vickepicke

Theo: "Mamma, du är hopplös"
Jag:   "Vet du vad det betyder?"
Theo: "Att man inte kan springa eller gå!"

I dag fick jag hjälp av Theo med matlagningen. Jag skalade potatis och han fick lägga dem i grytan. Varje gång han fick en potatis sa han: "Tack min älskling". Kan man annat än att le!?

 Min lilla älskling...precis lika busig som han ser ut!!!

 Dags för klippning...

Storprinsen har semester och är hos farmor & farfar, vilket den lilla verkar tycka är ganska skönt (I wonder why??).

Jag återkommer när jag har något att skriva, vilket är ganska sällsynt nu för tiden! Kram till er alla.

 

En trött mamma är jag...och precis när jag skrev den meningen så reflekterade jag över en sak. En trött MAMMA! MAMMA! Är det allt jag är? Varför ser jag mig alltid som en mamma i första hand??? Varför skrev jag inte bara att jag är trött? Eller en trött person, människa, kvinna eller vad som helst. MAMMA blev det. Som vanligt!!! Måste ändra på mig.

I dag är jag trött (och ja, jag var trött i går också...och dagen innan den...och...). Jag vet. Jag är ofta trött. Men jag är glad. Lycklig. Jag avgudar mina barn och känner mig lyckligt lottad över att just de små liven blev mina. Tur ju! Men lik förbannat är jag trött.

Ska lägga mig i soffan och kolla på något skitprogram. Förnedrings-Tv...så att jag har något att störa mig på. Och bli ännu tröttare.

Pussar till er som fortfarande gör sig besväret att titta in hos mig. Trevligt! Jag gillar er...trots att jag är trött!

Funderar över livet. Vilken berg och dalbana. Vissa stunder känns allt så där bra att jag får rysningar- för bra för att vara sant på något sätt. Andra stunder känns det som om jag trampar vatten. Jag kommer liksom ingenstans. Jag har ingen energi och har svårt att glädjas över småsaker som jag annars kan le åt. 

Jag är inte ett dugg deprimerad. Funderar bara på hur livet fungerar. På hur jag vill ha det. Jag kan inte spola tillbaka tiden så det gäller att lägga alla kort rätt och riktigt. Jag vill hellre se tillbaka på alla misstag än att tänka att jag borde ha levt mer, gjort mer saker och vågat mer.

Livet är underligt. Livet är upp och ner. Livet har en viss spänning som jag inte skulle vilja leva utan.

Jag funderar. Tänker på vad jag vill göra innan jag lämnar min plats för nästa lilla människa. Jag har mål och drömmar. Jag vill leva varenda minut med mina barn (nu överdrev jag). Jag vill vara med mina barn. Mycket och ofta. Jag vill krama dem. Sluta dem i min famn som jag brukar och bara njuta.

Livet är härligt. Jag är glad över att få vara med. Samtidigt är jag bitter över att jag inte kan vara med för evigt. Jag vill själv kunna bestämma när jag är klar med livet.

Jag ska försöka njuta varenda minut, men jag vet att jag kommer att misslyckas. Livet är jobbigt vissa stunder. Livet är upp och ner. Livet är en berg och dalbana...vilken tur att jag älskar karuseller!