vickepicke

Här sitter jag ensam och rastlös. Tycker nästan lite synd om mig själv trots att jag efterlyser ensamhet lite oftare. Aldrig blir jag nöjd. Theo sover och resten av familjen är iväg. Tur att jag har datorn som sällskap. Tv;n är på i rummet bredvid, så lite ljud har jag också :). Vad mer kan jag begära!?

I dag spelade jag volleyboll för sista gången i mitt liv. Handlederna är helt (JÄVLA) värdelösa och svek mig ordentligt i dag. Skit!

Senare var vi på barnkalas i simhallen och plaskade runt. Trevligt folk och mysig stämning...MEN...att vistas i baddräkt är inte bland det roligaste jag vet. Det är så jobbigt att känna sig som en valross i för små kläder. Det är surt att behöva hålla in magen tills ansiktet blir blått. Det är trist att blända alla andra med mina likbleka otäckta (och otäcka med, för den delen) kroppsdelar. Inte min cup of the, eller vad man nu brukar säga.

Annars är livet som vanligt här. Ungefär som Balder i Liseberg. Upp, ner och lite runt, runt, runt. Lätt illamåendekänsla en del dagar och ett lyckorus andra. Precis som det ska vara. Vissa dagar skriver jag på min bok och ser mig själv som nästa Dave Pelzer medan jag andra dagar undrar om jag någonsin kommer att kunna skriva fler ord än vad som räcker till inledningen.

Återkommer när jag hittar hit nästa gång. Måste hinna med mitt nyfunna intresse nu, innan kudden ropar. Kram till er alla.