vickepicke

jag är så dålig. Fruktansvärt dålig på att uppdatera min blogg. Och så ser jag i statistiken att ni är ett litet gäng som går in och kollar lite då och då. Förlåt. Jag skriver lite idag som kompensation :).

I dag är jag sjukskriven. Har visst ett virus på balanssinnet. Inte konstigt att jag går som en onykter liten pajas. Jag snavar och snubblar runt. Får hålla i mig i väggarna (om jag inte missar dem helt) för att kunna stå en sekund utan att svaja som en ensam femmeters-tall i storm. Nu ska jag äta åksjuketabletter. Så löjligt det känns. Jag ska ju inte ens åka någonstans. Skit!

(Det kunde har varit värre. Alltid. Jag får vara glad för det lilla.)

Livet flyter på. Som vanligt. Julen är över och allt är som förr. Barnen är tillbaka i skola och förskola, bråkar och tjaffsar som vanligt. Mycket skratt, skrik och tårar. Jag kan inte förstå varför Theo är så glad när inte storebror är med. När ska han växa upp. När ska han förstå att det är roligt med syskon.

Noah är som vanligt. Glad, mysig och lite tetig. Helt enkelt underbar...precis som lillebror. Jag och Noah har gett Theo ett nytt smeknamn. BOMBEN. Till och med Noah har förstått den skrämmande likheten mellan en bomb och sin lillebror. Vilka explositioner! Herre jävlar vad han kan. PANG! Helt utan förvarning. Inget litet tecken på att bomben kommer att explodera. Suprise liksom. Fränt på ett sätt. Ganska skickligt av honom att kunna vända humöret så snabbt. Jag kanske ska skicka honom till någon skola för blivande skådespelare...eller en fabrik för granattillverkning, de kan säkert lära sig ett och annat av min lilla prins.

I går natt kom Noah in till min säng och sa (och jag citerar ordagrant): "Mamma, kan du komma. Jag skulle behöva prata några ord med dig". Herrejösses. Vad får han alla fina meningar ifrån? Jag kan ju knappt vara artig när jag söker jobb. Jag har mycket kvar att lära.

En liten uppdatering mina vänner. Jag lovar inget, men jag ska försöka att bli lite bättre. Ärligt talat trodde jag inte att ni fortfarande tittade in. Tack snälla för att ni inte har glömt bort mig.

Kram