vickepicke

I dag har jag ont i mammahjärtat. Känner mig så dålig. Stora barnet vill att jag ska "skaffa" mig ett arbete så att han kan få gå på fritids som alla andra. Lillkillen verkar vilja att jag går hemma för evigt. Bara han och jag!

Grym som jag är har jag skolat in lillkillen på förskolan. 15 timmar i veckan ska han få vara ifrån mig och leka med kompisar. För vems skull??? Jag tror att det är det bästa för honom. Han älskar att vara med kompisar, han slipper en tokstädande mamma några timmar, och han får lite miljöbyte.

Ändå sitter jag här och tvekar. Är det för att jag känner mig ensam och hellre skulle vara med lillkillen? Eller tvekar jag för att jag inte är säker på vad som är bäst för honom?

Svårt.

I dag såg han ledsen ut och ville inte riktigt släppa mig när jag gick. Av erfarenhet vet jag att det går över när jag har stängt dörren. Av erfarenhet vet jag att det är lite spel för galleriet. Av erfarenhet vet jag att han har det roligare där...än hemma...24 timmar om dygnet. Ändå tvekar jag.

Jag bad personalen om lite kopior på några nya sånger vi försöker lära oss. Vi har ju bara varit en vecka och jag ville hjälpa lillkillen lite och sjunga dem tillsammans med honom. Svaret blev: "Theo, du får lära dig sångerna bättre så att du kan lära din mamma dem sen!". Oj! Det var ju inte riktigt så jag menade. Att jag skulle lära mig dem bara för att...Tanken var att tillsammans med lillkillen träna på dem och ha roligt. Jag känner inte att jag måste kunna dem. Inte för min skull.

Personalen menade säkert inget illa, men Theo tittade på mig och såg lite besviken ut. "Lära sig dem bättre???", han tycker säkert redan att han kan sångerna. Så klart. Barn brukar oftast tycka att de kan något även om det inte är hundraprocentigt. Det är liksom det härliga med ungar. Vi vuxna är precis tvärtom. Kan vi inte något till hundratio procent, så kan vi inte det alls...

Suck och stön vilken klagosång.

Nu är det klart. Jag ska ta lite mera kaffe och dränka mina tankar...Om inte annat så bränns de väl ihjäl i koppen!

I morgon känns allting bättre. So long!!!