Har sagt det innan, men jag hatar kor!
Så var det dags...Denna förbannade Kois är på tapeten igen. I dag väckte Noah mig med ett brett leende på läpparna och sa:
"Åh mamma jag är så uppspelt, vet du varför??? Kois har tappat sin första tand!"
Noahs mamma är såå trött och får lust att dra täcket över huvudet igen, men hon svarar:
"Åh grattis Kois!".
"...och han är bara tre år mamma...mamma kan Kois få äta med oss i dag??? Han gillar gräs, kan vi ta in gräs mamma???
(Zzzzz) "Ja Noah, vi kan ta in gräs men jag vill vakna först...är det okej?"
Jag motade ner Noah till tv:n (ja, jag är en dålig mamma) och låg kvar i några minuter innan kalaset skulle börja.
Saken är den att Noah glömde bort Kois "tandtapparkalas" och det fick starka konsekvenser vid läggdags 12 timmar senare. Fattar ni? 12 timmar!!! En annan glömmer bort saker efter 5 minuter men barn har fan hur långt minne som helst.
I sängen låg Noah och grät (som sagt...12 timmar senare) och tårarna rann i floder. Han tittade på sin elaka styvmamma (nej just det, jag är ju hans riktiga mamma- stackarn) och sa: "Mamma...VET du vad jag är mest ledsen för???".
(SUCK) "Nej min älskling, vad är du mest ledsen för?"
"För att Kois inte blev firad i dag (mera gråt) och för att han ligger nere nu och inte kommer att kunna somna för att ni är som ni är!!! (ännu mera gråt)
"Jaha, och hur är vi då?" (Vad fan menar du lipsill)
"När ni sitter där nere och PRATAR hela tiden!"
"Vill du att jag hämtar honom älskling, så att han får sova hos dig i stället?" (Bortskämda sexåriga lill-tonåring)
Det ville han naturligtvis. Så där höll det på ett tag. Jag fick säga god natt till Kois (som jag hatar) och till Kois (förbannade) kompisar. Men nu är allt bra. Jag lovade ett kalas i morgon och jag ska be till gud i kväll att Kois inte kommer att tappa fler tänder. Hoppas att han bara har en tand och hoppas att han är en han så att vi inte kommer att behöva fira hans/ hennes första menstruation också. Hoppas att han får galna kosjukan och dör. Kojävel!
(Kolla, här är han med sin partyhatt! Det värsta är att jag har lovat att göra flera hattar till hans kompisar i morgon...att jag aldrig kan hålla truten!!!)
Tack gulliga Noah.
Jag bad Noah ta lite kort från flygplanet när han skulle på semester. Så härliga...gissa om jag längtar bort!
Tyvärr orkar jag inte skriva någonting just nu så jag återkommer när min hjärna har kommit hem från sin semester (förlåt Eva).
Puss och kram mina vänner!
Stor kille nu...
Snälla snälla Theo, kan du inte lära din pappa hur man gör!!!
Min lilla vulkan
Klockan är över 10 och Theo och jag har inte ens kommit till frukosten. Han leker så bra och jag har ingen lust att "väcka den björn som sover". I vanliga fall vill han leka med mig mest hela tiden och även om jag tycker om att leka så är det inte alltid jag hinner eller har lust (har oftast inte lust just nu).
Noah kommer hem på måndag, tisdag eller fredag...Jösses amalia vad jag kommer att få längta. Men nyttigt är det. Och lugnt!
Funderar lite på att åka till Alv i dag men har väldigt svårt att bestämma mig. Jag är så slöööö!!!
I går hade jag ett allvarligt snack med Theo om hans utbrott som kommer lite då och då. De påminner oroväckande mycket om vulkanutbrott . Först märker man ingenting, han leker lugnt och bra. Men efter en stund börjar liksom marken att röra på sig och sen jävlar smäller det till. Skrik, gråt och krokodiltårar. Herrejäklar om man ens tittar på honom då!!!
Helt normalt säger de som har eller har haft treåringar- helt psyko om man frågar mig. I går skrek han i tio minuter för en skitsak (enligt mig, livsviktig om man frågar Theo- vilket man helst inte ska göra) och efter en stund säger han: "Mamma...du är bäst!!!". Ehh???????????? Okej...vart tog lavan vägen??? Inte konstigt att man är trött.
Näe, nu ska jag hämta ner min lilla vulkan för frukost. Håll för öronen mina vänner, det kommer att ta hus i helvete! (Tack gode gud för att jag älskar honom så mycket!!!)
Jag blir lite nyfiken...
...på vilka ni är!? Jag bloggar för min egen skull, för att kunna komma ihåg hur mitt liv har varit. Vilka bus mina barn har gjort. Mina glada dagar. Mina ledsna. Men eftersom minnet sviker och jag har svårt att komma ihåg det som hände för en timme sedan, så vill jag få ner allt i skrift.
Men så har jag tydligen fått endel läsare. Varje dag faktiskt. Inte så många men ett fåtal. Jag är nyfiken på vilka ni är som bemödar er att läsa min blogg. Vilka är ni som tar er tid att titta in? Lämna gärna ett avtryck denna gången, gå in och "avslöja" er själva (jag lovar att inte skvallra).
Om ni gör detta kan ni vinna....(man ska inte behöva muta- gör nu bara som ni blir tillsagda...hoho)
Vi hörs i morgon kära vänner! Kram.
Förintad snuttefilt.
Nu är det bara två dagar kvar tills min semester börjar. Känns bra. Mycket bra. Jag återkommer i morgon, måste planera lite jobb nu. Kram och puss.
Möte i monsun söver mig...
Jag sjöng några sommarvisor för dem i bilen i dag och de lyssnade artigt ett tag. När jag var klar sa jag "Det var väl fina sånger Noah?". Jag ställde det egentligen inte ens som en fråga utan mer som ett påstående- en retorisk fråga. "Njaa...de var GANSKA fina i alla fall mamma", svarade han. Sedan blev det tyst. En ganska lång stund, och så sa han: "Mamma, kan jag få sjunga lite nu???". Och vad sjöng han??? En skittrist och knäpp sång enligt mig. Jag förstår inte ens texten och jag kommer aldrig att kunna lära mig den. "Möte i monsun".
Både Noah och Theo sjunger den hela tiden och de är verkligen duktiga...men vad fan är det för sång för en treåring eller sexåring???
För er som orkar; läs texten,17 verser och... sov så gott!!!
Vi mötte ett skepp i den svalkande monsun
där vi ångade mot Röda havet opp,
en fullriggare det var och dess namn var Taifún,
som nu segla från Ostindien till Good Hope.
Vår kapten gav då order att vi skulle hissa flagg
och vi hissade den gula och den blå,
och i samma stund så blåste där från skeppets gaffelnock
Finlands vita flagg med blåa korset på
Vi höll ganska nära och stoppade maskin
för att preja och ta budskap med oss hem,
och då lovade hon opp där hon gick med vinden in
ifrån babord, och viroode bort till dem.
Vi gick ända från backen och lejdare midskepps
och år fjärde styrman äntrar upp på den,
men i röstet står en svensk sjöman som jag nu återser
Fritiof Andersson, min gamla barndomsvän.
Ja, man möts ju ibland i monsuner och passad
när man seglar mest på värmaen som vi gjort,
jag blev likväl rätt förvånad fastän ändå mera glad,
när jag återsåg min vän på denna ort.
- Jag blev hard up i Kina, jag blev rånad i Shanghai,
jag har suttit hos pirater uti pant,
men jag gifte mig med dotteren till mördaren Tu Wai,
sade Fritiof, det är hemskt, men det är sant.
- Med kinesiskans hjälp kom jag sen till Singapore,
utan pass och pengar står jag på ett torg
när en man i guldgaloner plötsligt fram emot mig går,
Sveriges konsul, kapten Fredrik Adelborg.
- Se goddag Fritiof Andersson, säger Adelborg,
vad i Herrans namn gör du i Singapore?
- Ifrån Gula floden kommer jag och vill till Göteborg,
det är bäst en hyra hem jag får.
- Jag blev klädd i vita kläder, jag fick låna tie pund,
jag fick pass med kungens vapen och porträtt,
konsulinnan bjöd på te och jam och pratade en stund,
ho var det sötaste jag dittills hade sett.
- Ja, så tog jag en steamer och mönstrade på däck
och i Siam fick vi last av vilda djur,
tigrar, lejon, elefanter, som de sålt till Hagenbeck,
som du varit hos i Hamburg, eller hur.
- Men den resan var värst utav alla, det är sant,
syd om Ceylon gick vi in i en cyklon,
ut ur buren smet ett lejon och rök på en elefant,
vrålet blandades med storm och böljors dån.
- Snart var luckorna bräckta och upp kom många djur,
vår kommandobrygga, den gick överbord,
elefanten knäckte masterna och kastade en tjur
ut i havet, gosse, sanna mina ord!
- Ja, Hagenbecks ombud åt lejonet ju opp
och en gorilla klättrade ner i vår maskin.
För att härma maskinisten slog hon fram och back och stopp,
tills jag sköt henne med skepparens karbin.
- Det var självaste Nemesis från djunglarna, min vän!
Snart var bara jag och elefanten kvar.
När cyklonen gått så fick vi en sydväst monsun igen,
och drev in till Camarin på Malabár.
- Men nu säger jag adjö för din styrman går från bord.
- Ja, men Fritiof, elefanten, vem fick den?
- När vi träffas nästa gång skall jag besvara din ord,
vi skall segla nu och sätta kurs igen!
Och de brassade för fyllning och började sin gång,
och tillbaka till vår skuta rodde vi
och där hon gick i monsunen och jag hörde deras sång:
- Rolling home, rolling home, across the sea!
Men jag räkna alla segel och räkna omigen
ifrån flying jib till röjlar och mesan.
Det var summa tjugotvå vita segel som där gick
på den glittrande blåa ocean.
ZZZZZZZZZZZZZZZZZzzzzzzzzzzzzzzzz
Älskade barn
Theo tre år:
"Mamma...på MIN tid när jag var liten. För många ååår sen. Då...när det fanns tigrar och lejon......."
"Mamma...för länge sen, för flera, flera år sen. Vet du, då gjorde jag......."
"Mamma...innan Noah var född och bara jag fanns......"
Detta är bara så härligt! Tänk att en tre-åring på fullaste allvar kan tro att han levde innan hans sex-årige storebror. Tänk att han kan prata om sin tid och låta lika trovärdig som min farfar gjorde när han berättade om fyrtiotalet. Jag älskar det. Det är såna här kommentarer som får mig att le.
Efter att Theo hade pratat klart om sin barndom började Noah berätta om sitt liv inne i magen på mig. Saker jag inte hade en aning om. Han hade haft party för alla bäbispolare och ätit kakor och glass. Han hade slängt tårta på min mage och sedan sågat sig ut. Och här fanns han alltså nu! Intressant. Inte konstigt att det gör ont att få ut sin unge!
Dags att sova mina vänner. Vi hörs i morgon.
Theo för många ååår sen...Spöken
Så här är det för alla oss som inte tror att spöken finns, men som har hela huset fullt av elaka människor på nätterna. Jag fattar inte hur alla kan ta sig in. Har förra ägaren gjort en massproduktion av husnycklar och gett till folk så att de kan ta sig in så fort mörkret faller? Jag hör fotsteg och...näe, nu är jag inte särskilt smart. Av två enkla anledningar tänker jag sluta skriva om detta.
Ett: för att ni som läser inte ska kunna använda detta emot mig vid en eventuell skilsmässa mellan mig och min sambo. Om en separation kommer att ske ser jag helst att mina barn får bo hos mig och inte hos någon elak styvmamma som låter dem städa hela huset och inte ger dem tillräckligt med mat. Två: var jag inte rädd innan jag började skriva så är jag det helt garanterat nu!!!
En sak till om detta bara. Jag passade på att tvätta bort mascaran medans morfar var här innan eftersom jag inte kan göra det när inte sambo är hemma. Jag tvättar mig, men inte båda ögonen samtidigt...läskigt. (Okej, nu har ni något ni kan använda). Bäst jag stänger ner datorn och går och lägger mig (bredvid Theo som ska skydda mig...han säger att han kan karate och jag hoppas vid gud att han använder sig av det om någon kommer in...)
Sov gott alla ni lyckliga som slipper sova ensamma eller inte har en massa elaka människor i huset på nätterna...själv ska jag ligga med minst ett öga öppet.
Jävla kossa till granne!
(Jag vet de som kallar sin granne för jälva kossa...det kan jag också få göra nu:)...)
Dags att gå ut och mjölka...som barn pallade jag frukt och grönsaker, nu ska det fan i mig bli mjölk i stället (om det inte hade varit för att kossorna råkar vara kalvar!!!)
Vi hörs i morgon. Puss.
