vickepicke

I dag kommer Theo hem, jag har inte sett honom sen i fredags och det gör ont i mig av längtan (påminn mig om det nästa gång jag gnäller över mina barn). Noah är inte lika nöjd. "Åh nej, snälla mamma kan vi inte sälja honom!" Noah tycker det är så mysigt när det bara är han och jag. Och jag håller med, vi har haft det jättemysigt men jag vill ha hem lillgrabben i alla fall...

Nu är det slut på riddarlekar (tack gode gud!) och legobyggen på morgonen innan dagis. Bara att plocka undan allt smålego och sådant man är rädd om . Jag kan förstå hur Noah tänker, och jag kan förstå att han hellre är bara med mig. Jag får bara hoppas att han någon dag kommer att förstå hur roligt man kan ha det med ett syskon.

Nu ska jag ta tag i mitt liv innan min pärla anländer!!!

Theo är kvar hos farmor och farfar och det är så tomt!!!Noah tycker det är jätteskönt och saknar honom inte alls, men det gör jag. Det blev inget Alv i dag som jag hade tänkt. När vi hade spänt fast oss i bilen och skulle åka ångrade Noah sig. Tårarna rann och han sa: "Mamma jag vill nog inte åka till Alv i dag.."

Så vi stannade hemma. Såklart! Vi har typ inte gjort någonting i dag. Lekt lite med riddare i riddarborgen (det låter säkert spännande men det är inte min grej att döda precis). I morgon är det dagis och jag blir alldeldes ensam hemma...Känner mig redan rastlös för det!!!Funderar på att baka bullar om någon undrar. Fast det kanske man ska göra med sina barn, så jag får väl vänta tills han kommer hem.

Nu ska jag i alla fall inte göra någonting utan bara slappa!!!

Dagens citat: "Mamma jag måste säga något helviktigt, det killas under foten och jag har ont här och här..."

(Noah som vägrar sova o hittar på ursäkter för att ropa på mig...)

En liiiten del av kvällen. Jag tänker inte visa några smarriga bilder ännu!!!

Älskade syster Spex!

Mina kära småsyskon Eva o Kim!

My little friend and my cute and lovely little brother!

Detta var bara ett litet smakprov tills jag vet om det e lagligt eller ej...*asgarv*

Dagens kommentar:

"Åh mamma, du har städat. Så himla duktig du är!!!"

(Noah 4,5 år)

I helgen har jag haft semester. Jag har varit helt ensam från fredag eftermiddag till söndag eftermiddag! Ärligt, det har varit såå skönt. Visserligen saknar jag barnen när de inte är hemma men jag har NJUTIT!!!


Jag hade heela sängen för mig själv. Jag kunde ligga på vilket jäkla håll jag ville (var nästan lite besviken när jag vaknade och såg att jag låg kvar på samma ställe som när jag somnade...nu när jag hade chansen liksom!).


Vi var på marknadsfest i går. Skitroligt! Jag dokumenterade hela kvällen med kameran och har ganska roligt just nu!!!Ska ta reda på om det är lagligt att lägga ut fofo på nätet innan jag visar er...

Bandet som spelade var inga favoriter precis och det enda som fattades var nog höbalarna! Allvarligt, de var lika bonniga som Rednex! (Nu får jag väl hela Hultsfred över mig, men jag tar den risken). Trist musik, trista killar, och lustiga texter (tar tillbaka, jag hörde inte vad de sjöng).

Kvällen var ändå lyckad och jag hade ett roligt gäng med mig...Och superkul att festa med mina härliga syskon (ääälskar er). Kul att Eva var hemma ( vet inte om hon minns så mycket men ändå) och extra roligt att hon hade med sig en SUPERGO kille!!!

I dag kom Noah och Olof hem men hade lämnat kvar Theo hos farmor (av misstag tror jag). Så det är lugnt just nu, nästan jobbigt lugnt. Men jag kan nog behöva det. Jag har lovat att åka till Alv med bara Noah i morgon så denna gången tänker jag hoppa efter honom om han lägger sig i vattnet (eller, jag ska nog också bada bland stenarna).

Noah har bestämt att vi ska åka Saltkråkan hela tiden om det inte är någon kö. Och jag sa att det var okej (jag har ändå aldrig gillat Saltkråkan så det kan inte förstöras). Nils Karlsson Pyssling är också en favorit han inte gärna missar. Och det känns lite läskigt nu när jag inte kan skylla på att jag måste vara med Theo utan kommer att vara tvungen att krypa i genom det lilla råtthålet. Det känns alltid som om jag kommer att fastna där och det skulle bli väldigt pinsamt!

Jag får väl se om jag kan locka honom förbi...

Innan Noah åkte hade vi ett allvarligt samtal, det lät så här:

N: Jag tänker byta mamma!
M: Men varför det?
N: För att jag vill ha en annan mamma, en bättre och snällare.
M: Fast man kan inte bara byta mamma, det funkar inte så. Jag kommer alltid att vara din mamma.
N: Fast jag vill inte ha dig. Jag ska se om jag hittar en annan mamma.
M: Men då blir jag ju ledsen, jag älskar dig och vill vara din mamma.
N: Men jag vill ha en som är gosigare.
M: Gosigare, hur då gosigare?
N: Hon ska se gosigare ut och så ska hon vara gosigare...
M: Ja fast Noah, du kommer nog inte att hitta någon som älskar dig lika mycket som jag.
N: (Låång paus o med tårar i ögonen) Okejv då, jag har väl kvar dig!!!

Älskade barn, så härligt!

Helgen har varit rolig som sagt och jag har fått hämta andan lite...Jag hade i och för sig tänkt att vila extra mycket men det får jag göra en annan gång!!!

Jag har bestämt mig för att jag inte ska klaga så mycket över mina barn. Inte i dag och helst inte i morgon heller. Jag tänker bara berätta om hur min dag har varit i dag, och det måste man ju få göra.

Theo somnade efter klockan två i natt och jag en stund senare (fast det är hur mysigt som helst med tre pojkar i sängen, host host). Fyra timmar senare vaknar jag pigg och utvilad! Eftersom vi ska till Kosta väcker jag mina barn klockan åtta (nej just det, Theo var visst redan vaken).

Jag är borta i ca 15 sekunder för att göra iordning mig, när jag hör ett kras från Tv- rummet. Theo står i ett hav av glasskärvor och ler nöjt. I hans små knutna nävar ligger det glasbitar som han vägrar släppa, de är tydligen hans. Dagen börjar alltså ganska lugnt!

Sedan bär det av och efter en halvtimma i bilen kommer det en kaskadkräkning från baksätet. Jag börjar tycka att dagen ser ganska ljus ut, det här blir säkert en finfin dag! Noah vill åka hem men jag propsar på att vi ska åka vidare (att jag aldrig kan hålla min stora trut stängd!).

Väl i Kosta går det bra...en stund. Vi åker till faster. Där hittar Noah en gren ( 10 cm i diameter och 1,5 meter lång) och får i väg det med himla fart, rätt i Theos huvud. Theo slungas flera meter bakåt och jag är säker på att hans skalle är krossad. Det var den som tur var inte. Vi åker snabbt därifrån.

Vi åker till en presentbutik (smart Vickan) och där blir det liv i luckan. Theo blir förbannad på Noah för något och tar två porslinsälgar och kastar ut på gatan- krasch! (Men de var ändå inte särskilt fina). Noah passar på att tala om för ägarinnan av affären att hon har en himla tråkig affär...

Vi går till en porslinsaffär (man kan ju nästan börja tycka att jag får skylla mig själv, frågan är om jag njuter av elände). Där händer faktiskt inte så mycket. Theo kastar bara lite pappersmuggar, penslar och annat som kommer i hans väg och skriker lite vackert (fast högljutt). Vi går därifrån...

Vi går till en resturang för att äta lite. Maten hinner inte fram på bordet förren Theo är borta! Min kära pappa hittar honom ganska snart med en stulen dricka i handen (var nu den kom ifrån!?). Theo vill inte äta för han är måttligt förbannad. Han kastar köttbullar på folk och skriker så att alla (och då menar jag alla) på resturangen glor. Det är typ "vem-slår-sitt-barn-blickar". Han får en glass (eftersom han är så duktig) som han slänger i golvet. Vi åker snabbt där i från...

Väl hemma var allt sig likt (och hur vi har det då, orkar jag inte ens gå in på).

Detta var en helt vanlig dag med min familj och jag har absolut inget att klaga på...(men trött är jag).

Är helt jävla slut!!!(som vanligt tänker ni säkert och det är ju sant.)Theo har haft feber i tre dagar och det är ganska påfrestande...för mig, kanske lite jobbigt för honom också med 40 graders feber. Men det konstiga är att jag tycker mer synd om mig själv än om honom (sorry Theo) och jag står snart inte ut.

Vi skulle egentligen på bröllop i morgon och skulle ha åkt idag. Det var bara att ställa in (Tack för det jävla tredagars- feber)! Min sambos syster gifter sig och det hade ju varit roligt att vara med, helst med tanke på att jag själv aldrig kommer att bli gift. Min sambo har i och för sig friat...för bara SJU år sedan!! Och visst, man ska ju inte jäkta. Han säger att det krävs planering för att gifta sig men ärligt talat har jag aldrig hört att någon har planerat ett bröllop i sju jävla år!! Man kan ju nästan misstänka att han inte vill gifta sig (nähe?!).

Om jag säger att jag kan tänka mig ett borgligt bröllop blir jag idiotförklarad eftersom man måste gifta sig i kyrkan. Och när jag har funderat lite och säger att jag kan tänka mig att gifta mig i kyrkan för hans skull och att det nog blir roligare låter det :"Ja, eller om vi skulle ta det borgligt, men det vill inte du nu va?". Och så där håller det på.

Noah har tydligen hör när vi har pratat om detta, för en dag har vi ett samtal på hans initiativ:

N: Mamma vill du gifta dig?
M: Ja det vill jag.
N: Med Olof?
M: Ja.
N: Men det får du inte.
M: Det får jag väl om pappa vill.
N: Nä, du får inte gifta dig med min pappa!
M: Varför inte?
N: Du får gifta dig med någon annan om du vill gifta dig.
M: Men det är ju din pappa jag vill gifta mig med.
N: Då får väl gifta dig med din egen pappa! (Han tittar surt på mig)
M: Men enligt lag får man inte gifta sig med sin egen pappa...bla bla.
N: Okejv, du kan få gifta dig med mig!!!

Och så löste han det!!!Man kan ju undra lite vad han och hans pappa pratar om...

Jag är så sur. Jag hade skrivit minst en timme på bloggen och nu är allt borta!!!Så ni som väntade på något har väntat förgäves...Sorry.Och nu är jag för sur för att skriva något. Det tar ju för fan 15 sekunder för mig att hitta varje bokstav. Så ni kan ju tänka er...Om jag inte gör slut med datorn kanske jag skriver mer en annan dag!

Här sitter jag. Alldeldes för mig själv och alldeldes helt jävla slut. Theo har fått hög feber och sover (just nu...) och Noah är hos Mia (Tack älskade Mia för att du finns och slänger ut en livboj åt mig innan jag sjunker). Dagen har varit....ansträngande ( med ett fint ord).

Jag tog med mig barnen till Vimmerby för att lämna in bilen på verkstaden, gick till Alv och var där ett antal timmar. Gick till Ica ( upps, reklam...Förlåt mig Willys!) och handlade (vad annars?) och gick tillbaka och löste ut bilen... 

Inga långa streckor egentligen men jag skulle kunna uppskatta en strecka på ungefär tusen kilometer om man tänkte på hur långt det kändes att gå. Ungefär.

På Alv gick det jättebra. Till en början. Barnen lekte, kollade på dockteater och hade roligt. Jag tittade ömt på mina fina barn och tänkte på hur bra vi har det. Och mysigt. Men så kom vi fram till "inte nudda marken-banan". Och där tittade jag inte längre lika ömt på min stora kille. Meningen är att man ska hoppa över stenar utan att bli blöt om fötterna.

Och ärligt talat, mig gör det inget om barnen blir lite blöta. Alla barn hoppade så fint över stenarna och var livrädda för att få vatten på sina fina ballerinaskor/ foppaskor eller vad de nu hade på sig. Alla barn utom min Noah. Såklart! Ska någon flippa ut så ska det ju vara något av mina barn.

Noah hoppade från båda hållen samtidigt (jag lovar) och hoppade lite på stenar och lite i vattnet. Han skuttade bredvid och skvätte på barnen med de fina ballerinaskorna. Såklart! Och visst, det kan ju vara okej ändå. Det var bara det att Noah kände för att bada också. Och vill Noah bada så vill han. Han frågar ju inte om lov precis. Noah lägger sig alltså i vattnet och simmar lite. Och simmar. Och simmar. Jag står på kanten och ropar lite försiktigt medan andra föräldrar står och skrattar. Jätteroligt! (Jag kan slänga i era ungar så kan vi stå och skratta tillsammans!!!)

Jag ropar sedan inte alls så försiktigt som först utan vrålar att han ska komma upp. Men Noah hör inte, han har nämligen slut på batterier i hörapparaten (men just det, han har ju ingen hörapparat det är kanske därför han hör så dåligt). Han tittar lite på mig, ställer sig upp och ja just det, lägger sig ner igen.

Nu börjar jag tycka det är lite väl genant och fruktansvärt jobbigt. Funderade ett tag på att hoppa i efter honom men då kanske jag skulle dränka honom i stället (av misstag alltså), men jag ändrar mig. Efter ett tag kommer han upp och tittar helt oförstående på mig när jag skäller på honom. Vad var problemet liksom!? Jävla gnällmorsa typ.

Men nu är vi vänner igen, eller rättare sagt: han är ju inte hemma nu. (Tack Mia igen!)

Annars har dagen varit superbra!!!

Ps: bilen var inte trasig sa killen på verkstaden. Han uttryckte sig så här "det är bra om du använder pedalen i mitten ibland...när bromsarna inte används så rostar dem..."Jag förklarade för honom att jag inte behöver några bromsar eftersom jag kör så jäkla bra!!!

 

Nu har jag fått det bekräftat, att jag gjorde fel när jag skickade kommentarer till mig själv! Men lite häftigt var det allt, att få kommenterar det jag  jag själv hade skrivit (när jag inte ens hade skrivit något!!).Learning by doing..
 
Och nu när jag äntligen ska skriva något vet jag inte vad jag ska skriva..Så jag börjar med att skriva om mina barn (Suprise!!).När Noah hade lagt sig idag så ropade han på mig och ville att jag skulle komma upp.Så jag gick upp (faktiskt) och då sa han "jag ville bara kolla om du var död men det var du visst inte"...Öh..vilken jävla tur tänkte jag då, för det kändes nästan så i dag!!Dagen har varit grymt jobbig och det har varit ansträngande att bara vara vaken.Har ingen aning om varför men så är det i bland. Så det var ju nästan lite lustigt att till och med min lille kille undrade om jag levde!

Nu mår jag bättre och jag vet inte om det e för att killarna sover och inte kan tracka mig mer eller om jag bara har fått lite ny energi (eftersom jag åt upp Noahs lördagsgodis precis). Kan vara en kombination...Nu ska jag utforska nätet och se vad man kan göra...

Hej hopp, här kommer jag. Gröngöling debuterar i bloggrymden...