vickepicke

Världens finaste syster och bästaste vännen (faktiskt). Det finns bara de två i min värld som skulle komma på så tokiga saker som kidnappning! För det var det! Ren och skär kidnappning. Det är först nu som jag har kommit över det. (Tur för er att jag älskar er så mycket)

Okej...Galningarna slängde alltså in mina väskor i bilen och bad mig (sa åt mig) att sätta mig! Lika bra att lyda mitt i all förvirring. Mia började köra och Jackie satt bak i bilen och smidde planer. Ingen av dem hade några planer på att berätta var vi skulle.

Efter en stund fick jag några paket innehållande choklad (därav min otroliga kärlek till tjejerna ;) ). Jag fick även en "Pucko" (chokladdryck) men inga hintar om vart vi skulle...

Det kvittade hur mycket jag tjatade, bönade och bad om att få veta något om resan, inte ett ljud sa de! (Och eftersom de inte vet hur det är att leva med stressmage, fanns det ingen som helst empati för min onda mage- stenhjärtan!!!)

Efter ett tag (bara gud vet hur länge!?) stannade vi och åt frukost och drack kaffe. Där fick jag ett paket till av syster yster. Ett fin-fint halsband av Efva Attling!!! Men inte ett ord om vart vi skulle (tjurkärringar!).

När jag frågade hur långt vi skulle, vart vi skulle och hur länge vi skulle, blev svaret detsamma: "Vart tror du att vi ska?", "Vart vill du att vi ska?" osv...

Jag oroade mig för mina barn och ogillade skarpt att jag hade förlorat kontrollen över mitt liv! (Men kul hade de, töserna).

Jag fick ett kuvert där det stod "Shopping" på, och vi hamnade på Väla center- mitt absoluta favoritställe när det gäller shopping! Vi handlade, åt lunch och fikade- verkligen en "Vicke-grej".

Ska berätta om en sak som hände där, som handlar om min iskalla syster (förlåt Mia, men jävlar så kallt).

Vi gick till en affär som allra käraste syster ville handla i. Kassörskan, en ung tjej, stod och pratade med en kille. Och grät. När allra käraste syster skulle betala, kom den gråtandes kassörskan till disken. Tårarna rann ner för kinderna medan hon expedierade syster. Så tittade hon upp och bad om ursäkt för att hon grät. Min syster (tror i och för sig inte att vi ÄR syskon...på riktigt) säger något i stil med: "Eheh...jaha!". Eheh...jaha!!! Det var allt hon hade att säga! Stackars tösabit. Innan allt är klart ber hon om ursäkt igen och fröken Stenhjärta får ytterligare en chans att visa lite empati, men icke sa nicke! No no. Svaret blev ungefär samma som innan!

Jag var tvungen att ta med Jackie ut ur affären eftersom jag bröt ihop. Fullständigt. (Av skratt förvisso...Lite släktdrag verkar vi ju ha). När fröken Stenhjärta kommer ut ur affären skrattar jag och säger: "Herregud vad hon grät!". Fröken Stenhjärta tittar på mig och säger (HELT allvarligt...och DET kom verkligen från hjärtat) : "Jaa, så HIMLA oprofessionellt!!!".

Inte en gnutta empati alls!

To be continued...