vickepicke

Okej, nu kommer ni säkert tro att detta inlägg handlar om mig och mina barn. Bara för att de råkar ha samma namn och ha exakt samma ålder. Men så är det inte.  Nej då, det får ni inte tro. Detta handlar om en heelt annan familj. En annan stackars sliten mamma, som jag verkligen lider med. Två andra barn som råkar vara lite busiga. Precis som mina. Så här var det:

Den stackars slitna mamman hade varit hemma i en vecka med sjuka barn och sjuka sig själv. Det var fredag och mamman tänkte att de skulle med morfar och morbror till stan och fika lite (det var hon ju värd). Så det gjorde de! De fikade. På ett fik med ett sånt där lekrum ni vet. Barnsäkert och oförstörbart. Säkert.

Det hördes ett kras (som alla lade märke till utom den slitna mamman, som satt så fint kvar i den sköna fåtöljen). Barnens morfar gick in i lekrummet och kollade läget men kom ut lika snabbt igen. Han vände sig till den slitna mamman och sa "Gå in och titta på vad din son har gjort". (Neeej, tänkte mamman, vad är det nu då?!).

Tusen glasskärvor. På golvet, bland gosedjur och docktäcken. Bland alla barn. Tusen skärvor och en galen Theo. Han sprang omkring och lekte som ingenting. Hade hur kul som helst. En liten flicka satt bredvid glaset och försökte plocka upp bitarna med sin lilla barnahand. Slitna mamman säger åt henne att låta bli. "Men jag har ändå redan fått en gren i ögat" svarar flickan. Mamman tittar på hennes trasiga ansikte och ber för en kort sekund att det inte har med hennes barn att göra. Att såret i ansiktet inte är färskt. Att Theo inte har skadat henne. Så var det naturligtvis inte. Inget blod någonstans.

Mamman går och hämtar personalen. Så generad. Lite ledsen och mycket trött.

"Vi tyckte vi hörde ett kras, men..." säger personalen. (Men vaddå!? Skulle det vara helt jävla omöjligt eller? Med en spegel i ett lekrum...vad fan tror ni egentligen!?) Typ.

Den slitna mamman går med personalen och en sopborste in i lekrummet (det ser ut som om hon kryper, hon försöker nästan gömma sig bakom tjejen med kvasten...). Personalen sopar medan mamman pratar om hur tokigt det är med en spegel i ett lekrum. "Den var ganska ny va?" frågar mamman. "Ett par veckor" säger kvasttjejen. "Inte så smart med en spegel här inne" säger mamman. "Det har gått innan...tills nu" svarar kvasttjejen (mmm, som en häxa ungefär).

Mamman låtsas som om hon inte vet vem som har tagit sönder den, det var ju fyra- fem barn där inne. Men mitt i den där låtsastanken säger Noah (tack älskade) "Theo slog ner spegeln i golvet, så här..."(och så visar han vad hans agressiva lillebror klarar av)...Slitna mamman skäms ännu mer.

Mitt i kaoset kommer solen flygandes. Ni vet en sån där Ikea-lampa, en stor gul sol. Den liksom faller ner från väggen, där mammans "store" son står. Oj liksom! (Men vad i helvete, ska ni förstöra hela jävla rummet!?). Mamman skäms (nej, det var en underdrift).

Precis innan kvasttjejen är klar med sopandet, svabbningen och plockandet kommer en kaffekopp flygandes!!! (Tack gode gud för plast).  Den slitna, förstörda och dödströtta mamman duckar och blänger på sin "lilla" son. Nu jävlar ska vi hem!!!

När mamman frågar Theo varför han tog sönder spegeln svarar han glatt "Bara för att jag inte ville att den skulle vara där!".

Den slitna mamman är nu på väg till Sss...