Bokrea och en svettig mamma.
Jag sa till barnen att de kunde titta runt lite och sedan lägga den boken de ville ha i vagnen, så att jag kunde ha händerna fria till de böcker som jag ville kolla i. Noah och Theo hade jättekul...och trodde på allvar att man fick plocka fritt. "Den vill jag ha...och den...och de här...". Så där höll de på. Jag lät dem hållas för att sedan kunna plocka ur de böcker som jag inte ville köpa till dem (när de inte såg på).
Det låg till slut ca 20 böcker i vagnen, som blev alldeldes överfull! Herregud, de är ju värre än mig!!! Jag började sortera i smyg och plockade bort några som Theo (3 år) trodde att han skulle få köpa, bland andra:
"När Arton skilde himmel och jord- skapelsemyt från det gamla Egypten" Säkert en jättebra bok för en treåring, men nej tack! Den har jag ingen lust att läsa.
"Guld, gravar och runor- 101 uppslagsord till Sveriges forntid" Låter mycket intressant men jag har mina aningar om att Theo skulle lämna mig för att leka med annat och så skulle jag få sitta där själv och läsa om alla härliga gravar från förr. Näe...det blev inget med den heller. Sorry Theo, men sånt får du läsa i skolan...om typ 15 år eller nåt!
Andra böcker som jag fick ta bort var alla de böcker som vi redan har hemma. "Men den ser inte ut exakt så här...", "den katten finns inte på den sidan i min bok..." och så vidare. De förstod ju inte att det var samma böcker fast i nytryck. En liten fight blev det, men dubletter vägrar jag att ha. Theo skrek att han ville ha likadana böcker som Noah fast det skulle bara vara hans egna och då var man ju tvungen att köpa två av varje...suck! De slet i varandras böcker och ville inte att den andre skulle ta på den andres bok osv. En kund kunde inte sluta titta på barnen. Hon glodde hela tiden och undrade nog varför dessa barn inte hade fått någon som helst uppfostran...(Vänta bara tills du får egna!!)
13 böcker kom vi till slut hem med, en till sambo och två till mig (jag hann inte kolla mer). Det blev alltså bara åtta barnböcker fler än vad jag hade tänkt att de skulle få välja själva! Men man måste ju inte alltid vara så jäkla pedagogisk!
Theo visade sedan sin tacksamhet när vi var på Ica (upps, reklam...) då han gallskrek för att han inte fick köpa en "Spiderman- tidning". "Jag vill ha S p i n d e l m a n!!!", skrek han och vägrade lämna den i från sig. Han skrek, Noah blev kissnödig och jag badade i svett där jag stod i kassan och skulle betala. Jag fick be Noah gå till toaletten själv och sedan fick jag bära Theo under armen och gå tillbaka med tidningen (efter att en snäll pappa pekade ut var han hade tagit den och resten av kunderna tittade som om de bara var tvugna att "se slutet"...kommer mamman att ge med sig eller inte...). Med Theo under armen kunde jag efter ett tag äntligen betala mina varor och skynda oss där ifrån.
Tack min älsklig, men du hade inte behövt att visa din tacksamhet så mycket. Ett enkelt tack hade räckt...
Åh vad jag älskar dina barn. Jag älskar dig med eftersom du är en fantastisk, enastående och superb mamma!
Jag lovar, vår egen mamma, njuter av att se sin dotter regera så fullständigt i mammarollen....
Var glad över att de vill ha böcker.. :p
Asgarvar Låter som en vanlig dag i mitt liv. Alltid lika kul att vara mamma!
Synd att dina kommentarer inte kommer med, för jag hade väldigt gärna läst dem. Jag vet inte vad du eller din dator gör för fel. Kan du ha stängt ner fönstret innan kommentaren laddats upp? Jag brukar ibland kopiera mina kommentarer med musen, så att jag kan klistra in dem igen om de inte kommit med. På min blogg finns det ingen kommentarspärr, så om kommentaren kommit med ser du det på en gång. Du bara stänger ner kommentarfönstret och öppnar det på nytt igen. Du kan ju alltid prova. Det är ju lite synd om du skriver en roman, och sen får jag inte läsa den.
Bilderna på bloggen är mina. Jag har tyvärr inget annat än en liten helautomatisk digitalkamera, men jag tycker att det är kul att ta bilder. Jag är väl den i familjen (läs:av mig och min sambo)som kan ta bilder, så jag kommer aldrig själv med på några. Å andra sidan är det jag som bestämmer vad som är värt att fotografera...fotonazisten det är jag det! Men hade min sambo fotat, så hade det blivit ett huvud i ena hörnet och resten himmel, eller en bit parkettgolv, du kan ju föreställa dig hur semesterbilderna skulle bli, om han fick ta hand om kameran. Jag brukar fråga om han tittar i linsen innan, eller om han knäpper lite på måfå.
Kram ☺
Åååå vad jag saknar er underbara härliga människor... :) Puss på dig gumman
