självförtroendet som bortblåst. Jag gjorde köttfärssås med Theo härom dagen och han krossade verkligen min tro på att jag faktiskt kunde laga köttfärssås. Han smakade av såsen och var helt tyst. Jag frågade om det smakade bra och han svarade (efter en stund av tystnad) : "Mamma...det smakade...andelunda!". Oj då. Det var inget bra betyg. Annorlunda! Och hur smakar det? Som kattskit eller?

I går ville han ha blodpudding vilket Noah bara hatar. Jag är inte den mamman som tvingar mina barn att äta sånt som jag vet att de blir illamående av, så jag gav honom tre alternativ. Antingen skulle han få köttfärssåsen som var över sen innan eller kycklingen som jag tillagade just då eller så fick han äta blodpuddingen som han inte tycker om. Han valde BLODPUDDING!!! Herregud vad han måste avsky min mat. Han valde något som han verkligen verkligen ogillar bara för att slippa min mat! Snyft!

När han satt och åt sin "hatmaträtt" sa han: "mamma, jag tycker verkligen inte om blodpudding men av det jag fick välja på så var jag ju tvungen att ta detta!!!". Fatta vilken förolämpning!

Från och med nu ska barnen enbart få färdigmat!!! (Åtminstone tills de har bett om ursäkt och kan äta min mat utan att vara gröna i ansiktet).

I dag kom det. Jag har väntat i många dagar nu. Det har varit så skönt och jag hade hoppats på att det förra bara var en engångsföreteelse. Men icke sa nicke! Nu var det dags för ännu ett kalas. "Björnis" fyller år i dag (hurra hurra så kul). Noah kom från sitt rum innan och sa:

"Mamma...jag kom på att Björnis fyller år i dag!"

"Oj då...aj då...", svarade jag.

"Han fyller 4 år!!!", fortsatte Noah.

Jag var alldeldes tyst- tänk, tänk, tänk...

"Och när ska vi ha kalaset då?", kom det efter en stund.

Aldrig tänkte jag, men sa i stället: "Vi kan väl ha det nu...vad säger du om det? Upp och gör i ordning på ditt rum, ta med en filt så kan vi ha picknick på ditt golv!!!"

Va fan hände? Vad saa jag?? Är jag alldeldes från vettet???

Men så blev det. Noah plockade fram filtar, små bord och stolar och ungefär tvåhundra gosedjur som var Björnis gäster.(Herregud, Björnis har ju fler gäster på sitt kalas än vad självaste kungen har). Noah tog detta på fullaste allvar och var så glad. Jag, barnens morfar (stackare) och Theo blev bjudna på detta märkliga djurkalas. Vi drack saft, kaffe och åt brownies. Noah, Björnis och Theo njöt för fulla muggar tills Noah skrek:

"Men mamma!!!VAR sitter du? Sitter du PÅ djuren???". Det gjorde jag som tur var inte. Jag hade klämt ner min ända mellan några hundar och gud vet vad. Kalaset kunde fortsätta. Phu!!!

 Stackars morfar fick sitta som japanerna...

 Här sitter han. Födelsedagsbarnet! "Vi måste ordna en present", sa Noah. "Nähe du...DET får du faktiskt ordna själv!", svarade jag. Och vet ni vad? Björnis blev utan present och han ifrågasatte det inte ens...

Vi var och fiskade i helgen, en heldag med korvgrillning och allt. Det var så mysigt (trots att jag är allergisk mot vinter). När man anglar som vi gjorde så är det enligt mig inget "riktigt" fiske eftersom man själv inte håller i någon fiskelina. Jag tror att barnen kände likadant. Efter några timmar hörde vi att Noah skrek att han fick napp. Han sken som en sol! Det var bara det att han stod och fiskade mört i vår beteshink. Så härligt!!! Theo var snabb och hängde på direkt. De fick napp många gånger och var så glada. Själv tyckte jag att det var djurplågeri, men fiskarna satt visst så löst på krokarna att det inte var någon fara. En helmysig dag!!!

                                          



                                   

Fem goda gäddor blev det, om man inte räknar med mörtarna!!!

Att prova baddräkt är bland det värsta jag vet. Jag känner mig grymt obekväm i omklädningsrum av alla dess slag. Ljussättningen gör att man (jag) ser grotesk ut till och med påklädd. I baddräkt är det alltså en ren jävla totyr. Snacka om att döda den gnutta självförtroende som eventuellt fanns innan (den fanns ändå inte!). 

Min vinterbleka päls kunde nog alla se genom springorna i dörrarna, det känns som om de är femton centimeter breda. Alla kan se! Look here...a monkey! Men i alla fall så var jag tvungen till detta i dag eftersom min elva-åriga baddräkt blottade min bakdel sist vi simmade.

Inte nog med att jag skulle tvingas till detta enormt jobbiga, jag skulle ha med mig min (högljuda) sexåriga son!! Hujeda mig, vilket självmord. I första affären lät det så här när jag var i omklädningsrummet och våndades och Noah utanför:

N: "MAMMA!!! Hur går det...går det bra!?"

(Alla ni som har träffat Noah vet att han inte kan prata som vanliga människor...decibellen är enorm)

M: "Jo då, det går väl ganska bra..."

N: "Men tänk nu på att den är till pappa!!!"

M: "Näe Noah, jag provar en baddräkt."

N: "Ja det vet jag...och den är till pappa...det är ju han som fyller år!!!"

(Övriga kunder skrattade, Noah fortsatte skrika och mamman lämnade tillbaka baddräkten och gick...)

Omklädningsrum i affär nummer två:

N: (som nu skulle klämma sig in i det lilla rummet) "Men vad SNYGG du är mamma, du blev jättefin i den baddräkten!"

M: "Tack vad snällt sagt" (viskar mamman lite för att inte väcka mer uppmärksamhet...i den lilla affären med många kunder och enbart saloondörrar till helvetesrummet)

N: "Du är VERKLIGEN fin i den, superfin...TA den!!!" (mamman börjar misstänka att Noah enbart ville skynda sig hem)

M: (mummel) "Tack, men jag ska prova en mindre storlek bara...min riktiga storlek" (som sa god bye för ett tag sedan)

N: "Men DEN ser liten ut...den andra var bättre...den här är alldeldes för liten mamma!"

(TACK min son, men vita lögner går bra att använda ibland)

I affär nummer tre:

Där lägger sig Noah på golvet och börjar låta som om han hade ont. "Åhhhh, ahhh, fyyyy". Han ligger mitt på golvet i den pyttelilla affären och jag svettas i omklädningsrummet. Skynda, skynda...Han bara ligger där. Som Jesus på korset. Med armar och ben utsträckta utan att ens bry sig om att andra får hoppa över honom. Till sist går jag och ska betala baddräkten medan jag väser lite diskret att han ska ställa sig upp. (Det gör han tyvär inte eftersom han hör lite dåligt). Då får jag syn på ett jättefint nattlinne och går bort och tittar på det. Jag frågar expediten om storlek och sånt. Hon tittar på Noah. Hon tittar på den andra kunden som väntar. Och så säger hon: "Du kanske ska komma tillbaka och titta på det en annan gång!!!".

Åh jäklar...vi blev mer eller mindre utslängda!!!En annan gång! Typ när då? När barnen är så stora att de kan sitta kvar hemma medan jag åker och handlar? Då är det ju för fan för sent. Då är jag så gammal att jag inte slänger ut pengar på ett nattlinne eftersom jag kan använda barnens avlagda gamla t-shirts. För sent!!!

"...för att du är så härlig, och får mig att skratta så mycket att grannarna klagar på allt oväsen. Efter ett par sådana skratt behöver man knappast göra några sit-ups. Så då måste jag tacka för det också".

Denna utmärkelse fick jag i dag och det är såå roligt. Jag som har världens sämsta självförtroende och tycker att jag är sämst på precis allt, fick detta! Även om jag fortfarande inte tror att jag kan skriva så blev jag otroligt glad av dessa ord. Tack så mycket "segsliten" (http://permanentformsvacka.blogspot.com/). Jag har ett leende på läpparna (jo, var annars?).

Ok...ville bara skryta och tacka, men även skicka tillbaka den.( Får man det??? ) Jag gör så i alla fall, den ska tillbaka till ovanstående! Tack igen!

I dag var det "värsta- dagen- i-  veckan" igen. Simskola! Fy och usch. Vi kom dit stax innan 15 och gick ut klockan 19.10. Herregud vilken lååång dag! Simskolan varar bara trettio minuter med vardera barn, men vi måste alltid stanna till efter halv sju eftersom Theo somnar i bilen. Vi äter alltså kvällsmat, byter om till pyamas och sedan sover han för natten och kan bara bäras in från bilen. Smidigt. Men tröttsamt.

Jag är helt slut. Denna gången var det extra jobbigt. Förutom mitt ständiga "hålla- in- magen- tills- luften- tar- slut- problem" så upptäckte jag att min baddräkt hade blivit genomskinlig där bak! Pinsamt värre. Jag gick in på toan och kollade där bak och såg att tyget hade...vad ska jag säga?? Det hade liksom töjt ut sig (av någon underlig anledning...eller inte). Rejält också! Man såg hela springan. Så jag fick gå med ena handen på baken och den andra med alla våra handdukar, fika och barnen.

Det värsta var att barnen sprang från en bassäng till en annan hela tiden. Tur att jag fick hjälp av syrran ett tag (det var värre när vi blev ensamma). Så nu är det alltså dags! Att efter 11 år köpa en ny baddräkt...det var kanske på tiden!? Hrm...så alla blickar mot min rumpa hade inte med någon form av kvinnlighet att göra, utan folk tyckte bara att jag såg äcklig ut!!! Snyft!

Ja, nu är denna dagen slut precis som jag. Barnen sover och jag bloggar i sömnen. Dags att knyta sig!  Noah har föresten hotat med att flytta i från mig för alltid, sa han innan i dag. Så det blir väl till att packa och bära flyttkartonger i morgon. Bäst att vara utvilad!

God natt alla fina.

Jag är så jäkla dålig. Inte en gnutta självdiciplin någonstans i min kropp. Jag "slutade" med choklad...trodde jag. I lördags bad jag sambo köpa en chokladkaka till mig eftersom jag bara äter skräp på lördagar...helt plötsligt. Det lät så här:

Jag: "Köp en marabou chokladkaka till mig...det är jag värd eftersom jag bara äter godis på lördagar och inget i veckan!"

Sambo: "VAD??? När slutade du med godis i veckorna?"

Jag: "För en och en halv vecka sedan...bra va?"(Jag ljög om några dagar bara)

Sambo: "Så bra. Okej, jag ska köpa choklad."

Jag: "Men...om du själv ska äta den minsta lilla bit så ser du till att handla en egen chokladkaka till dig!!! Köp två i så fall!!"

Sambo: "Men jag äter ju bara en ruta...måste jag köpa två kakor bara för det! Kan jag inte ens få smaka lite???"

Jag: "Över min döda kropp. NEJ! Du köper två...nu gör du det...ta två i fall att!"

Sambo: "Men då ska du inte äta av min när din är slut då..."

Jag: "Det får jag se...jag kanske blir mer sugen..."

Och så där höll vi på. Vi diskuterade ett tag och sedan kom han hem med två chokladkakor. Bra!

Jag åt upp min och han tog inte en bit, varken av min eller sin egen. Hans fanns alltså kvar på söndagen (inte bra!).
Jag bad honom gömma den, men det glömde han bort. Alltså fanns den kvar där på kvällen när barnen hade lagt sig. Helt synlig låg den och hånade mig i kylskåpet.

Jag tog den. Sambo kom på mig och frågade vad jag höll på med. "Du får skylla dig själv som inte åt upp den", svarade jag. "Du hade ju chansen att gömma den också, men det gjorde du inte", fortsatte jag. Sambo skakade på huvudet och sträckte sig fram för att ta en bit av sin choklad. "VAD FAN GÖR DU???RÖR INTE MIN CHOKLAD!!!", skrek jag. Sambo tyckte att han hade rätt att sno bara för att den råkade vara hans från början. HA! Hittat är hittat. Den tillhörde mig!!!

Nu kanske ni sitter där och tycker synd om min sambo men i ärlighetens namn så är det mig det är synd om. Det är ju jag som blir fet, medan han slapp alla kalorier. Han borde tacka mig! Han frågade lite om mitt beteende, om det var normalt på något sätt och jag förklarade att om jag hade varit alkoholist så hade han ju inte kunnat ha en öl i kylen...rätt eller fel? Så in i helvetes rätt!

En sak till. Måste bara berätta vad jag åt till kvällsmat nyss..."äkta vaniljyoghurt med choklad". Hehe. Så jävla lurad!

Så här såg min kudde ut för några dagar sedan. ..Det kan ju tyckas romantiskt i andras ögon, men saken är att det var Noah som hade lagt ut dem till mig. Gulligt! Jag tror han gillar mig, hehe.

Innan jag gick och la mig hittade jag den här lappen bredvid min tandborste:

"Gå till Theos rum"- fast han hade skrivit dit Noa med röda bokstäver så att jag skulle ta mig till hans rum och inte till Theos som det redan stod på lappen. Där på madrassen låg sedan den blomstrande kudden...

Han kanske skulle ta och lära sin pappa lite om romantik.

Fick en utmaning av Evelina (http://evelina84.blogg.se/), som gick ut på att gå in i sjätte mappen och välja sjätte fotot för att lägga in här. Så nu gör jag det. Hade i och för sig inte sex mappar längre så det fick bli från den femte...

Kortet föreställer min alldeldes egna lilla tomtenisse Theo.  Han använder min pilatesboll och det är en av de få gångerna som den används faktiskt. Fast Noah har den också ibland...det är tur. Så, Evelina...nu är jag klar! Puss.