vickepicke

Stackars mina barn som måste stå ut med mig under PMS- perioden. Det borde finnas någon lag av något slag, typ:

§ 1) Barn med PMS- monstermammor får endast vistas tillsammans med mamman under övervakning (helst av pappan)och under korta stunder.

§ 2) Klarar inte monstermamman att vistas tillsammans med barnen i minst 3 minuter utan att höja sin monster- röst, bör pappan avbryta umgänget.

§ 3) Om monstermamman gastar och skriker olämpliga ord i barnens närvaro bör pappan ta barnen därifrån och
komma tillbaka när perioden är slut.

Det tråkiga är bara att min monsterperiod varar i ungefär två veckor, vilket skulle innebära att jag bara fick träffa mina barn två veckor i månaden (skönt för dem i och för sig).

Noah och Theo bråkade hela morgonen i fredags och jag var bara såå trött. När de hade lugnat sig och vi skulle
åka till dagis fick jag fullständigt spelet på stackars Noah.

Helt plötsligt kunde han inte vika upp sin mössa själv, (som måste vikas helt jävla perfekt i exakta millimetrar) vilket gjorde att han inte kunde ta på den heller. Jag tog tag i mössan och vek den säkert en decimeter och drog på den på Noahs huvud och ner över ögonen. Onödigt hårt.  Och så skrek jag något (som jag inte kommer i håg eftersom jag måste fått nån jävla block- out), men jag skrek säkert något om att han snart skulle fylla fem år och att han kan lika lite som en bebis osv. 

Ja, så jäkla elak var jag! Och det är inget jag är stolt över.

Noah börjar storgråta (så klart) och tittar på mig genom tårarna. Han såg så olycklig ut och tårarna skulle ha räckt till att släcka törsten på hundratals människor (om man nu kunde dricka tårar). Och så säger han med sin olyckligaste röst: "Men mamma, varför skriker du åt mig när jag inte ens har gjort något?".

Ja, vad skulle jag svara? Jag kunde ju inte gärna säga: "Jo du förstår Noah, din mamma lider av något som kallas för premenstruell spänning och det är psykiska och fysiska förändringar som..."

Ja, ni förstår säkert hur jag menar. Eftersom jag kände att det kunde bli lite svårt och invecklat för en (nästan) fyraåring så fick jag ju komma på något annat. Något jättepedagogiskt och bra. Jag sa: "Noah det var dumt av mig att skrika- förlåt men eftersom jag lovade att vi skulle dricka varm choklad i kväll så ska du få extra mycket eftersom jag var så dum!!!(???) Eeh???

Ja, det var ju ett bra svar av någon som faktiskt är en pedagog!!! Men Noah blev glad och var nöjd (och jag kände mig som något ruttet resten av dagen).

Ja fy satan vilken bitch jag är i bland. (Förlåt Noah, men nu dröjer det två veckor tills nästa gång, det är väl skönt?).

Ps, ni kan ju tänka er vad mycket choklad det går åt hemma hos oss.