vickepicke

Nu har vi klarat av helgens kalas och de var väldigt lyckade. Noah var helnöjd och Theo klarade av att bara titta på när storebror öppnade paket, även om han sa "Noahs OCH Theos saker, mamma". Jag höll bara med lite så där i smyg så att inte Noah skulle höra, och Theo var nöjd. (Han har ändå redan glömt det).

En annan sak som jag tycker är lite småkul (och ganska tragisk kanske). Förra veckan kom sambon hem efter jobbet och tittade sig omkring i vårt stökiga hus (verkligen jättestökigt). Han tittar på mig och säger:

-"Fy fan vad här ser ut, vi måste städa".

-"Ja det måste vi", svarar jag.

-"Vi måste åtminstone få bort alla kläder som ligger i hela jäkla huset!". Säger han.

-"Ja...varsågod!", blir min kommentar.

-"Det är väl ändå bäst att var och en tar sina egna kläder!!", säger sambo lite surt.

Hrmm...Ja just det! Att jag inte har tänkt på det innan. Kanske Theo som är två år kan plocka undan själv. Han kan kolla vilka kläder som är hans (och de kläder som är likadana som brorsans kan han ju jämföra storlekarna i nacken) och så kan han bära upp dem för trappan (att han knappt kan gå upp utan något i händerna, hör ju inte hit). Sedan kan han ta en stol och klättra upp så att han når till sin byrå, och där kan han lägga kläderna i rätt ordning. Inga problem! (Ibland undrar jag om inte han skulle klara det bättre än hans pappa faktiskt).

Noah är ju fem år, så där blir inga problem alls!

Saken är den att 65% av alla kläder som låg där var barnens, 30 % min sambos och resten mina...alltså 5%...I bland undrar jag...

En sak undrar jag: Ordet vi i den här dialogen, vad betyder det? Typ...DU!