MAMMA; MAMMA; MAMMA...eller människa kort och gott.
En trött mamma är jag...och precis när jag skrev den meningen så reflekterade jag över en sak. En trött MAMMA! MAMMA! Är det allt jag är? Varför ser jag mig alltid som en mamma i första hand??? Varför skrev jag inte bara att jag är trött? Eller en trött person, människa, kvinna eller vad som helst. MAMMA blev det. Som vanligt!!! Måste ändra på mig.
I dag är jag trött (och ja, jag var trött i går också...och dagen innan den...och...). Jag vet. Jag är ofta trött. Men jag är glad. Lycklig. Jag avgudar mina barn och känner mig lyckligt lottad över att just de små liven blev mina. Tur ju! Men lik förbannat är jag trött.
Ska lägga mig i soffan och kolla på något skitprogram. Förnedrings-Tv...så att jag har något att störa mig på. Och bli ännu tröttare.
Pussar till er som fortfarande gör sig besväret att titta in hos mig. Trevligt! Jag gillar er...trots att jag är trött!
Saknar dig min underbara älskade vän...pussar o kramar till dig min fina...<3
Puss på dig med! Är lika trött som du och har lika svårt att komma ifrån mammadelen av mig själv. Den har liksom invaderat resten av min personlighet och tagit mig i total besittning. Vad göra? Känner du till någon bra exorcist? Jag behöver inte driva ut hela mamman, utan bara tillräckligt för att få plats med den där kvinnan, människan som fanns där inne en gång i tiden.
Kramar ♥
Du kan ju kalla dej, älsklingen.puddingen eller sexbomben(det tycker nog Olof)...
Jag kallar dej: Min fiina, söta, kära syster.
Älskar dig
