vickepicke

i mitt nästa liv! Det kommer att bli så spännande och roligt. Jag kommer att kunna:

1) vara (med)gravid utan att bli tjock och kräkas i flera månader.

2) slippa vräka i mig bacon pga någon jäkla hormonstörning.

3) sitta bredvid i förlossningssalen med en jakttidning och säga till min sambo att inte hålla på å krysta eftersom det inte är dags att föda riktigt ännu ("det säger barnmorskan..".)

4) slippa laga hela härligheten med nål och tråd och dessutom slippa såriga bröstvårtor när barnet ska ammas fastän det inte går...("barnet skadas inte av att äta blod...")

 5) sova gott och slippa vakna när barnen skriker på nätterna (eftersom jag sover så jäkla hårt)

6) åka bort på helgerna utan att ens få dåligt samvete eftersom ingen ändå kommer att sakna mig.

 7) gå på toa med en bunt tidningar på typ tre ton. Jag kan sitta i en halvtimme utan att någon saknar mig. Lätt! Jag slipper förstoppning (men får en ökad risk för hemorrojder) och kan varenda tidning utantill...

8) snyggt hoppa över ett gäng strumpor som jag har lagt på golvet, utan att ens märka det...

9) gå och klippa mig på lunchen medan mamman måste skaffa barnvakt varje gång. Likadant gäller vid läkarbesök och tandläkare...såå smidigt!!!

10) vara den snälla föräldern som gör allt roligt med barnen, bada i simhallen osv. Mamman kommer ändå inte att orka efter att ha bråkat med barnen halva dagen...pluspoäng till mig...

Jag kommer i och för sig behöva jobba heltid, ta hand om trädgården, bilarna och ev stå för matlagningen men det kan det vara värt!  Det ska bli roligt att prova...lite som semester faktiskt...

I dag har jag städat- yohoo!!! Här är såå fint ska ni veta...(säkert ända tills i morgon, eftersom barnen sover nu).  I dag har vi varit i simhallen och skvätt vatten på folk och det är ju alltid lika populärt (för mina barn, inte övriga badare). Jag haatar verkligen att gå och bada! Känner mig som värsta paddan i min lila/lilla baddräkt från fyrtiotalet (ungefär). Den är faktiskt både lila och "lilla" kan man säga. Trång som attan.

Noah och Theo tycker ialla fall att det är jätteroligt och man får ju liksom offra sig som morsa ibland, även om det gäller att plaska runt i en liten damm full med barnkiss. Barnkisset är i coh för sig inga problem för mig, för det gör ju åtminstonde vattnet ljummet. Det är alla valkar som känns jobbíga. Man kan ju inte sitta snyggt i en baddräkt direkt (om man inte ser ut som Kate Moss, för då går det jättebra). Det känns som om vattennivån stiger när jag kliver i och jag vill ju inte gärna att de små barnen ska komma under vattenytan bara för att jag vräker i mig 100 gram choklad varje kväll (inte deras fel ju).

I morgon ska vi försöka leka med några små kompisar och det är ju alltid en konst. Lek utan bråk är väl ganska sällsynt just nu, i vårat hus...men vi får väl pröva.

Nu är det dags att göra lite mer nytta, so long!

Min "måste-göra-lista" för helgen såg ut så här:

* Dammsuga hela huset

* Hänga upp två krokar (= få min sambo att hänga upp dem...= ännu svårare)

* Dammtorka

* Skura golven! Mycket viktigt! Helst med tanke på att man liksom stannar upp i köket, helt ofrivilligt eftersom man har fastnat på golvet...Klet klet. Eller som Theo uttryckte sig när han stod och tittade på alla fläckar: Men vad har hänt här!!? ( Jaa du...mamma har ingen aning, vet du vad som har hänt???Ingen som har städat eller?)

* Skruva ihop en ny kontorsstol (= få min sambo till det)

* Städa mina garderober (alternativt: köpa en skyddshjälm att ha på mig när jag behöver hämta kläder)

* Med andra ord: Storstäda huset!

Min "måste- göra- lista" för i morgon ser exakt likadan ut...snyft! Hur fan lyckas jag att inte göra en enda sak av det jag har på min lista? Det är ta mig fan skickligt! Det jag gjorde i stället var:

* Mös med barnen

* Särade på barnen (näe, det ska inte stå benen!)

* Stannade på ett kalas Noah var bjuden på...i TRE timmar och som enda kvarvarande förälder! (Stackars Noah den dagen han ska på sin första date när morsan sitter och trycker i ett hörn med ögonen fastklistrade i honom)

* Passade också på att meja ner ett rådjur på vägen hem...det var lika bra när man ändå var ute och körde liksom (det betydde ju att jag inte skulle komma hem så snabbt och därmed inte hinna städa alls! Supersmart.)

Så nu sitter jag här och är förbannad på mig själv för att jag kommer att få städa i morgon (med två terrorister och ingen hjälp av sambo. Supersmart. Verkligen!

Och nej! NU orkar jag verkligen inte städa...

Jag är så trött!!! Jag tror att jag lider av höstdepression eller något. När jag var yngre sa jag alltid att hösten var den bästa årstiden och alla blev helt upprörda och hävdade att det minsann var sommaren eller våren som var bäst. Jag gav mig aldrig- hösten var helt klart bäst! Men jag kan inte på fullaste allvar ha menat det jag sa, jag måste ha sagt så för att jävlas med folk. Garanterat. Det vore likt mig. Faktiskt.

Så nu är det bekräftat. Hösten suger och de enda som njuter just nu är de där eländiga jägarna. Jag ljög för att jävlas med folk och kommer nu att få dras med depression varje höst (vilket lär komma som en överraskning varje gång eftersom jag är så jäkla senil...).

Okej...depression...vad gör man då? Går i ljusterapi eller något? Finns det chokladterapi i stället? Borde funka. In i ett rum fullt med choklad, på väggarna, i taket..smält choklad i ett badkar o fri tillgång till sugrör...äta äta äta. Så får det nog bli. Kommer säkert att bli piggare av en överdos med choklad.

Terapi av något slag borde det ju bli. Det är tydligt! Ska nog ringa med en gång...Är det 112?

(Dags att uppdatera, är visst inte så bra på det...)

I helgen är Theo och sambo hos farmor och farfar. Noah har alltså mig för sig själv, och jag lovar att jag aldrig har sett honom så lycklig! Tragiskt men säkert inte så ovanligt. Har försökt att förklara för Noah att hans lillebror blev till för hans skull, men han verkar inte riktigt fatta  (han ser det snarare som ett straff för något dumt han kan ha gjort i sitt tidigare liv).

Han låg och tittade på mig i torsdags, log med hela ansiktet och tjatade: "Åh mamma, bara du och jag...mmm så mysigt...HELA helgen...". Sådär höll han på (medan jag själv höll på att längta ihjäl mig efter Theo). Fast det ÄR verkligen mysigt att kunna vara med ett barn. Och lätt är det också (hur fan kunde jag gnälla och tycka det var svårt att ha ETT enda litet barn, det är ju ingenting!).

Igår bowlade vi och lyckan var total. Noah märkte inte ens att han tappade ett klot på golvet, som höll på att krossa foten på ett av proffsen som hade banan bredvid. Proffset blev livrädd och hoppade upp i luften för att rädda sina viktiga bowlingproffsfötter. Alla andra i lokalen skrattade och Noahs mamma ville bara försvinna där ifrån, kanonröd i ansiktet...Mammans brorsa satt bakom och var nog både generad och ganska road (och det är ju faktiskt ganska kul när andras barn ställer till det). Noahs mamma var skitnervös att Noahs klot skulle hamna på banan bredvid där proffsen hade laddat upp med egna klot (utan fula nummer på och mycket välpolerade), egna skor (i finare färger) och fina små handdukar att putsa sina fina klot med...Inte undra på att mamman var orolig- proffsen skulle säkert misshandla henne om hennes sons klot skulle hamna på deras proffsiga bana!!!

Innan proffsen kom dit var mamman inte lika försiktig. Hon sa till sin son att han kunde springa ut på banan för att få en kortare sträcka att rulla klotet (eller Noahs klot rullade inte, det studsade ta mig fan hela vägen...har aldrig sett något liknande). Saken är den att mamman inte visste att banorna var hala och inoljade i någon svinhal smörja, så Noah följde liksom med klotet ut på banan...en låång stecka. Han låg där halvägs in i mål (?) och skämdes över att det var folk som såg honom. Mamman hämtade upp honom på banan och han tittade på henne med fuktiga ögon och viskade: "Mamma du SA att jag skulle springa på banan!!!". Inte anklagande alls!!!

Vi kom ut välbehållna i alla fall och Noah var helnöjd trots blåmärken och en osmart mamma.

I morgon kommer Theo hem och jag läängtar (och Noah sörjer...)

Snacka om att en femåring medvetet kan påverka sin mamma. Så här lät ett samtal mellan mig och Noah i kväll:

N: Mamma MÅSTE du verkligen åka till Ikea i morgon?

J: Nej, jag MÅSTE inte men jag vill gärna det...

N: Det var ju inte länge sen du var iväg...                       (stämmer)

J: Jag vet Noah, jag får se hur jag gör. Det är ju inte HELA dagen!

N: Jag vill inte att du åker (snyft)

J: Då gör jag kanske inte det, men vi kan ju prata om det i morgon. Om du vill kan du följa med...

N: OM, jag säger OM du ska åka vill jag följa med. Jag VILL inte att du åker och jag vill INTE följa med, men om du MÅSTE åka så följer jag med...Jag VILL inte för det är långt och jag kommer att må illa och jag kommer kanske att spy, men jag gör det om du MÅSTE åka...(snyft)...fast jag vill verkligen inte...

Mmm, lätt val...eller inte! Får nog kolla med Noah innan jag åker, om jag nu åker.  Visserligen ska man kanske inte låta ett barn bestämma över en, men om han nu är beredd på att följa med så har han verkligen stora problem med att jag åker (han HATAR att åka bil).

Fortsättning följer...

Har föresten fått ett nytt smeknamn av min tvååring: POTTFISK! (Peter Pan borde barnförbjudas!!!). Theo har för övrigt retat gallfeber på mig hela dagen och varje gång jag har tillrättatvisat honom har han sagt dumbom-mamma...När jag bad honom sluta kalla mig för det så har jag hört ett slags mantra dumbom,dumbom,dumbom-mamma, lite tyst men alldeldes lagom för att jag skulle höra...Skitunge!

Vi