Jullov!!!
Nu tror jag att vi tar lite jullov, min borrelia och jag. Jag är så trött och känner att min lilla hjärna (jo, de har hittat en liten, liten vid undersökningen) inte orkar mer. Det blir en paus...ända tills nästa år förmodligen. Nästa år kommer jag att ha mycket att skriva om. Fast å andra sidan kan jag lika gärna skriva nu om hur julen var:
Barnen vaknade kl 9 och var utvilade och färdigklädda. De hade tagit på sig fina välstrukna skjortor, finbyxor och små fina tomteluvor. Och så döskallestrumpor förstås. De kom in till mitt sovrum med kaffe och lussekatter, som de hade bakat själva på morgonen (de är såå duktiga).
Kl 10 gick vi alla ner och satte oss vid den fina granen och öppnade lugnt och försiktigt våra julklappar. Vi öppnade ett i tagen. Vi läste rimmet på paketet, tittade på det fina julpappret och vek i hop det. Mycket omsorgsfullt. Vi tackade alla för det fina vi hade fått och barnen började leka med varandra. Alla var nöjda och glada.
Theo var lycklig för att han inte hade fått likadana julklappar som storebror och han bad snällt att få låna dem när han blev sugen. Noah delade med sig och såg lycklig ut.
Efter att sambo hade städat i ordning efter alla i köket packade han våra grejor som skulle med till allra käraste syster. Han la alla klappar i bilen och sjöng så lyckligt på "Ja, se det snöar". Snön var verkligen vacker! Vi satte oss i bilen, pigga och förväntansfulla...
Hos Mia var det lugnt och skönt. All mat var klar och barnen satt som ljus bredvid granen som var klädd med barnens hemmagjorda smällkarameller (Mia äälskar sånt). Allt var klart och alla log mot varandra hela tiden. Vi åt, tittade på Kalle och öppnade julklappar. Klockan 20 sov alla barnen...
Mmm, så fint.
God jul alla fina!!!
Barnen vaknade kl 9 och var utvilade och färdigklädda. De hade tagit på sig fina välstrukna skjortor, finbyxor och små fina tomteluvor. Och så döskallestrumpor förstås. De kom in till mitt sovrum med kaffe och lussekatter, som de hade bakat själva på morgonen (de är såå duktiga).
Kl 10 gick vi alla ner och satte oss vid den fina granen och öppnade lugnt och försiktigt våra julklappar. Vi öppnade ett i tagen. Vi läste rimmet på paketet, tittade på det fina julpappret och vek i hop det. Mycket omsorgsfullt. Vi tackade alla för det fina vi hade fått och barnen började leka med varandra. Alla var nöjda och glada.
Theo var lycklig för att han inte hade fått likadana julklappar som storebror och han bad snällt att få låna dem när han blev sugen. Noah delade med sig och såg lycklig ut.
Efter att sambo hade städat i ordning efter alla i köket packade han våra grejor som skulle med till allra käraste syster. Han la alla klappar i bilen och sjöng så lyckligt på "Ja, se det snöar". Snön var verkligen vacker! Vi satte oss i bilen, pigga och förväntansfulla...
Hos Mia var det lugnt och skönt. All mat var klar och barnen satt som ljus bredvid granen som var klädd med barnens hemmagjorda smällkarameller (Mia äälskar sånt). Allt var klart och alla log mot varandra hela tiden. Vi åt, tittade på Kalle och öppnade julklappar. Klockan 20 sov alla barnen...
Mmm, så fint.
God jul alla fina!!!
Singeltjejer- titta hit!
Bortskänkes!!!
Eftersom det snart är jul och allt så tänker jag vara extra snäll mot alla singeltjejer. Men bara mot er! Jag skänker bort min lillebror (och det är den stora killen på bilden...). Blir ni för många som slåss om honom så får helt enkelt juryn bestämma vem av er som ska få honom. (Juryn består av: Mig själv och våra andra systrar.)
Kraven på er tävlande:
# Du måste ha hjärtat på rätt ställe
# Du bör vara över 20 år
# Du får gärna ha en längtan efter barn inom en ganska snar framtid
# Det är en fördel om du är social och klarar av att umgås med hans halvknäppa syskon
Ja, det verkar vara allt. Om jag kommer på något annat så återkommer jag...
Vinsten består av:
# Världens bästa singelkille med ett hjärta av guld och ögon som Bambi. En generös och empatisk "man" som alltid tänker på alla andra i första hand. En kille som gärna vill bilda familj. En tjugonioåring som brinner för rättvisa och fred. En allmänbildad och skärpt kille som gör världens godaste cheesecake, älskar film och är grym på romantik (okej, det där sista har jag ju ingen aning om, men visst lät det bra!?).
Nu verkar kanske detta för bra för att vara sant, men så här är det faktiskt. Du behöver inte ens betala vinstskatt! Är du intresserad så hör av dig!!!
Eftersom det snart är jul och allt så tänker jag vara extra snäll mot alla singeltjejer. Men bara mot er! Jag skänker bort min lillebror (och det är den stora killen på bilden...). Blir ni för många som slåss om honom så får helt enkelt juryn bestämma vem av er som ska få honom. (Juryn består av: Mig själv och våra andra systrar.)
Kraven på er tävlande:
# Du måste ha hjärtat på rätt ställe
# Du bör vara över 20 år
# Du får gärna ha en längtan efter barn inom en ganska snar framtid
# Det är en fördel om du är social och klarar av att umgås med hans halvknäppa syskon
Ja, det verkar vara allt. Om jag kommer på något annat så återkommer jag...
Vinsten består av:
# Världens bästa singelkille med ett hjärta av guld och ögon som Bambi. En generös och empatisk "man" som alltid tänker på alla andra i första hand. En kille som gärna vill bilda familj. En tjugonioåring som brinner för rättvisa och fred. En allmänbildad och skärpt kille som gör världens godaste cheesecake, älskar film och är grym på romantik (okej, det där sista har jag ju ingen aning om, men visst lät det bra!?).
Nu verkar kanske detta för bra för att vara sant, men så här är det faktiskt. Du behöver inte ens betala vinstskatt! Är du intresserad så hör av dig!!!
Förbannade tomte!!!
Noah fick en sån där (GOD) chokladtomte när hans förskola hade varit och lussat för ett gäng gamlingar. En stor fin tomte. Ni vet en sån där god med fint rött aluminiumpapper på, en finfin hundrafemtiogrammare. Eftersom Noah fick en sådan så fick jag pallra mig iväg och köpa en likadan till Theo. Dessa skulle ätas förra lördagen men då var barnen inte hemma och nu...nu är det för sent.
Theos tomte är borta. Död och begraven kan man säga. Först blev han halshuggen och sedan stympades resten av kroppen. Bara så där! (Hur fan kan man ha ihjäl tomten?) Måste ha varit ett riktigt monster. Typ en pms-morsa eller nåt. Vad vet jag, jag är ju bara en helt vanlig mamma (som i och för sig stjäl lite godis från mina barn i bland.)
Nåväl, jag får väl köpa en ny tomte och hoppas att inget händer honom innan lördag. Jag kanske borde låsa in honom i ett skåp och ge bort nyckeln- till någon som känner mig väl och vågar neka mig att få tillbaka den...
Förbannade tomte. Vad du ställer till det!
Theos tomte är borta. Död och begraven kan man säga. Först blev han halshuggen och sedan stympades resten av kroppen. Bara så där! (Hur fan kan man ha ihjäl tomten?) Måste ha varit ett riktigt monster. Typ en pms-morsa eller nåt. Vad vet jag, jag är ju bara en helt vanlig mamma (som i och för sig stjäl lite godis från mina barn i bland.)
Nåväl, jag får väl köpa en ny tomte och hoppas att inget händer honom innan lördag. Jag kanske borde låsa in honom i ett skåp och ge bort nyckeln- till någon som känner mig väl och vågar neka mig att få tillbaka den...
Förbannade tomte. Vad du ställer till det!
Julhandel på Unicef
Nu har jag och Noah äntligen julhandlat på Unicef. Han fick bestämma vad vi skulle köpa, men med viss hjälp (typ "detta är viktigt för barnen" osv). Det blev nötkräm ("tycker vi också att det är gott?", frågar Noah), poliovaccin ("måste de ta det i munnen?"), mjölk och tre myggnät ("för vi vill ju inte att vårt fadderbarn ska dö!).
När vi var klara sa Noah "Vi skickar detta till vårt fadderbarn så kanske hon kan låna ut det någon dag!".
Jag sa till honom att vi hade beställt lika många julklappar till barnen som han själv skulle få. Han svarade "SEX julklappar! Men jag vill ha fler och det tänker jag skriva till tomten!!!." (gör du det lilla vän...lycka till)
När vi var klara sa Noah "Vi skickar detta till vårt fadderbarn så kanske hon kan låna ut det någon dag!".
Jag sa till honom att vi hade beställt lika många julklappar till barnen som han själv skulle få. Han svarade "SEX julklappar! Men jag vill ha fler och det tänker jag skriva till tomten!!!." (gör du det lilla vän...lycka till)
Noah och UNICEF
Jag försöker lära min femårige son vad som är viktigt i livet. Hur man ska vara mot andra människor. Att man ska vara snäll, generös och ömjuk osv. Vi pratar mycket om vårat fadderbarn Erika och om vårt uppdrag som världsföräldrar. I dag frågade jag om han kunde tänka sig att få lite mindra julklappar än vanligt så att vi kan skänka lite till de fattiga genom UNICEF.
"Om du tex får fem julklappar i stället för tio, så kan vi ju skänka fem till de fattiga barnen" sa jag. "Är det okej?"
"Men jag kan ju få tio julklappar så får barnen tio också...", svarar Noah.
"Nja, det blir alldeldes för dyrt, det är bättre att vi köper färre julklappar så att vi har råd att skänka lika mycket som ni får", säger jag. "Kan vi säga så?"
Noah gick med på detta, efter lite övertalning, visning av bilder på fattiga barn och en liten "fattighetsfilm" från UNICEF. Så i morgon ska vi beställa varor till barnen tillsammans, och det ska bli riktigt roligt (och säkert ganska dyrt med tanke på att jag redan har köpt sex julklappar till Noah...men sagt är sagt).
Adressen till detta finns i mitt tidigare inlägg!
Man kan även kolla upp vad barnen är i mest behov av just nu. Till exempel vaccin, näring, mjölk osv. Noah tycker att vi ska köpa mjölk, eftersom de kan hämta vatten själva...i bäcken!
"Om du tex får fem julklappar i stället för tio, så kan vi ju skänka fem till de fattiga barnen" sa jag. "Är det okej?"
"Men jag kan ju få tio julklappar så får barnen tio också...", svarar Noah.
"Nja, det blir alldeldes för dyrt, det är bättre att vi köper färre julklappar så att vi har råd att skänka lika mycket som ni får", säger jag. "Kan vi säga så?"
Noah gick med på detta, efter lite övertalning, visning av bilder på fattiga barn och en liten "fattighetsfilm" från UNICEF. Så i morgon ska vi beställa varor till barnen tillsammans, och det ska bli riktigt roligt (och säkert ganska dyrt med tanke på att jag redan har köpt sex julklappar till Noah...men sagt är sagt).
Adressen till detta finns i mitt tidigare inlägg!
Man kan även kolla upp vad barnen är i mest behov av just nu. Till exempel vaccin, näring, mjölk osv. Noah tycker att vi ska köpa mjölk, eftersom de kan hämta vatten själva...i bäcken!
VÄRLDENS BÄSTA JULKLAPPSTIPS!!!
Många säger att jag har så bra tips på vad man kan ge bort när någon fyller år, eller i julklapp. Jag har inte hållt med men nu måste jag ändra mig. Jag är världens bästa på att ge julklappstips i år, och nästa och nästa. Gå in på:
www.unicef.se/gavoshop Där kommer ni att hitta de BÄSTA presenterna som går att köpa! Garanterat! Snälla, handla där!
Tänk på alla små barn ute i världen och räck ut en hjälpande hand. Sprid adressen till alla ni känner. Alla har råd att skänka något!
www.unicef.se/gavoshop Där kommer ni att hitta de BÄSTA presenterna som går att köpa! Garanterat! Snälla, handla där!
Tänk på alla små barn ute i världen och räck ut en hjälpande hand. Sprid adressen till alla ni känner. Alla har råd att skänka något!
Äckliga svampbob och lucia.
I dag var luciatåget som den fula häxan hade väntat på. Det var bara det att min lilla tomte inte längre ville vara tomte! Han hade ändrat sig. Han skulle vara pepparkaksgubbe i stället. Pepparkaksgubbe! Det är ju om möjligt ännu tråkigare än tomte.(Jag skulle aldrig ha varit missnöjd med valet som tomte) Jag borde ha varit nöjd!
Noah tog på sig pepparkaksdräkten (som för övrigt ser ut som en pyamas) och jag frågade gång på gång om han inte skulle vara tomte ändå. Men nej, absolut inte! Och pepparkakshatten skulle han också vägra. (Men vafan!) Det kändes ju ännu tråkigare! Taskig som jag är så lät jag tankarna tala högt: "Men du måste ju ha hatten i alla fall, annars så ser det ju ut som om du har en vanlig pyamas" (åh, så elakt). "Men mamma, då säger jag bara att jag är en pepparkaksgubbe, så vet alla det!".
Smart.
Och så blev det...nästan. Han förblev en brun, billig och urtvättad Ullaredspepparkaka, men tog på sig hatten (och nej, jag hotade inte med något). Han var naturligtvis söt ändå och kände sig jättefin!
Jag vet inte riktigt vad problemet är med mig. Om det är det där luciakomplexet som spökar. För att jag själv var för ful. Jag vet inte. Frågan är om jag kan bli nöjd när det gäller luciatåg. Jag menar, vad kan barnen vara i ett tåg (så att jag blir tillfredsställd)?
# Tomte= tråkig. Många barn vill vara tomtar. Tomtar ska finnas på riktigt och ge paket, inte stå och mima i ett luciatåg.
# Pepparkaksgubbe= skitful! Och när fasen såg man en pepparkaka stå och sjunga liksom? Inte särskilt trovärdigt alls.
# Stjärngosse= lite småtöntigt! Det var alltid de mesiga killarna i skolan som ville vara stjärngossar. Och den där dumstruten på huvudet glider ju ändå bara ner för ögonen...
# Bagare= faktiskt lite småkul, men det väljer ju aldrig någon. Det kanske inte passar in?! (Ska höra med Noah om han kan vara det på dagis luciafest på torsdag!)
# Tärna= jättekul med småkillarna, men alla tjejer vill vara tärnor (om de inte får vara lucior) och hur kul är det? Sjuttioelva tärnor (om inte alla får vara lucior). Och det där glittret, det bara kliar så att tjejerna kan inte koncentrera sig på att sjunga så mycket.
# Lucia= skitkul! Om det inte finns arton lucior förstås! Skulle vara kul om Noah ville vara lucia. Men NU, inte när han är 17 år! Passa på liksom. På med klänning, luciakrona och glitter medan det är tillåtet! Om några år är det försent. Då blir man mobbad och utfryst och blir kallad för tjejen. Kan inte vara så roligt!
Det är kanske dags att byta lite figurer och inte vara så traditionella. Man kanske ska göra det lite mer modernt. Figurer som barnen känner igen och identifierar sig med. Till exempel:
# Svampbob fyrkant. Så kan han stå där och peta i näsan, den lilla äckliga.
# Spindelmannen. Barn klättrar ju så väldigt bra på väggarna nu för tiden, det skulle vara trovärdigt.
# Dora utforskaren, med en pratande karta.
# Hulken (he is back!). Kleta in de små barnen i grön slemmig färg och skräm skiten ur mor- och farföräldrarna!
Jaa, eller nåt i den stilen. (Bäst att jag lägger ner nu). Ska gå och kolla om vi har någon färg kvar...
Noah tog på sig pepparkaksdräkten (som för övrigt ser ut som en pyamas) och jag frågade gång på gång om han inte skulle vara tomte ändå. Men nej, absolut inte! Och pepparkakshatten skulle han också vägra. (Men vafan!) Det kändes ju ännu tråkigare! Taskig som jag är så lät jag tankarna tala högt: "Men du måste ju ha hatten i alla fall, annars så ser det ju ut som om du har en vanlig pyamas" (åh, så elakt). "Men mamma, då säger jag bara att jag är en pepparkaksgubbe, så vet alla det!".
Smart.
Och så blev det...nästan. Han förblev en brun, billig och urtvättad Ullaredspepparkaka, men tog på sig hatten (och nej, jag hotade inte med något). Han var naturligtvis söt ändå och kände sig jättefin!
Jag vet inte riktigt vad problemet är med mig. Om det är det där luciakomplexet som spökar. För att jag själv var för ful. Jag vet inte. Frågan är om jag kan bli nöjd när det gäller luciatåg. Jag menar, vad kan barnen vara i ett tåg (så att jag blir tillfredsställd)?
# Tomte= tråkig. Många barn vill vara tomtar. Tomtar ska finnas på riktigt och ge paket, inte stå och mima i ett luciatåg.
# Pepparkaksgubbe= skitful! Och när fasen såg man en pepparkaka stå och sjunga liksom? Inte särskilt trovärdigt alls.
# Stjärngosse= lite småtöntigt! Det var alltid de mesiga killarna i skolan som ville vara stjärngossar. Och den där dumstruten på huvudet glider ju ändå bara ner för ögonen...
# Bagare= faktiskt lite småkul, men det väljer ju aldrig någon. Det kanske inte passar in?! (Ska höra med Noah om han kan vara det på dagis luciafest på torsdag!)
# Tärna= jättekul med småkillarna, men alla tjejer vill vara tärnor (om de inte får vara lucior) och hur kul är det? Sjuttioelva tärnor (om inte alla får vara lucior). Och det där glittret, det bara kliar så att tjejerna kan inte koncentrera sig på att sjunga så mycket.
# Lucia= skitkul! Om det inte finns arton lucior förstås! Skulle vara kul om Noah ville vara lucia. Men NU, inte när han är 17 år! Passa på liksom. På med klänning, luciakrona och glitter medan det är tillåtet! Om några år är det försent. Då blir man mobbad och utfryst och blir kallad för tjejen. Kan inte vara så roligt!
Det är kanske dags att byta lite figurer och inte vara så traditionella. Man kanske ska göra det lite mer modernt. Figurer som barnen känner igen och identifierar sig med. Till exempel:
# Svampbob fyrkant. Så kan han stå där och peta i näsan, den lilla äckliga.
# Spindelmannen. Barn klättrar ju så väldigt bra på väggarna nu för tiden, det skulle vara trovärdigt.
# Dora utforskaren, med en pratande karta.
# Hulken (he is back!). Kleta in de små barnen i grön slemmig färg och skräm skiten ur mor- och farföräldrarna!
Jaa, eller nåt i den stilen. (Bäst att jag lägger ner nu). Ska gå och kolla om vi har någon färg kvar...
Pinoccio
I dag ska jag inte beklaga mig över hur jobbigt jag tycker det är att ha barn i bland. I dag var en ganska bra dag. (Kan bero på att jag inte har varit hemma, men ändå. ) Jag kom hem kl 17.30 och hade saknat barnen jättemycket (faktiskt). De var glada att se mig...i flera minuter. Sedan var allt som vanligt igen. Bråk, skrik och en Theo som får ens händer att se ut som om man har kattungar hemma. (Jag måste nog börja ljuga om det. Ja, jag har jättemånga kattungar men de rivs så förbannat.)
Jag tittade på min sambo och sa: "Hur kan det komma sig att familjen jag var hos har många fler barn än vad vi har, men vi har alltid mest liv? Vad gör vi för fel??? De har det så jäkla lugnt". Sambo hade inget bra svar, men blicken sa typ det är för att vi inte är så bra på att uppfostra våra barn!!!
I morgon ska Noah gå luciatåg på kyrkis och denna gången ska han inte vara tärna. Lite synd men han får ju bestämma själv. Tomte ska han vara. Tomte! Så himla tråkigt. Det kommer ju bara vara en massa pojktomtar och flicklucior. Jag sa till Noah att han också fick vara lucia om han ville och att jag kunde köpa en krona i så fall, men han ville inte. (Snyft)
Undrar om jag har någon slags komplex. Luciakomplex. Jag vill så gärna att Noah ska vara lucia för att jag själv var för ful för att väljas till det. Jag var verkligen en skitful flickunge! Stora ögon, stor näsa och sneda tänder. Och så hade jag en frisyr som inte var av denna värld. Min gudmor klippte mig alltid så att jag såg ut som en pojk. Pinoccio. JA, så såg jag ut. Som Pinoccio. Fast fulare (och näsan växte inte, den var bara så där stor jämt).
Jag blev aldrig någon lucia. Om det skulle ha funnits häxor med i luciatåg så skulle jag garanterat blivit vald. Varje år. Men bättre det än inget kanske. Nåväl...tomte får väl duga...han kommer att vara söt ändå.
Jag tittade på min sambo och sa: "Hur kan det komma sig att familjen jag var hos har många fler barn än vad vi har, men vi har alltid mest liv? Vad gör vi för fel??? De har det så jäkla lugnt". Sambo hade inget bra svar, men blicken sa typ det är för att vi inte är så bra på att uppfostra våra barn!!!
I morgon ska Noah gå luciatåg på kyrkis och denna gången ska han inte vara tärna. Lite synd men han får ju bestämma själv. Tomte ska han vara. Tomte! Så himla tråkigt. Det kommer ju bara vara en massa pojktomtar och flicklucior. Jag sa till Noah att han också fick vara lucia om han ville och att jag kunde köpa en krona i så fall, men han ville inte. (Snyft)
Undrar om jag har någon slags komplex. Luciakomplex. Jag vill så gärna att Noah ska vara lucia för att jag själv var för ful för att väljas till det. Jag var verkligen en skitful flickunge! Stora ögon, stor näsa och sneda tänder. Och så hade jag en frisyr som inte var av denna värld. Min gudmor klippte mig alltid så att jag såg ut som en pojk. Pinoccio. JA, så såg jag ut. Som Pinoccio. Fast fulare (och näsan växte inte, den var bara så där stor jämt).
Jag blev aldrig någon lucia. Om det skulle ha funnits häxor med i luciatåg så skulle jag garanterat blivit vald. Varje år. Men bättre det än inget kanske. Nåväl...tomte får väl duga...han kommer att vara söt ändå.
Slitna mamman.
Okej, nu kommer ni säkert tro att detta inlägg handlar om mig och mina barn. Bara för att de råkar ha samma namn och ha exakt samma ålder. Men så är det inte. Nej då, det får ni inte tro. Detta handlar om en heelt annan familj. En annan stackars sliten mamma, som jag verkligen lider med. Två andra barn som råkar vara lite busiga. Precis som mina. Så här var det:
Den stackars slitna mamman hade varit hemma i en vecka med sjuka barn och sjuka sig själv. Det var fredag och mamman tänkte att de skulle med morfar och morbror till stan och fika lite (det var hon ju värd). Så det gjorde de! De fikade. På ett fik med ett sånt där lekrum ni vet. Barnsäkert och oförstörbart. Säkert.
Det hördes ett kras (som alla lade märke till utom den slitna mamman, som satt så fint kvar i den sköna fåtöljen). Barnens morfar gick in i lekrummet och kollade läget men kom ut lika snabbt igen. Han vände sig till den slitna mamman och sa "Gå in och titta på vad din son har gjort". (Neeej, tänkte mamman, vad är det nu då?!).
Tusen glasskärvor. På golvet, bland gosedjur och docktäcken. Bland alla barn. Tusen skärvor och en galen Theo. Han sprang omkring och lekte som ingenting. Hade hur kul som helst. En liten flicka satt bredvid glaset och försökte plocka upp bitarna med sin lilla barnahand. Slitna mamman säger åt henne att låta bli. "Men jag har ändå redan fått en gren i ögat" svarar flickan. Mamman tittar på hennes trasiga ansikte och ber för en kort sekund att det inte har med hennes barn att göra. Att såret i ansiktet inte är färskt. Att Theo inte har skadat henne. Så var det naturligtvis inte. Inget blod någonstans.
Mamman går och hämtar personalen. Så generad. Lite ledsen och mycket trött.
"Vi tyckte vi hörde ett kras, men..." säger personalen. (Men vaddå!? Skulle det vara helt jävla omöjligt eller? Med en spegel i ett lekrum...vad fan tror ni egentligen!?) Typ.
Den slitna mamman går med personalen och en sopborste in i lekrummet (det ser ut som om hon kryper, hon försöker nästan gömma sig bakom tjejen med kvasten...). Personalen sopar medan mamman pratar om hur tokigt det är med en spegel i ett lekrum. "Den var ganska ny va?" frågar mamman. "Ett par veckor" säger kvasttjejen. "Inte så smart med en spegel här inne" säger mamman. "Det har gått innan...tills nu" svarar kvasttjejen (mmm, som en häxa ungefär).
Mamman låtsas som om hon inte vet vem som har tagit sönder den, det var ju fyra- fem barn där inne. Men mitt i den där låtsastanken säger Noah (tack älskade) "Theo slog ner spegeln i golvet, så här..."(och så visar han vad hans agressiva lillebror klarar av)...Slitna mamman skäms ännu mer.
Mitt i kaoset kommer solen flygandes. Ni vet en sån där Ikea-lampa, en stor gul sol. Den liksom faller ner från väggen, där mammans "store" son står. Oj liksom! (Men vad i helvete, ska ni förstöra hela jävla rummet!?). Mamman skäms (nej, det var en underdrift).
Precis innan kvasttjejen är klar med sopandet, svabbningen och plockandet kommer en kaffekopp flygandes!!! (Tack gode gud för plast). Den slitna, förstörda och dödströtta mamman duckar och blänger på sin "lilla" son. Nu jävlar ska vi hem!!!
När mamman frågar Theo varför han tog sönder spegeln svarar han glatt "Bara för att jag inte ville att den skulle vara där!".
Den slitna mamman är nu på väg till Sss...
Den stackars slitna mamman hade varit hemma i en vecka med sjuka barn och sjuka sig själv. Det var fredag och mamman tänkte att de skulle med morfar och morbror till stan och fika lite (det var hon ju värd). Så det gjorde de! De fikade. På ett fik med ett sånt där lekrum ni vet. Barnsäkert och oförstörbart. Säkert.
Det hördes ett kras (som alla lade märke till utom den slitna mamman, som satt så fint kvar i den sköna fåtöljen). Barnens morfar gick in i lekrummet och kollade läget men kom ut lika snabbt igen. Han vände sig till den slitna mamman och sa "Gå in och titta på vad din son har gjort". (Neeej, tänkte mamman, vad är det nu då?!).
Tusen glasskärvor. På golvet, bland gosedjur och docktäcken. Bland alla barn. Tusen skärvor och en galen Theo. Han sprang omkring och lekte som ingenting. Hade hur kul som helst. En liten flicka satt bredvid glaset och försökte plocka upp bitarna med sin lilla barnahand. Slitna mamman säger åt henne att låta bli. "Men jag har ändå redan fått en gren i ögat" svarar flickan. Mamman tittar på hennes trasiga ansikte och ber för en kort sekund att det inte har med hennes barn att göra. Att såret i ansiktet inte är färskt. Att Theo inte har skadat henne. Så var det naturligtvis inte. Inget blod någonstans.
Mamman går och hämtar personalen. Så generad. Lite ledsen och mycket trött.
"Vi tyckte vi hörde ett kras, men..." säger personalen. (Men vaddå!? Skulle det vara helt jävla omöjligt eller? Med en spegel i ett lekrum...vad fan tror ni egentligen!?) Typ.
Den slitna mamman går med personalen och en sopborste in i lekrummet (det ser ut som om hon kryper, hon försöker nästan gömma sig bakom tjejen med kvasten...). Personalen sopar medan mamman pratar om hur tokigt det är med en spegel i ett lekrum. "Den var ganska ny va?" frågar mamman. "Ett par veckor" säger kvasttjejen. "Inte så smart med en spegel här inne" säger mamman. "Det har gått innan...tills nu" svarar kvasttjejen (mmm, som en häxa ungefär).
Mamman låtsas som om hon inte vet vem som har tagit sönder den, det var ju fyra- fem barn där inne. Men mitt i den där låtsastanken säger Noah (tack älskade) "Theo slog ner spegeln i golvet, så här..."(och så visar han vad hans agressiva lillebror klarar av)...Slitna mamman skäms ännu mer.
Mitt i kaoset kommer solen flygandes. Ni vet en sån där Ikea-lampa, en stor gul sol. Den liksom faller ner från väggen, där mammans "store" son står. Oj liksom! (Men vad i helvete, ska ni förstöra hela jävla rummet!?). Mamman skäms (nej, det var en underdrift).
Precis innan kvasttjejen är klar med sopandet, svabbningen och plockandet kommer en kaffekopp flygandes!!! (Tack gode gud för plast). Den slitna, förstörda och dödströtta mamman duckar och blänger på sin "lilla" son. Nu jävlar ska vi hem!!!
När mamman frågar Theo varför han tog sönder spegeln svarar han glatt "Bara för att jag inte ville att den skulle vara där!".
Den slitna mamman är nu på väg till Sss...
Värsta bowlingproffset...
Min söta, söta Theo...Vi var och bowlade med barnen för ett tag sedan. Jag hade kunnat spela in värsta långfilmen varje gång det var Theos tur att kasta sitt klot. Det gick så lååångsamt att jag blev nervös (för att inte tala om hur Theos pappa blev). Theo såg ut så här när han hade fått i väg sitt klot...Det gick så sakta att den där som rensar bort käglorna blev lurad. Den trodde att det var någon annans tur eftersom det aldrig kom fram något klot...så den åkte ner, rensade, åkte upp...och sen ner igen! När Theos klot väl var framme så var ju rensaren nere!!! Pang! Så det kan bli...(Men roligt hade vi...eller hade vi det? Jag vet faktiskt inte...om vi säger så här: det dröjer ett bra tag tills nästa gång!)
Peter Pan stal min lille son...
Jag frågade Theo om han visste vad ett hav är för något. Det visste han. "Det är där piratskeppen seglar". Sant. Det är det ju, lilla kloka...Jag frågade också om han hade badat i ett hav någon gång. Han svarade först nej, men berättade sedan hur det hade gått till. " Jag drunknade och sen dog jag på en båt. Sen flög jag i väg med Peter Pan..."
Ja, så kan det ju gå till när man badar...bäst att se upp! (Jag skulle i och för sig inte ha något emot att flyga i väg med Peter Pan en stund, ett par dagar sådär...eller veckor.) Jag kan nog tänka mig att bo i "Landet ingenstans" ett tag, slåss mot pirater och busa med de vilda pojkarna (fan, det kändes ju som hemma) . Skulle vara trevligt att komma bort ett tag...Verkligen trevligt.
Men jag får nog allt stanna här. Ta hand om mina magsjuka familjemeddlemmar. Hämta saft med rosa sugrör i. Torka bort saft från bord, golv och alla viktiga papper som låg i vägen. Leta upp klibbiga rosa sugrör som helt plötsligt bara försvinner. Jag stannar här. Jag ska kela med en magsjuk och passa upp på den som har såå ont i nacken att han bara måste få saft som storebror. Jag ska stanna. Om det så är det sista jag gör...
Tack Mia för att du vill (ska) vara barnvakt nästa helg...du vet att vi har tagit i hand va?!
Och till er som undrar: Jag älskar faktiskt mina barn. Jag är totalt tokig i dem (och på dem). De är det käraste jag har och jag skulle aldrig vilja byta bort det livet jag har. Inte ens mot Tingelings romantiska lilla värld...
Ja, så kan det ju gå till när man badar...bäst att se upp! (Jag skulle i och för sig inte ha något emot att flyga i väg med Peter Pan en stund, ett par dagar sådär...eller veckor.) Jag kan nog tänka mig att bo i "Landet ingenstans" ett tag, slåss mot pirater och busa med de vilda pojkarna (fan, det kändes ju som hemma) . Skulle vara trevligt att komma bort ett tag...Verkligen trevligt.
Men jag får nog allt stanna här. Ta hand om mina magsjuka familjemeddlemmar. Hämta saft med rosa sugrör i. Torka bort saft från bord, golv och alla viktiga papper som låg i vägen. Leta upp klibbiga rosa sugrör som helt plötsligt bara försvinner. Jag stannar här. Jag ska kela med en magsjuk och passa upp på den som har såå ont i nacken att han bara måste få saft som storebror. Jag ska stanna. Om det så är det sista jag gör...
Tack Mia för att du vill (ska) vara barnvakt nästa helg...du vet att vi har tagit i hand va?!
Och till er som undrar: Jag älskar faktiskt mina barn. Jag är totalt tokig i dem (och på dem). De är det käraste jag har och jag skulle aldrig vilja byta bort det livet jag har. Inte ens mot Tingelings romantiska lilla värld...
