vickepicke

Nu är det snart jul igen. Härliga jul! Jag ska eventuellt tvinga mina barn att följa med till kyrkan, de har vägrat i två år. Enda gången kyrkan är värd ett besök är vid julen. Okej, kanske vid dop, bröllop och begravningar också. Om man nu inte har lust att sköta sånt på hemmaplan. Med tanke på hur mycket tid vi ägnar ute i cyberrymden, kanske man ändå kan passa på att gå på begravning där. Man kan titta genom kameran på prästen när han står ensam i kyrkan och predikar...Det vore något.

Julklapparna är snart inhandlade, är något sen i år- men ingen panik. Fördelen med våra jular är att vi lämnar stressen någon annanstans. Den får ALDRIG vara med oss och fira jul. Det ska vara lugnt och trevligt. Lagom med tårar från trötta barn, lagom med magont efter all onödig mat och lagom med tjat. LAGOM! Allt ska vara så där svenskt som LAGOM! Perfekt.

Jag älskar julen. Nu. I vuxen tid. Som barn avskydde jag den. Den var så fattig, på många vis. Så nu är jag en överdrivare- med allt. För många julklappar, för mycket mat och godis och (enligt barnen) för många kramar. Jag älskar att överdriva...(Man kan ju inte ALLTID ha allt lagom...)

Hoppas dagarna går fort nu så att jag kan få börja julpynta. Sambo sa bestämt NEJ till det förra veckan. Jävla surgubbe!