En bra dag...
Eftersom jag inte har något vettigt att komma med idag så vill jag bara påminna er om UNICEF som jag skrev om i går. ALLA borde bli världsföräldrar och hjälpa barn i hela världen!!!
Jag återkommer i morgon. Adios!
Livsviktig reklam
TITTA PÅ TV FÖRSTA MAJ. Klockan 20 i TV4 är det Humorgalan- för varenda unge!!! Ni har chansen att bli världsföräldrar och skänka 100 kronor i månaden, genom UNICEF.
Och för er som inte kan se galan kan man gå in på: www.unicef.se
Där kan ni läsa mer!!!
Vi hörs i morgon!
Ps, tänk på att ni räddar liv för endast 100 kronor i månaden.
Snart sommar...
Vilken underbar helg! Vi har varit ute nästan hela dagarna och barnen ser ut som små kultingar som precis har rullat sig i gyttja, när de kommer in. De undrar varför de måste bada varje dag. Ja det kan man ju undra. Visserligen har jag köpt svarta lakan till Noah men det känns ändå lite snuskigt att stoppa ner honom där- obadad.
Man kan nu säga att vi samlar på smuts. Vi har halva sandlådan inne och den andra halvan ute. Det känns inte lönt att städa...men å andra sidan kan det ju vara roligt att få bygga sandslott i köket...det är det inte alla som kan. (Inte konstigt att det aldrig är någon som hälsar på...)
Snart börjar min nedräkning till semestern och när den väl har börjat så blir det dags att räkna ner tills jobbet börjar igen. Man kan nästan tro att jag gillar att räkna! Saken är den att jag föddes till pessimist. Varje lördag eftermiddag tänker jag att helgen är slut. Har jag långsamma bilar framför mig tror jag att de kör sakta bara för att djävlas. Har jag irriterande bilister framför eller bakom mig och de svänger åt samma håll, är jag säker på att de bara vill störa mig. Och så vidare. Så där håller jag på. Den eviga pessimisten (eller finns det ett annat ord för mig? En diagnos eller så???)
Tänker man negativt om allt, kan det ju bara bli bättre!!!
Nu ska jag lägga mig. (Jag kommer garanterat inte att kunna sova någonting på hela natten...)Stor kram;)
Härliga vår...
Äntligen vår!!! I dag har det varit så varmt att till och med jag har gått i kortärmat, så sköönt. Vi var i lekparken i tre timmar och sedan åkte Noah och jag till stan ett par timmar. Barnen har inte ens bråkat så mycket som de brukar!!! En helt vanlig dag alltså (not). Man får väl leva på detta ett tag i fall morgondagen blir jobbig och kall.
I sommar kommer det att hända en hel del och jag har massor att se fram emot. Det blir Alv, Metallica- konsert, Hultsfredsfestivalen, resa till Dublin med U2- konsert, en hemlig resa med syrran, liseberg, förhoppningsvis resa till lillasyster i Stockholm...Är det någon som vet vart man ska ringa för att förlänga sommaren med sex- sju månader??? Jag som hade tänkt att koppla av, och dessutom har jag redan gått och skrytit om att jag inte planerar sommaren utan tar dagarna som de kommer. Jo jag tackar...det gick ju bra. Skitbra! (Inte konstigt att jag lider av stress)
Bäst att lägga mig så att jag kommer att orka med sommaren...vi hörs i november kära vänner!!!
Flygande macka
I kväll kastade Theo en macka på golvet för att jag hade vikt den på mitten som jag brukar (vilken dålig mamma...ring socialen ni som kan), då stängde jag av tv:n och sa att han fick gå och lägga sig (klockan 18). Jag gick och hämtade en blöja och pyamas och när jag kom tillbaka var Theo försvunnen!
Jag hittade honom i hans rum...nerbäddad i sängen!!! Gissa om jag blev förvånad. Jag hade räknat med skrik, tårar och total sängvägran. Det tog inte ens fem minuter innan han sov. Stackarn. Kunde han inte bara sagt att han ville sova!?
Nu ska jag gå och slänga en macka på sambo så att han kan hota mig med sängen och bädda ner mig sen...Sov gott alla fina.
Kan man få lite hjälp i social träning???
nu börjar jag bli duktig på att uppdatera min blogg...risken är väl att ni tröttnar på mig snart. Jag sitter här med en jättekaka fylld med choklad och kom på precis nu i skrivandets stund att jag har förlorat mot min lillasyster. Hon utmanade mig i att inte äta sötsaker. Jag klarade alltså av det i ett dygn. Innan jag glömde bort det...helt ärligt. Jag glömde. Jävla alzheimers.
Theo var lika ljuv som vanligt i morse när jag lämnade honom på förskolan. Jag kan bli så sur när personalen bara skämtar bort hans humör. "Man kan ju inte vara glad jämt", sa personalen i dag när han skrek åt henne. "Näe, men NÅGONGÅNG vore ju trevligt", svarade jag. (Fniss fniss...och vad fan är det som är så kul???). Det är inte ett dugg roligt att jag kommer att få ha social träning med min son tills han fyller 50, och då är jag ju så senil att jag själv inte kommer i håg hur man hälsar på folk. Jag kanske också morrar som en tiger, drar ut klorna och försöker ge någon på käften. Det är inte så kul. (Fniss fniss på er själva).
I morgon ska jag på utvecklingssamtal och prata om Theo med pedagogerna. Det känns ungefär lika spännande som att titta på Svampbob Fyrkant. Fast man vet aldrig. De kanske överraskar. Konstigt nog har de aldrig något att säga om hans uppförande och jag har svårt att tro att han klarar av att vara en helt annan person halva dagarna (jag tror det finns ett namn på såna). Vi får se i morgon.
Annars har det inte hänt mycket sen i går kväll. Jag är lika trött som vanligt, längtar till våren och fasar för sommaren. Som vanligt alltså. Allt är som vanligt.
Snart öppnar ALV (Astrid Lindgrens värld) och det är ju förstås en bra grej. Undrar hur det kommer att gå i år. Theo sticker ju gärna i från mig och verkar hellre vilja bli tagen av en ful gubbe än att lyssna på mig. Det kan bli tufft i år. Sannorlikheten att hitta ett borttappat barn (som om man tappar ett barn...verkar ju lite klumpigt) är ungefär lika stor som att en politiker skulle tala sanning inför ett val.
Bäst att sova, men vi hörs i morgon. Kram kram.
Ps; "I tvättmaskinen ligger det oupphängd tvätt". Fasen vilken tur att den inte var upphängd, det skulle ju ha tagit skitmycket plats i tvättmaskinen. Jag läste detta i en bok för några dagar sen och jag kan inte sluta tänka på den meningen. Jag kan riktigt se framför mig hur alla lakan och kalsonger hänger där inne i trumman...så trångt.
Ok, jag ger mig nu...sov gott.
Född på fel sida.
När personalen möter denna solstråle frågar de alltid "har du vaknat på fel sida i dag?". Theos mamma svarar alltid "ja i dag...och alla de andra dagarna!!!".
I dag var det samma visa. Personalen säger god morgon och Theo skriker något argt tillbaka. "Har du vaknat på fel sida i dag Theo?" säger de. "Vaknat på fel sida...", svarar jag..."Jag tror faktiskt att han FÖDDES på fel sida!!!" säger jag och personalen skrattar lite tveksamt.
Men allvarligt talat så börjar jag undra om det inte kan vara så. Att man helt enkelt föds på fel sida och har samma symptom som när man vaknar på fel sida. Tjurig och tvär. Jag undrar om det är något som växer bort i så fall eller om det kommer att behövas en operation. Och om det nu är så att man kan födas på fel sida så tycker jag nog att man borde skriva någon slags manual för blivande mammor så att man vet vilken sida man ska ligga på när man föder sitt barn.
Vänster sida: Barnet blir lugnt och harmoniskt livet ut.
Höger sida: Barnet kommer att ha ett fruktansvärt morgonhumör dygnet runt- livet ut.
Platt på rygg: Barnet kommer att vara lika intelligent som Linda Rosing.
Stående på alla fyra: Barnet blir en glad prick...
och så vidare...Frågan är vilket som är värst: att föda på höger sida eller platt på rygg!?
Synd att ingen visade manualen för mig (om den redan finns). Jag måste alltså ha legat lite åt höger...måste fråga sambo om han minns det (eller just det, han satt ju och läste jakttidningar under den tiden, och bad mig att inte krysta eftersom barnmorskan hade sagt att det inte var dags ännu- tack så jävla mycket för ditt stöd föresten. Om jag inte har tackat dig innan!).
Bäst att lägga mig nu innan hela förlossningshistorien skrivs ner. Jag menar, ni kommer ju att kunna somna fortare på andra sätt. God natt mina vänner!
Zzzz
"Nej mamma sluta...det där är skräp!!!"
Detta sa Theo till mig när jag började sjunga en sång för honom när han skulle sova. Jag bytte sång direkt till en annan men då sa han "Det där är också skräp". Jag frågade vad jag fick sjunga och han svarade: "Först Sjörövar fabbe sen Kalle Theodor och sen Bjäller Klang". Okej...som alla andra kvällar då. Gud nåde den som försöker sjunga något annat!!!
I dag hade vi det sista kalaset för i år. Noahs tredje födelsedagskalas. Tretton busiga ungar som sprang omkring i hela huset. Det var lyckat och roligt men jag måste erkänna att jag är helt slut! Skönt att alla har fyllt färdigt för i år...
Eftersom jag hade lite att skriva om i dag också så slapp ni läsa om moderkakor och annat skit- i bland har man tur!!!
Tack och hej!!!
Dagbok
Så här kommer den.
I dag har vi städat och fejat hela dagen. Barnen har lekt ganska bra med bara lite bråk då och då, och så måste det ju vara så att man slipper åka in till akuten och undra vad det är för fel på dem...Friska och krya är de!!! I morgon ska vi ha det tredje kalaset för Noah och 15 barn kommer att drälla in. Härligt! Theo ska till och med få vara hemma denna gången så han är väldigt nöjd. Hoppas att han inte slåss för hårt bara, det vore pinsamt!
Noah är så tacksam för att jag är så snäll som han uttryckte det när vi åkte bil från ett lekland i går. Theo höll inte med. När Noah sa "Mamma, du är bäst" så hör jag Theo säga "Det är hon inte!!! Hon är faktiskt DUM!". Sedan sjöng han en sång resten av vägen där delar av texten lät så här: "Mamma är väderlös, hon är väderlös, så dum och väderlös...la la la...". Vilken gullig son jag har. Så tacksam för att jag hade åkt över 20 mil för att de skulle få leka. Jag älskar tacksamhet!!!
Nu är det dags att knyta sig, men jag återkommer (förmodligen) i morgon. Sov gott.
Mitt nya yrke: akrobat.
Jag hade inte en tanke på att det kunde vara ganska svårt att stå upp på en badboll (men det vet jag nu att det kan vara ganska så knepigt.) Jag drog omkull utav bara h*vete, for baklänges och landade på ändan/ ryggen/ huvudet. Satan så ont. Sambo kom inrusande och frågade vad som hände. "Vadå...vad menar du. Tänkte du på något speciellt?", frågade jag och tänkte att han omöjligt kunde ha sett mig. "Jag såg dina fötter uppe i luften, genom fönstret...vad göör du???", undrade han.
När jag stod där och försökte förklara mig på ett sätt som inte skulle verka allt för dumt, kom barnens kusin inrusande och frågade vad som hände. "Hur så...vad menar du?", sa jag. "Jo jag såg dina fötter i fönstret...vad hände?".
Det är då konstigt, hade jag ropat på någon för att få lite hjälp hade ingen "hört" mig. Garanterat. Men nu, när jag verkligen hade önskat att jag vore ensam så reagerar alla på några fötter som flyger omkring. Mycket märkligt.
Nåväl. Jag bröt inga kroppsdelar och känner mig bara lite mörbultad. Det kunde ha gått värre. Mycket värre! Jag hade tur. Bäst att sova lite och vila mina onda kroppsdelar. God natt alla söta.
Ps, stå aldrig på en badboll utan att hålla i er i något.
Nummer tre.
I går var jag hos "kotknäckare" nummer tre. Ni som har hängt med ett tag vet ju om mitt lilla problem med just detta. Nummer ett ville aldrig mer se mig om jag inte började träna och nummer två sa att jag verkligen borde träna...Så nu har jag alltså gått till nummer tre.
Trean var jättebra och trevlig och hade inga direkta krav. Men...jag borde verkligen börja träna, dricka vatten och äta frukt. Sedan borde jag tänka på...bla bla bla. Herrejäklar vilken lista hon gav mig. Helt galet! Samtalet lät så här (en tiondel av samtalet):
Trean: "Jag kommer inte att kräva någon träning...MEN...du borde verkligen börja tänka på det. Men det är bara att välja: ha ont, eller inte ha ont!!!"
Jag: "Ja men jo...jag har tränat några gånger innan jul" (Lögn).
Trean:...fnys...
Jag:...tyst...
Trean: "Hur mycket dricker du om dagarna?" (Och då menar hon inte alkohol).
Jag: "Ett glas vatten om dagen...och lite jos"
Trean:...absolut tystnad...
Jag: "Hrm...det kanske inte är så bra va...ehh?"
Trean: "Hur är det med frukt då?"
Jag:...helt jävla tyst...
Trean: "Du äter inte frukt?"
Jag: "Näe...men det är inte så gott..."(piiinsamt)
Och så där höll vi på. Jag kände mig som ett litet barn. Jag vet att man ska dricka vatten men det är äckligt! Öhh...moget. Vi gick in på hela kroppen och när hon frågade efter eventuella sjukdomar började jag att skratta. "Ska vi börja nere från tårna och gå uppåt?" sa jag. Det finns ju ingen trettiotreåring i världen som har så mycket krämpor som jag. Besöket skulle ta en timma, jag var där i två...
Nåväl, hon var jättebra i alla fall och jag kommer att gå dit igen- helt klart! Och vet ni vad, jag har druckit EN LITER VATTEN i dag. Det är mer än jag brukar dricka på flera veckor annars. Jäklar vad jag ska kissa i natt. Bäst att jag lägger mig! Sov gott alla fina.
Ps, ni glömmer väl inte träningen? Den är SUPERVIKTIG!!!
Vårkoma
Det har inte hänt så mycket sen sist jag skrev. Simskolan är avklarad för den här veckan och ingen kissade i skåpen denna gången (fast Theo gick in i ett och sa "hej då mamma, nu går jag på toaletten!" och så stängde han in sig i ett skåp. Jag drog upp den och ropade "NEJ Theo, du får inte kissa i skåpen!!!". Han tittade på mig och sa "men mamma! Jag leker ju bara!"...Phu!!!)
Annars har vi (barnen) mest hoppat på studsmattan de här dagarna...snacka om statiskt hår...
Nu är det dags att knyta sig...vi hörs i morgon alla fina!!!
Ännu en omtänksam bloggare...
Tack snälla "Ankan" för den gulliga bilden!!! Jag hör av mig snart, så fort jag får tid. Kram till er alla!
