Skitstress.
Det är så stressigt i mitt liv att det händer ingenting just nu. Hjärnan går på helvarv och har svämmat över. Alla tankar och funderingar slåss om att få plats och puttar ut allt annat som jag kanske borde komma ihåg. Stressigt är ordet. Kan inte vara nyttigt. Skitstress!
Vi ska flytta. Det är bestämt och kan liksom inte ändras på. Vi ska flytta och det innan juli tar slut. Måtte månaden gå långsamt. Vi ska flytta, men har ingenstans att bo. Fortfarande. Jag känner mig något stressad av situationen. Något irriterad.
Jag har skrivit in barnen i skolan. I ett område som vi (okej, jag) vill bo i. Vi ska till och med hälsa på denna veckan. Träffa lärare och klasskamrater. Måtte vi bara hitta någonstans att bo i just detta område. Håll tummarna.
Livet är kaotiskt. Värre än vanligt. Varför har jag klagat innan?
Jag jobbar i två dagar till. Sen har jag semester, är arbetslös och ledig. Arbetssökande heter det visst nu för tiden. Men det gäller inte mig. Jag söker ju inget nytt arbete. Jag vill vara arbetslös. Under sommaren. Tills allt har ordnat upp sig. Tills vi har hittat någonstans att bo. Jag tänker minsann vara arbetslös och inte arbetssökande. Ett tag.
Vi har blivit erbjudna en möblerad etta! ETTA! Jo, ni hörde rätt. Vilken jävla prövning det skulle vara. Funkar det så är det ju vi på allvar sen. Resten av livet. I en etta! Med sambo. Lätt att hålla sig för skratt. Minsann, det måste vi prova (så vi vet om vi kan gifta oss eller inte). Snacka om att testa kärleken. Han kommer att driva mig till vansinne (och jag kommer att vara alldeles ljuvlig att bo med...säkert!).
Jag frågade sambo om vi inte skulle ta och gifta oss snart. Det känns som om vi börja känna varandra nu. Efter 14 år (fast jag vet att man inte ska stressa). Han sa att vi kunde göra det när jag har mognat. Taskigt. Det kommer jag ju aldrig att göra...(tror han visste det!).
Mycket att tänka på.
Vi ska flytta. Det är bestämt och kan liksom inte ändras på. Vi ska flytta och det innan juli tar slut. Måtte månaden gå långsamt. Vi ska flytta, men har ingenstans att bo. Fortfarande. Jag känner mig något stressad av situationen. Något irriterad.
Jag har skrivit in barnen i skolan. I ett område som vi (okej, jag) vill bo i. Vi ska till och med hälsa på denna veckan. Träffa lärare och klasskamrater. Måtte vi bara hitta någonstans att bo i just detta område. Håll tummarna.
Livet är kaotiskt. Värre än vanligt. Varför har jag klagat innan?
Jag jobbar i två dagar till. Sen har jag semester, är arbetslös och ledig. Arbetssökande heter det visst nu för tiden. Men det gäller inte mig. Jag söker ju inget nytt arbete. Jag vill vara arbetslös. Under sommaren. Tills allt har ordnat upp sig. Tills vi har hittat någonstans att bo. Jag tänker minsann vara arbetslös och inte arbetssökande. Ett tag.
Vi har blivit erbjudna en möblerad etta! ETTA! Jo, ni hörde rätt. Vilken jävla prövning det skulle vara. Funkar det så är det ju vi på allvar sen. Resten av livet. I en etta! Med sambo. Lätt att hålla sig för skratt. Minsann, det måste vi prova (så vi vet om vi kan gifta oss eller inte). Snacka om att testa kärleken. Han kommer att driva mig till vansinne (och jag kommer att vara alldeles ljuvlig att bo med...säkert!).
Jag frågade sambo om vi inte skulle ta och gifta oss snart. Det känns som om vi börja känna varandra nu. Efter 14 år (fast jag vet att man inte ska stressa). Han sa att vi kunde göra det när jag har mognat. Taskigt. Det kommer jag ju aldrig att göra...(tror han visste det!).
Mycket att tänka på.
Kommentarer
Trackback
