vickepicke

Helgen var jättemysig med syrran och kompisen på spa. Vi hade aldrig provat på det innan, så vi stod där som tre bortkomna bönder och ställde en massa frågor. Personalen tittade lite skumt på oss och flinade en aning (och tänkte väl desto mer).

Jag skulle få ansiktsbehandling och klassisk massage. Det första var jätteskönt och avslappnande, men det sistnämnda var...outhärdligt. Verkligen.

När jag kom in i rummet och skulle lägga mig på massagebänken, höll jag på att lägga mig fel...alltså med fötterna i hålet där man ska ha ansiktet. Jättepinsamt! ("Du får nog lägga dig åt andra hållet...")Så det började inte så bra. Snacka om nybörjare.

När tjejen började massera (jag tingade tjejen och syrran fick ta killen, eftersom jag har så låg smärtgräns) höll jag på att avlida! Det gjorde så jävla ont! Fy satan. Jag trodde att massage skulle vara skönt.

I bakgrunen spelades låten "It´s time to say goodbye". Så klockrent! Ja, det är nog lika bra tänkte jag där jag låg. Jag lär ju ändå aldrig överleva detta...

Låten efter var "Bed of roses" och jag lovar, jag hade hellre legat på taggiga rosor än där på massagebänken. "Aj, vad du är hårdhänt" och "fan, vad ont det gör" sa jag till massören som misshandlade mig. No merci. Bara att fortsätta alltså...

Resten av dagen var bättre. Mys, god mat och ett mycket trevligt sällskap!!! Mia och Tingeling; Ni är bäst!!!Puss.

(Ps. En sak har jag lärt mig: klassisk massage gör ont och avslappningsmassage är skönt).

Noah hörde mig när jag talade om för Theo att han är för stor för att använda napp på dagarna. Då säger Noah:

"Men mamma, eftersom dagarna är lika långa som nätterna kan väl Theo vara utan napp på natten när han har haft den på dagen".

Och så tittar han på Theo och säger med len "vuxenröst":

"Och förresten Theo, så tycker jag att du börjar bli för stor för napp!" (Säger han som fortfarande har snuttefilt!)

Theo tar alltså nappen själv på dagarna om han hittar den och Noah tyckte att han kanske kunde få ha den då, men vara utan på natten eftersom tänderna kan ta skada annars...ha ha, så sött!

Det gäller att vara medveten...

Problemet är bara att Theo inte alls tyckte att det var en bra idé!

Måste berätta om min kväll! Jag skulle gå på avslappning som öppna förskolan anordnade för oss mammor. Jag såg framför mig hur jag skulle ligga på en madrass och känna mig helt avslappnad, kanske få lite massage...och sedan lite god fika. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig...

Det började med en gudstjänst i kyrkan (jag är lika kyrklig som satan ungefär...) och det tog ca 30-35 minuter...Jag låtsasjöng inte ens utan tänkte på lite annat (otacksamhet, jag vet).

Så skulle det bli nattvard. NATTVARD! Där går fan gränsen viskade jag till en kompis. Så jag satt kvar, och det är ju helt okej...

Efter detta gick vi till öppna förskolans lokaler för att "slappna av". Det var prästen som skulle hålla i det (en supergo präst, men jag har ändå svårt...). Vanliga avslappningsövningar blev det, och inte ens det klarade jag av! Spänna här och knipa där...

När det var färdigt skulle vi hitta en plats i rummet där vi skulle agera träd. Agera träd! Vi skulle låtsas att vi var ett träd, blunda och kolla hur långa rötter vi hade. Typ.

Själv stod jag där i andra tankar, planerade lite resor osv...Tills vi skulle sätta oss i en ring...och TALA OM VILKET TRÄD VI VAR!!! Shit! Så pinsamt. Jag var ju inget träd, jag var ju i Linköping på spa...

När det blev min tur att prata fick jag lite panik..."Ehh...jag har lite taskig fantasi och har svårt att se mig själv som ett träd...öhh..."

Alla väntade på fortsättning så jag fick hitta på lite (jag vet...jag LJÖG för prästen!). "Jag såg ett träd...vad heter det...ett sånt med rosa och vita blommor...det stod i London...hrm...i en park...".

Svettigt värre! Jag är världens sämsta människa, jag vet! Men jag hade så svårt att låtsas och jag svär att jag ansträngde mig (lite i alla fall). Förlåt prästen om du läser det här (mycket troligt!!!).

Nu måste jag gå...och bikta mig!!!

Nu har vi klarat av helgens kalas och de var väldigt lyckade. Noah var helnöjd och Theo klarade av att bara titta på när storebror öppnade paket, även om han sa "Noahs OCH Theos saker, mamma". Jag höll bara med lite så där i smyg så att inte Noah skulle höra, och Theo var nöjd. (Han har ändå redan glömt det).

En annan sak som jag tycker är lite småkul (och ganska tragisk kanske). Förra veckan kom sambon hem efter jobbet och tittade sig omkring i vårt stökiga hus (verkligen jättestökigt). Han tittar på mig och säger:

-"Fy fan vad här ser ut, vi måste städa".

-"Ja det måste vi", svarar jag.

-"Vi måste åtminstone få bort alla kläder som ligger i hela jäkla huset!". Säger han.

-"Ja...varsågod!", blir min kommentar.

-"Det är väl ändå bäst att var och en tar sina egna kläder!!", säger sambo lite surt.

Hrmm...Ja just det! Att jag inte har tänkt på det innan. Kanske Theo som är två år kan plocka undan själv. Han kan kolla vilka kläder som är hans (och de kläder som är likadana som brorsans kan han ju jämföra storlekarna i nacken) och så kan han bära upp dem för trappan (att han knappt kan gå upp utan något i händerna, hör ju inte hit). Sedan kan han ta en stol och klättra upp så att han når till sin byrå, och där kan han lägga kläderna i rätt ordning. Inga problem! (Ibland undrar jag om inte han skulle klara det bättre än hans pappa faktiskt).

Noah är ju fem år, så där blir inga problem alls!

Saken är den att 65% av alla kläder som låg där var barnens, 30 % min sambos och resten mina...alltså 5%...I bland undrar jag...