vickepicke

Klockan är snart 21 och båda barnen sover. Sambo är iväg och det är bara jag som hörs, eller rättare sagt- tangentbordsknappandet (jävlar vilket långt ord). Tyst och lugnt är det. Jag bara sitter här, så skönt. Hunden ligger och hårar ner bilmattan och ser så fin ut (not). Snart kommer varenda leksaksbil att vara trasig på grund av allt hundhår som snurrar sig fast runt däcken. Skithund! Men så är det när man är djurälskare som jag och bara måste ha hund...

Noah vill förresten ha en egen hund säger han. En valp! Så blåögd om man tror att hundar kan förbli valpar hela livet. Hö hö. Men å andra sidan är de ju valpar ända tills barnen inte vill ha dem längre. Barn tröttnar så fort (mammor också). Sambo tror också att han ska få en hund till. Vilket skämt! Det är ingen skillnad på att ha en hund eller två. Så låter det. Hur kommer det sig då att när man börjar pratar om fler barn så är helt plötsligt ETT barn tio gånger så mer jobbigt som TVÅ? Jag får inte ihop den ekvationen. Visserligen är jag inget matematiskt ljushuvud men det låter inte så logiskt. Måste nog gå en matematikkurs...

I morgon ska vi åka till ett lekland och springa av oss lite. Roligt. Noah ska ha med sin gulliga kusin vilket betyder att Theo kommer att vara det femte hjulet. Vem ska leka med Theo? Hm, svår fråga...måste tänka...Okej, det blev visst sambo. Ja så kul. Jag ska sitta där och låtsastitta på barnen, dricka en latte och inte göra ett dugg mer. Skönt. Måste tala om för sambo...han kommer att bli jätteglad! Det var ju faktiskt hans idé.

Bäst att sova snart om jag ska orka låtsastitta i morgon. Det kan bli jobbigt!

So long!