The bläckfisk.
Satt med barnen och åt middag innan. Båda pratar med mig samtidigt, visar, berättar och vill att jag ska svara på allt. Samtidigt. Och så det här: mamma kan du skära maten åt mig-mamma kan du hälla åt mig- mamma kan du skicka åt mig- mamma kan du LYSSNA på mig- men mamma kan du SVARA då...
Och så vidare. I all jävla evighet. Till sist orkar jag liksom inte. Jag blänger på lillfisen och säger: "Ser jag ut som en bläckfisk eller???!!!"
Lillfisen svarar inte. Men det gör däremot storprutten. Snabb som en vessla lägger han sig i och säger: "Ja, men bara i ANSIKTET!!!"
Ja. Ni vet hur jäkla fula de är!!! Tack för den. Snorunge.
(Inte konstigt att den ungen bara får tio små godisbitar i veckan, ingen veckopeng och måste lägga sig innan klockan åtta. Inte konstigt alls.)
he he he
Ha Ha Ha :D Av fyllehundar och barn får man veta sanningen,,, Vilda har förklarat för fröken på dagis hur skrynklig jag är i ansiktet när jag är arg. Hmmmmmm - men bara då eller?????
Kram!
Hahahahahaha!!!!!!