vickepicke

Nu har jag äntligen köpt säsongskort till Alv!!! Det börjar i maj och jag är såå sugen (kan verka konstigt för er som läste mitt inlägg om Alv i början på min blogg "E såå trött efter...", men man glömmer så lätt...).

Den stora utmaningen blir nog att få min minsting att lyda ...Theo har blivit så stor att han inte nöjer sig med att sitta i vagen för att bli urlyft bara när mamma vill...Han gör ju precis det han känner för själv och låter sig inte bli hunsad!  

Nåväl...jag väljer det ju själv och är villig att ta risken att åka dit (gärna en ggr i veckan) och det kommer att bli roligt i alla fall!

En annan sak. Min sambo har köpt en hundvalp till familjen (tack så jävla mycket älskling!!!), och Noah har kommit på ett namn: El Chico Kim Possible Svensson! Kort och bra! (Bara inte jag behöver ropa på honom...)

Ps, tur att vi inte lät honom bestämma vad lillebror skulle heta...

I dag åt Theo (2 år) och jag frukost alldeldes själva, vilket inte händer så ofta. Vi pratade jättemycket och hade det hur mysigt som helst.

När jag tittade på honom slog det mig hur blåa hans ögon är. Det kändes som om jag satt och tittade på havet...Och så säger jag:

"Theo, vilka fina ögon du har!"

"Jaa" svarar Theo.

"De är jättefina, alldeldes blåa" säger jag.

" Jaa...mamma köpt!" svarar han.

(Åhh, vilken bra smak mamma har)

I dag bröt Noah ihop på golvet. I en hög. Han tjöt av skratt och visste inte vad han skulle ta vägen. Och allt det där berodde på att jag berättade hur min dag på jobbet hade varit.

Jag är förskollärare och arbetar på ett fritids och i dag hade jag byggt med lego i flera timmar (med barnen naturligtvis...fast man vet aldrig med mig...).

Noah ramlade alltså ihop på golvet och lät så här:

"HA HA HA, du är tokig du som leker med barnen! Det har jag aldrig sett mina fröknar göra. HA HA HA..."

Jag frågade vad hans fröknar gör om de inte leker med barnen och han svarade:

" Tar hand om oss om någon gråter".

(Jäklar vad ofta barnen måste gråta på det dagiset om de inte hinner göra något annat än att ta hand om gråtandes barn...)

Sen fortsätter han:

"Och förresten tror jag att du håller på att bli ett barn igen som bara leker med lego!!!"

Där fick jag! Ja, vilken galen mamma jag verkar vara men jag kan tala om att fritidsbarnen har haft riktigt roligt med sin fröken i dag...

I kväll när jag nattade Noah lät det så här:

Noah: "Mamma, älskar du mig mest?"

Jag: "Inte mest, men lika mycket som jag älskar Theo och pappa. Fast du har ju en speciell plats i mitt hjärta som bara är din...."

Noah: "Jaha, menar du det där spetsiga i hjärtat och sen upp mot det tjocka?"

Noah visar hur han menar på ett hjärta som finns på lakanet och jag håller typ bara med...Och så säger han "men mamma, då älskar du mig mest i alla fall för den delen är mycket större än den som blir kvar!!!"

Hmm ja, vad ska man säga???

I dag när vi hade ätit klart så tittade Theo (2 år) på mig och sa "Tack för maten prinsessa".  Gissa om det träffade mig rakt i hjärtat! Det är inte konstigt att man älskar sina barn så att man nästan går sönder...

(Jag är medveten om att han kanske inte ens vet själv hur fint sagt det var, men han vet ialla fall hur en prinsessa "ser ut" eftersom han ber mig rita en varje dag...)

I dag fick jag ett samtal från dagis ett par timmar innan vi skulle gå dit. Shit, hann jag att tänka...måste betyda trubbel! Och mycket riktigt...det var trubbel!

Städerskan på dagis hade gått förbi utanför staketet där Noah lekte med en kompis. Noah ropade då "Hallå där din gamla häxa, kom hit så ska vi göra köttfärs av dig!"

Hon hade blivit ledsen och sagt till fröknarna vad han hade ropat och de ringde alltså hem till mig!

Jag tycker det var jättebra att de ringde och talade om det så att jag kunde prata med Noah om det. Han skämdes och såg ledsen ut och lovade att aldrig göra om det (eller hur?!).

När jag hade pratat med personalen var jag lite ledsen och tyckte det var jobbigt ,men när jag skulle berätta det för min sambo kunde jag inte låta bli att skratta.

Det lät så jäkla dumt och faktiskt ganska oskyldigt. De lekte väl något med häxor och så gick det förbi en...än sen då? No big deal! Om han inte fortsätter och blir värre än så...Det är ju inte bra om han ropar kärringjävel eller något sådant, DÅ jäklar blir det andra bullar!

Nu menar jag inte att det är ok att ropa sånt efter någon men man får nog ha lite överseende med en femåring, de är ju inte världens interlligentaste varelser om man säger så...

Får bara hoppas att det hjälpte med Bolibompaförbud och allvarligt samtal...

I dag sken solen när jag hämtade mina barn från dagis. Så skönt! Vi hade 45 minuter på oss innan Noah skulle lämnas på kyrkis och det var inte lönt att åka hem innan. Så därför överraskade jag pojkarna med att åka till kiosken och köpa glass.

Det var en riktig lyckoträff det! De satt tillsammans på en liten sten och åt...och huttrade! Så klart! Det var ju inte direkt varmt bara för att solen tittade förbi. Jag kände mig som världens sämsta mamma där vi satt (eller jag stod för att inte få blåskatarr).

Det var verkligen skitkallt och jag tror att jag förfrös tummen när jag höll glassen åt Theo. Jag kan förstå varför han vägrade att hålla i den själv, så jävla smart av honom!!!

Men barnen var nöjda och glada och jag tycker att det var värt en "årets dummaste mamma- medalj".

Ps, tänkte ta ett gulligt foto men kameran hade frusit fast i min nyckelknippa...

Noah fyller snart 5 år och har aldrig fått chansen att lära sig cykla (mammas o pappas fel måste jag erkänna) men i dag skulle vi träna. Utav bara helvete! Så länge han ville och orkade.

Så vi åkte i väg till en stor park, en camping med olika slags "landningsunderlag" så att han skulle kunna välja själv hur mycket han skulle kunna tänka att slå sig...

Det fanns nästan inga hinder utom en enda lyktstolpe (som han givetvis körde in i) och det var stoora ytor. En bil var parkerad också en bit därifrån, och den missade han naturligtvis inte heller!

Noah cyklade som en galning. Hela tiden, tills det blev stopp. Han styrde rätt mot en byggnad samtidigt  som han säger "oj då, ett hus". Och där brakade han in! Han skrattade och satte sig på cykeln igen. Så tuff! Och jag som hade förväntat mig (fördomsfull, jag vet) många tårar och protester! Men icke!

Där var alltså egentligen inga hinder eftersom de var så långt i från, men Noah lyckades ändå att träffa det som fanns. Inte så dåligt alls. Bara det borde han få en medalj för...

Det var en jätterolig dag och jag sörjer att jag inte hade någon filmkamera med mig, för det var fan det roligaste jag har sett! Som Mr Bean ungefär...

I´m so proud!!!

Jag tittar på "Rent hus" där man plockar larver ur kylskåp och gör bakterieodlingar från toaletten. Och så tittar jag på "Supernanny" där man försöker få bukt på överdjävliga barn och tafatta föräldrar.

Och om jag är riktigt deprimerad så tittar jag på "Lyxfällan" där människor shoppar med tomma plånböcker. Sedan blir de chockerade över alla räkningar som kreditkorten på ren jävelskap skickar hem till dem.

Och när jag har sett dessa tre program är mitt dåliga samvete som bortblåst.

Jag tänker inte städa mitt hus för det är ju i alla fall inte så skitigt som det på Tv. Jag har heller inget dåligt samvete för att jag har höjt rösten åt mina barn, eller tittat mellan fingrarna när de har bråkat. För de kommer inte i närheten av de djävelskap som jag såg på Tv och jag känner mig ändå som världens bästa mamma.

Sedan kan jag fortsätta handla något onödigt smycke som jag bara måste ha i mitt smyckeskrin, eftersom det matchar sammetsbottnen!

Mmm, så kan det vara. Men finns det något program som inte skulle ge mig bättre samvete så får jag nog kolla på "Du är vad du äter". Där jävla kan de platta till mig!!!