Så jävla lurad
jag blev!!!
I fredags skulle jag till lasarettet med Noah. Vi hade fått en tid för röntgen och jag tog ledigt från jobbet. På lördagen skulle finaste vännen och allra käraste syster komma och hälsa på, så jag var helt lyrisk över att det snart var dags att träffa dem!
Så här blev det...
Fredag klockan 06: Går upp som vanligt, gör i ordning mig, och så småningom barnen.
När barnen är klara tittar de på tv:n.
Sambo ställer sig och DISKAR klockan 6.30. Jag känner efter om han har feber. Ingen feber (men absolut inte normal).
06.55 knackar det på dörren. Pappa! Lite väl tidigt, men blir inte särskilt förvånad. Han kan komma när som helst och vart som helst. Inget konstigt alls.
Pappa ger min tidningen och ett brev som låg i postlådan.
Konstigt brev... men jag reflekterar inte så mycket. Skämta på du pappa...
Jag fortsätter med mina bestyr och pappa säger åt mig att läsa brevet igen.
Jag läser.
Och fortsätter med det vanliga.
Pappa säger åt mig att göra det som står i brevet "Gå ut till brevlådan!".
Skumt.
Jag går inte ut. Verkar löjligt.
Pappa säger åt mig att gå ut och kolla i brevlådan.
Suck.
Jag går ut.
Där ligger ett paket och ett nytt brev.
Skumt.
I paketet ligger det en fin skylt där det står "Gått och shoppat".
Jag läser brevet som är en lista över saker som ska packas.
Jag fortsätter med det jag höll på med.
Bråttom bråttom.
Sambo ska lämna Theo på förskolan och jag ska till lasarettet med Noah.
Funderar lite på vad pappsen ska göra.
Sambo säger åt mig att packa ner allt som står på listan. Ha! Så fan heller. Mig lurar ingen!
Jag packar inte.
Det blir lite tjaffs och sambo säger åt mig på skarpen att jag måste packa.
Jag har 20 minuter på mig innan jag ska gå till simhallen med min väska!???
Det tar en lång stund innan jag helt förvirrat gör som han säger.
Jag packar. Jag slutar packa. Jag packar lite till...men fattar ingenting.
Sambo tar Noah till lasarettet. Pappa snor min bil och tar Theo till förskolan och jag står ensam kvar i hallen.
Jag läser lappen en gång till. Packar lite och läser igen.
Jag är ensam och totalt förvirrad!
Jag tittar på klockan och inser att jag kommer att bli sen till simhallen.
Simhallen??? Vad i helvete ska jag göra vid simhallen???
Funderar på om jag verkligen ska gå dit. Känns skitdumt.
Efter att illamåendet och magvärken är under kontroll, klär jag på mig.
2 minuter för sen. Det stod 7.30 PRICK! (Jag hatar att komma för sent, men jag vet ju inte vad det är jag kommer för sent till)
När jag kliver ut genom dörren tutar någon i bilen som står utanför. Hysteriskt.
...fortsättning följer...
I fredags skulle jag till lasarettet med Noah. Vi hade fått en tid för röntgen och jag tog ledigt från jobbet. På lördagen skulle finaste vännen och allra käraste syster komma och hälsa på, så jag var helt lyrisk över att det snart var dags att träffa dem!
Så här blev det...
Fredag klockan 06: Går upp som vanligt, gör i ordning mig, och så småningom barnen.
När barnen är klara tittar de på tv:n.
Sambo ställer sig och DISKAR klockan 6.30. Jag känner efter om han har feber. Ingen feber (men absolut inte normal).
06.55 knackar det på dörren. Pappa! Lite väl tidigt, men blir inte särskilt förvånad. Han kan komma när som helst och vart som helst. Inget konstigt alls.
Pappa ger min tidningen och ett brev som låg i postlådan.
Konstigt brev... men jag reflekterar inte så mycket. Skämta på du pappa...
Jag fortsätter med mina bestyr och pappa säger åt mig att läsa brevet igen.
Jag läser.
Och fortsätter med det vanliga.
Pappa säger åt mig att göra det som står i brevet "Gå ut till brevlådan!".
Skumt.
Jag går inte ut. Verkar löjligt.
Pappa säger åt mig att gå ut och kolla i brevlådan.
Suck.
Jag går ut.
Där ligger ett paket och ett nytt brev.
Skumt.
I paketet ligger det en fin skylt där det står "Gått och shoppat".
Jag läser brevet som är en lista över saker som ska packas.
Jag fortsätter med det jag höll på med.
Bråttom bråttom.
Sambo ska lämna Theo på förskolan och jag ska till lasarettet med Noah.
Funderar lite på vad pappsen ska göra.
Sambo säger åt mig att packa ner allt som står på listan. Ha! Så fan heller. Mig lurar ingen!
Jag packar inte.
Det blir lite tjaffs och sambo säger åt mig på skarpen att jag måste packa.
Jag har 20 minuter på mig innan jag ska gå till simhallen med min väska!???
Det tar en lång stund innan jag helt förvirrat gör som han säger.
Jag packar. Jag slutar packa. Jag packar lite till...men fattar ingenting.
Sambo tar Noah till lasarettet. Pappa snor min bil och tar Theo till förskolan och jag står ensam kvar i hallen.
Jag läser lappen en gång till. Packar lite och läser igen.
Jag är ensam och totalt förvirrad!
Jag tittar på klockan och inser att jag kommer att bli sen till simhallen.
Simhallen??? Vad i helvete ska jag göra vid simhallen???
Funderar på om jag verkligen ska gå dit. Känns skitdumt.
Efter att illamåendet och magvärken är under kontroll, klär jag på mig.
2 minuter för sen. Det stod 7.30 PRICK! (Jag hatar att komma för sent, men jag vet ju inte vad det är jag kommer för sent till)
När jag kliver ut genom dörren tutar någon i bilen som står utanför. Hysteriskt.
...fortsättning följer...
